Ja så känner väl de flesta???
Men jag fattar inte hur en del hinner med så mycket??!!
Jag tycker att jag springer och sliter och har mig och inner inte ens hälften av vad jag borde eller vill hinna.
Barn ska matas, sövas, bytas blöjor på o.s.v. STtr hund behöver gå på promenader flera ggr om dagen och utfodras och så behövs det en hel del pälsvård, klovård o.s.v
Tvätt ska tvättas, hängas, vikas och läggas in. Jag vill blogga, ta hand om foton, framkalla?? Jag ligger efter flera år med att framkalla kort. Jag är iallafall glad över att jag gjort fotobok till Ester och även frö Arvids första tid, men han är ju snart 2 år, jag har mer än 1 1/2 år att göra för :P jag måste nog kämpa lite till.
*Städa?
*Ha trevligt
* Åka på utflykter..... Ja hur mkt vill man inte hinna med helt enkelt???
Igår åkte vi på en spontantripp till Skansen, vad härligt! Vi bara struntade i all disk och så och drog. Myyys. Ska lägga upp lite bilder sen....
Idag fyllde fina maken år också och det har ätits tårta och mysts.
Jag känner att jag måste och vill ta tag i det där med vikten. Jag måste för min egen skull.
Äääh jag återkommer med ett mer positivt inlägg snart.
Kramis på er alla
fredag 29 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
Förlossningen...
Nu har jag äntligen gett mig på att skriva ner en liten förlossningsberättelse.
Einars födelse!
Jag fick komma in kl. 15.00 fredagen den 1 juli 2011 för att sätta igång förlossningen.
Kl. 16.00 lägger de prostaglandin gel som ska verka i sex timmar och sedan få en ny bedömning, jobbig väntan, vi väljer att gå runt lite på söder.
Efter sex timmar har inte mycket hänt förutom att mina dammandragningar ökat och läkaren beslutar att lägga in en ny dos gel. Och jag misströstar och känner att näe det här kommer att ta lång tid, det känns jobbigt.
Kl: 23.35 får jag då andra dosen gel och får sova med ännu mer sammandragningar. Kl 6.00 den 2 juli undersöks jag på nytt och har 1,5 cm lång tapp kvar jämfört med tidigare två så egentligen hade inte mkt mer hänt. Nästa läkare beslutar om att fortsätta med cervixdilatation och jag känner hoppet komma åter, minns att det gick fort då det gjordes med Arvid.
Kl:06.15 sätts en kateter in som fylls med koksaltlösning för att ”lura” livmodertappen om att huvudet trycker på. Den ska dras i då och då, men den ”ploppar” fort ut.
Kl:06.55 får jag antibiotikadropp
09.15 görs amniotomi och fostervattnet är klart och jag känner en lättnad över det då Esters var fullt av mekonium. och nu är jag öppen 2-3 cm och värkarna kommer direkt och är intensiva och täta.
09.40 får jag ryggbedövning. Jag skulle ha fått det innan vattnet togs, men narkosläkaren fick såklart akutlarm så då vart det en stund efter istället. Phuuu, hade varit skönt å fått innan, men jag fick i sista stund ändå :P. Vårt barnmorsketeam var underbara och hade verkligen kollat igenom mina/våra önskemål och gjorde allt de kunde för att följa det. De beställde ryggbedövning i god tid men ja akutlarm rår ingen på.
Einars hjärtljud sjunker drastiskt vid varje värk och går inte tillbaka fort, men återhämtar sig ändock. Barnmorskan kommer in i rummet och lämnar oss inte.
I förlossningsrapporten står ”komplicerade variabler ses inför DR. Berger.
Jag får byta ställning flera ggr för att se om det blir bättre, det blir lite bättre, men ändå så att det påverkar. Värkarna blir nu glesare vilket ju är vanligt vid ryggbedövning och värkstimulerande dropp kopplas på kl: 10.37
kl.11.12 den 2 juli 2011 föds Einar med navelsträngen hårt lindad runt halsen och vi fick förklaringen till varför hjärtljuden sjönk. Han skrek fort och lyckan var total. Han var så fin vår lille gosse.
Jag känner att jag vill göra det igen, jag längtar redan efter fler barn, men nu måste jag nog låta min kropp få vila lite från graviditeter och förlossningar, men ååh som jag längtar. Äntligen fick jag uppleva en underbar förlossning, trots att den hade sina komplikationer. Framförallt ska jag njuta för fullt av de underbara gossarna vi haft lyckan att få.
Ta hand om er alla därute i livet och alla saknade små i himlen.
