Varje dag kan jag se på min son och bara känna sån lycka och en sån kärlek att det gör ont. När han skruttar iväg med sin pappa mot trappen till nedervåningen för att byta blöja, eller när jag ska klä på mig och han springer och hämtar mina plagg (utan att jag säger ngt) han vet precis att mamma först ska ha sin bh och han vet var dem ligger ;) underbara unge =0)
Igår var vi på öppna förskolan och det var fikadags, vi hade gjort smörgås med ost och han gick glatt emot en låg barnstol, men den var upptagen av en tjej som bara hämtat påfyllning så han blev bortmotad. Han såg så sårad ut och aj vad det gör ont i mammahjärtat. Men han blev nöjd när mamma erbjöd sitt knä, som tur var.
Alltså jag tycker alltid att det är jobbigt att se när ngn blir sårad eller känner sig utanför och så, men att se sitt barn, fy det är hemskt och då var detta väldigt lindrigt.
A är så himla snäll och försiktig mot andra barn och man kan se hur han blir förnärmad när andra barn tar leksaker från honom, men ändå låter han dem ta dem. Det går ju fort över och han hittar ngt annat. Det är svårt ibland att veta hur man ska göra, för jag vill ju inte att han alltid ska låta sig köras över, men så länge han inte blir mer ledsen eller arg utan verkar finna sig i att göra ngt nytt, så gör jag ingen stor grej av det. Det jag kan tycka är tråkigt är att han kan ha så roligt med ngt och så blir han avbruten för att ngn annan fattar intresse för det och tar den.
Men visst tar han också saker av andra, men lämnar lika glatt tillbaka det. Det är ju så, de lär sig ju det sociala samspelet nu.
Igår köpte vi även en ny bok till Arvid efter att ha sett en sån härlig bok som http://lillaangelyne.blogspot.com/ fått till sina lilla tjej och de väntar också syskon. Den busiga bebben heter den och har flikar man kan lyfta och handlar just om att vänta syskon. Hoppas att Arvid ska gilla den.
Ha det gott därute
fredag 25 mars 2011
söndag 20 mars 2011
En härlig och solig vårdag
Den 20 mars 2010 var också en härlig vårdag som bjöd på solsken och rinnande smältvatten och den dagen döptes vår lilla gogubbe :)
Så här liten, go och fin var vår gogubbe då :)
Underbart att det var lika härligt idag. Det gör så mycket för humöret att få njuta av solens värme mot ansiktet och man kan känna hur man liksom tankar energi. Det var väl behövt för oss, det har märkts på både maken och mig hur skärrade vi blev av bakterierna, vår energi har verkligen inte varit hög. Jag kämpar varje dag mot min ångest, den ligger och lurar under ytan, men jag ska njuta av de stunder då jag kan koppla av och njuta av vårsol och annat härligt omkring oss. Jag skattar mig så lycklig över vår gosse som liksom fyller upp min tid. Jag bara njuter då han kommer med en bok i ena handen och tar min hand i den andra och drar mig till fåtöljen och så ska han sitta i mitt knä, där sitter vi och tittar på bilder och pratar om vad som är på dem. Han har väldig koll på vad som är vad då jag frågar var de olika sakerna är på bilderna. Även om oron är stor så kan jag njuta av det jag har. I magen känner jag också Trull (ni vet, tripp, trapp, Trull ;) det är skönt att få de där bevisen på att h*n lever därinne.
Idag har Arvid babysimmat med sin pappa och jag har suttit vid sidan om och njutit av att titta på dem.
Här är övning kast med litet barn ;) det säger rätt mkt om övningen, och Arvid hade kul.