Einars födelse!
Jag fick komma in kl. 15.00 fredagen den 1 juli 2011 för att sätta igång förlossningen.
Kl. 16.00 lägger de prostaglandin gel som ska verka i sex timmar och sedan få en ny bedömning, jobbig väntan, vi väljer att gå runt lite på söder.
Efter sex timmar har inte mycket hänt förutom att mina dammandragningar ökat och läkaren beslutar att lägga in en ny dos gel. Och jag misströstar och känner att näe det här kommer att ta lång tid, det känns jobbigt.
Kl: 23.35 får jag då andra dosen gel och får sova med ännu mer sammandragningar. Kl 6.00 den 2 juli undersöks jag på nytt och har 1,5 cm lång tapp kvar jämfört med tidigare två så egentligen hade inte mkt mer hänt. Nästa läkare beslutar om att fortsätta med cervixdilatation och jag känner hoppet komma åter, minns att det gick fort då det gjordes med Arvid.
Kl:06.15 sätts en kateter in som fylls med koksaltlösning för att ”lura” livmodertappen om att huvudet trycker på. Den ska dras i då och då, men den ”ploppar” fort ut.
Kl:06.55 får jag antibiotikadropp
09.15 görs amniotomi och fostervattnet är klart och jag känner en lättnad över det då Esters var fullt av mekonium. och nu är jag öppen 2-3 cm och värkarna kommer direkt och är intensiva och täta.
09.40 får jag ryggbedövning. Jag skulle ha fått det innan vattnet togs, men narkosläkaren fick såklart akutlarm så då vart det en stund efter istället. Phuuu, hade varit skönt å fått innan, men jag fick i sista stund ändå :P. Vårt barnmorsketeam var underbara och hade verkligen kollat igenom mina/våra önskemål och gjorde allt de kunde för att följa det. De beställde ryggbedövning i god tid men ja akutlarm rår ingen på.
Einars hjärtljud sjunker drastiskt vid varje värk och går inte tillbaka fort, men återhämtar sig ändock. Barnmorskan kommer in i rummet och lämnar oss inte.
I förlossningsrapporten står ”komplicerade variabler ses inför DR. Berger.
Jag får byta ställning flera ggr för att se om det blir bättre, det blir lite bättre, men ändå så att det påverkar. Värkarna blir nu glesare vilket ju är vanligt vid ryggbedövning och värkstimulerande dropp kopplas på kl: 10.37
kl.11.12 den 2 juli 2011 föds Einar med navelsträngen hårt lindad runt halsen och vi fick förklaringen till varför hjärtljuden sjönk. Han skrek fort och lyckan var total. Han var så fin vår lille gosse.
Jag känner att jag vill göra det igen, jag längtar redan efter fler barn, men nu måste jag nog låta min kropp få vila lite från graviditeter och förlossningar, men ååh som jag längtar. Äntligen fick jag uppleva en underbar förlossning, trots att den hade sina komplikationer. Framförallt ska jag njuta för fullt av de underbara gossarna vi haft lyckan att få.
Ta hand om er alla därute i livet och alla saknade små i himlen.
onsdag 13 juli 2011
Vagnpromenad
Jo idag var vi på promenad ute i skogen med vår Carena double swing ("tvillingvagn")
Det gick riktigt bra, den är riktigt skön att köra och funkade bra på upptrampade stigar. Nu är det lite svårt att veta hur det funkar med barn i då minstingen hade magknip och bara skrek och ville bli buren och efter en stund ville ju stora killen gå :) så det slutade ju med att jag drog omkring en tom vagn och hade ett barn i bärsjal och en gåendes bredvid :) Det var en underbar promenad iallafall. Får se om jag får prova samma runda med barn i nästa gång. Vi har ju också gått med vagnen på stan och den är hur skön som helst. Vi är väldigt nöjda, men undrar ju hur vi tänkte?? För vi kan inte dra in vagnen i huset utan att behöva fälla ihop och så, vi har så trång hall ;)
Ja, ja, chassit får stå i förrådet och så får man bära in och ut liggdelen, helt enkelt :)
Det gick riktigt bra, den är riktigt skön att köra och funkade bra på upptrampade stigar. Nu är det lite svårt att veta hur det funkar med barn i då minstingen hade magknip och bara skrek och ville bli buren och efter en stund ville ju stora killen gå :) så det slutade ju med att jag drog omkring en tom vagn och hade ett barn i bärsjal och en gåendes bredvid :) Det var en underbar promenad iallafall. Får se om jag får prova samma runda med barn i nästa gång. Vi har ju också gått med vagnen på stan och den är hur skön som helst. Vi är väldigt nöjda, men undrar ju hur vi tänkte?? För vi kan inte dra in vagnen i huset utan att behöva fälla ihop och så, vi har så trång hall ;)
Ja, ja, chassit får stå i förrådet och så får man bära in och ut liggdelen, helt enkelt :)
tisdag 12 juli 2011
Att alltid undra och aldrig få veta =0(
Jag funderar ofta och tänker så mycket på vår lilla tjej. Hur skulle vår flicka vara idag? vilken slags personlighet? Lugn och iakttagande som sin pappa eller sprallig och impulsiv som mig?
Ikväll såg jag på so you think you can dance (ett underbart dansprogram på femman) och tårarna kom med tankarna....undrar om Ester skulle tyckt lika mycket om att dansa som mig? Saker som jag älskar att göra funderar jag mycket på om hon också skulle ha gillat och såklart funderar jag på vad hon skulle kunna tänkas ha gillat som jag inte gillar. Det gör så ont att jag aldrig kommer att få följa henne i livet, att jag ska sakna henne under resten av mitt liv. Jag saknar henne så och kärleken är så stor och det smärtar att inte kunna få utlopp för det på det sätt som skulle behövas. Jag öser kärlek över våra pojkar och min man och andra jag älskar. Men man har ju liksom kärlek för var och en och det jag har för Ester spränger mig i bitar ibland, just för att jag inte får pussa och krama henne som jag kan med hennes bröder.
Jag tänker ju såklart ofta även på vad mina killar kommer att tycka om men jag får ju följa dem så jag kommer ju att få se det och har ju redan sett vad de gillar nu, så det är ju inte samma undran.
Idag skulle vi köpa nya blommor och plantera om hos Ester men hittade inget som vi verkligen föll för, det mesta var också överblommat och det såg trist ut, vi hann inte åka runt så mycket heller så det blev inget omplanterande idag :(
Jag vill ju att hon ska ha det fint. Jag är inte så att jag går omkring och får dåligt samvete om vi inte hinner med, för de levande måste gå före skötandet av graven, men när jag inte hinner med som tänkt och önskat som blir jag ledsen och det är för att jag har en längtan dit, att få sitta där en stund och göra fint och ja, det är liksom en plats som är vikt för henne och då blir liksom alla tankar fokuserad på henne, inget annat upptar tiden just då, för jag är där för att tänka på och göra fint för Ester.
Inser att jag just nu har väldigt mycket hormoner i mig och vi är i en omvälvande tid med en ny familjemedlem och då är väldigt känslig, så det är ju naturligt att även Ester tar mer plats igen. Jag känner att familjen är väldigt mkt i fokus, min älskade familj. Jag är så enormt tacksam för det jag har och väldigt lycklig, men min sorg och saknad och framförallt kärlek till min dotter finns ju också och jag vill inte vara utan något av dem. Jag får idag uppleva det jag skulle fått uppleva för 21 månader sedan...Då skulle en liten Ester fått vara med och hjälpa och sköta om en liten lillebror så som Arvid gör med sin lillebror idag. Det är så underbart att se min lilla "stora" pojke vara så mån om sin lillebror. Jag är så ledsen för att Arvid inte fått uppleva sin storasyster så. Nu får jag ju se hur det skulle ha varit och det får mig såklart också att fundera på hur det skulle varit idag om Ester fått leva?? Vi skulle ju haft tre små barn här hemma. Hur skulle det varit med tre fantastiska barn här hemma. Jag kommer ju alltid att ha ett barn för lite här hemma och det spelar ingen roll hur många barn jag får, så kommer jag ju undra hur det skulle varit med 3, 4 , 5 barn. Jag kommer aldrig att få veta hur det skulle varit. Det är så orättvist, smärtsamt och ja hur sjutton ska jag beskriva hur det känns?? Finns egentligen inga ord som kan beskriva det riktigt bra.
Ääh vad svårt det är att beskriva sina känslor och tankar ibland, blir säkert jättesnurrigt inlägg det här.
Ikväll såg jag på so you think you can dance (ett underbart dansprogram på femman) och tårarna kom med tankarna....undrar om Ester skulle tyckt lika mycket om att dansa som mig? Saker som jag älskar att göra funderar jag mycket på om hon också skulle ha gillat och såklart funderar jag på vad hon skulle kunna tänkas ha gillat som jag inte gillar. Det gör så ont att jag aldrig kommer att få följa henne i livet, att jag ska sakna henne under resten av mitt liv. Jag saknar henne så och kärleken är så stor och det smärtar att inte kunna få utlopp för det på det sätt som skulle behövas. Jag öser kärlek över våra pojkar och min man och andra jag älskar. Men man har ju liksom kärlek för var och en och det jag har för Ester spränger mig i bitar ibland, just för att jag inte får pussa och krama henne som jag kan med hennes bröder.
Jag tänker ju såklart ofta även på vad mina killar kommer att tycka om men jag får ju följa dem så jag kommer ju att få se det och har ju redan sett vad de gillar nu, så det är ju inte samma undran.
Idag skulle vi köpa nya blommor och plantera om hos Ester men hittade inget som vi verkligen föll för, det mesta var också överblommat och det såg trist ut, vi hann inte åka runt så mycket heller så det blev inget omplanterande idag :(
Jag vill ju att hon ska ha det fint. Jag är inte så att jag går omkring och får dåligt samvete om vi inte hinner med, för de levande måste gå före skötandet av graven, men när jag inte hinner med som tänkt och önskat som blir jag ledsen och det är för att jag har en längtan dit, att få sitta där en stund och göra fint och ja, det är liksom en plats som är vikt för henne och då blir liksom alla tankar fokuserad på henne, inget annat upptar tiden just då, för jag är där för att tänka på och göra fint för Ester.
Inser att jag just nu har väldigt mycket hormoner i mig och vi är i en omvälvande tid med en ny familjemedlem och då är väldigt känslig, så det är ju naturligt att även Ester tar mer plats igen. Jag känner att familjen är väldigt mkt i fokus, min älskade familj. Jag är så enormt tacksam för det jag har och väldigt lycklig, men min sorg och saknad och framförallt kärlek till min dotter finns ju också och jag vill inte vara utan något av dem. Jag får idag uppleva det jag skulle fått uppleva för 21 månader sedan...Då skulle en liten Ester fått vara med och hjälpa och sköta om en liten lillebror så som Arvid gör med sin lillebror idag. Det är så underbart att se min lilla "stora" pojke vara så mån om sin lillebror. Jag är så ledsen för att Arvid inte fått uppleva sin storasyster så. Nu får jag ju se hur det skulle ha varit och det får mig såklart också att fundera på hur det skulle varit idag om Ester fått leva?? Vi skulle ju haft tre små barn här hemma. Hur skulle det varit med tre fantastiska barn här hemma. Jag kommer ju alltid att ha ett barn för lite här hemma och det spelar ingen roll hur många barn jag får, så kommer jag ju undra hur det skulle varit med 3, 4 , 5 barn. Jag kommer aldrig att få veta hur det skulle varit. Det är så orättvist, smärtsamt och ja hur sjutton ska jag beskriva hur det känns?? Finns egentligen inga ord som kan beskriva det riktigt bra.
Ääh vad svårt det är att beskriva sina känslor och tankar ibland, blir säkert jättesnurrigt inlägg det här.
lördag 9 juli 2011
Lilla Trull har anlänt :)
Ja, så kom då äntligen vår älskade lilla Trull, en lillebror :)
Den 2 juli 11.12 tittade han ut så idag har han redan varit hos oss i en vecka :)
Jag åkte in den fredagen den 1 juli på eftermiddagen för att sättas igång, efter en dos gel trodde läkaren att en till dos gel skulle sätta igång värkar och allt av sig själv... Men se det ville visst inte min kropp. så jag fick sova över och vackert vänta till på lördagen :P
Som jag själv trodde så behövdes en s.k ruschkateter (en slags ballongkateter) som de fyller med vatten som skapar en tryck neråt och får livmodertappen att tro att barnet trycker på. För precis som storebror så låg Trull högt upp och tryckte således inte på.
Men jag ska skriva mer om förlossningen en annan dag, jag är så trött efter många nätter då jag fått ställa klockan för att amma, ge tillägg var tredje timme då lillen har gulsot och vi ville undvika solning. Igår hade det äntligen vänt och vikten börjat öka igen istället för att minska :P det har varit slitigt och jag är väldigt trött....Men åååhhh så lycklig. Han är ljuvlig vår lilla Einar :) Ja Einar blir hans namn :)
Tänk att vi har fått vårt tredje kärleksbarn!!!! Det är fantastisk och jag känner sån vördnad. Tankarna vandrar ofta till våra gossars syster, en älskad liten flicka som borde fått leva här på jorden med oss. Saknaden känns så där extra mycket då ett nytt litet liv har kommit.
Jag älskar så det gör ont, alla mina barn, på jorden och i himlen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