Så här liten, go och fin var vår gogubbe då :)
Underbart att det var lika härligt idag. Det gör så mycket för humöret att få njuta av solens värme mot ansiktet och man kan känna hur man liksom tankar energi. Det var väl behövt för oss, det har märkts på både maken och mig hur skärrade vi blev av bakterierna, vår energi har verkligen inte varit hög. Jag kämpar varje dag mot min ångest, den ligger och lurar under ytan, men jag ska njuta av de stunder då jag kan koppla av och njuta av vårsol och annat härligt omkring oss. Jag skattar mig så lycklig över vår gosse som liksom fyller upp min tid. Jag bara njuter då han kommer med en bok i ena handen och tar min hand i den andra och drar mig till fåtöljen och så ska han sitta i mitt knä, där sitter vi och tittar på bilder och pratar om vad som är på dem. Han har väldig koll på vad som är vad då jag frågar var de olika sakerna är på bilderna. Även om oron är stor så kan jag njuta av det jag har. I magen känner jag också Trull (ni vet, tripp, trapp, Trull ;) det är skönt att få de där bevisen på att h*n lever därinne.
Idag har Arvid babysimmat med sin pappa och jag har suttit vid sidan om och njutit av att titta på dem.
Här är övning kast med litet barn ;) det säger rätt mkt om övningen, och Arvid hade kul.
lördag 19 mars 2011
Förbaskade bakterier
Har jag nämnt hur mycket jag avskyr bakterier?
Vår älskade Ester förlorade ju livet för att en förbaskad bakterie infekterade moderkakan och hinnorna.
Under graviditeten med Arvid var vi ju livrädda för bakterier men av alla odlingar som togs var det bara vid ett tillfälle som det visade på bakterier och det var dagen innan jag skulle sättas igång. Vi blev då inlagda på en gång och jag sattes på penicillin och sattes igång som planerat dagen efter,
När vi nu vart gravida igen så kom ju rädslan upp igen, men vi har hållit oss relativt lugna och proverna har varit fina....Tills idag!!!
Idag ringde jag och frågade om svaret kommit in och om det visade på ngt, och jag insåg när svaret inte blev som jag tänkt att jag faktiskt räknat med bra svar. När sköterska säger att ja du har grupp B-streptococker så kände jag hur benen vek sig och när hon sa att hon skulle se om jag skulle behandlas mot det så sa jag att det måste jag, annars kommer jag inte att fixa detta. har du mkt besvär frågar hon då, nej sa jag men mitt första barn dog av bakterier sa jag och bröt ihop och bara grät, jag kunde inte ens andas. Jag kunde knappt säga mitt nummer som hon ville ha så att de kunde få ringa upp mig. Hon försökte lugna mig och sa lugnt till mig att andas, vilket jag faktiskt knappt kunde, blev faktiskt överrumplad över hur jag bara rasade. En stund efter ringde läkaren upp mig (denna läkare är jämt överhopad med jobb) och frågade mig hur jag mådde. Jo, det var väl okej sa jag, jag blev lite chockad och rädd, var inte beredd på det här. Fick höra att 15% av alla gravida tyvärr drabbas av bakterier och infektioner och får kämpa så här, det är dock väldigt få som mister barn såsom vi gjorde med Ester. Nu har vi ju bra hjälp och kommer att hålla koll, men det skrämmer mig så oerhört ändå.
Denna graviditet har hittills gått så fort, men jag känner nu att det nog kommer att kännas som att vi aldrig kommer att komma i mål. Men jag hoppas så och ska verkligen försöka tänka positivt. Jag som de senaste veckorna faktiskt känt mig riktigt glad i denna graviditet, liksom tagit till mig det mer och kunnat njuta mer än förra gången. Nu tynger det där orosmolnet lite mer igen. Jag sörjer att jag aldrig kommer att få den där lugna och hellyckliga graviditeten. Jag avundas de som fått genomgå flera såna. Jag vill också! Känner mig som ett grinigt barn som känner att jag inte får det som så många andra får.
Men får vi ett till levande barn så är det värt allt, det är ju det som är det viktiga och som är min högsta önskan. Får vi ett till levande syskon skattar jag mig lycklig, det är det jag ska lägga mitt fokus på. Vi ska komma dit, vi ska få ett levande knyte med oss hem, det måste bli så.
Nu är det dags för ett litet piller och sen sängen.
Ta hand om er! // Jessica
Vår älskade Ester förlorade ju livet för att en förbaskad bakterie infekterade moderkakan och hinnorna.
Under graviditeten med Arvid var vi ju livrädda för bakterier men av alla odlingar som togs var det bara vid ett tillfälle som det visade på bakterier och det var dagen innan jag skulle sättas igång. Vi blev då inlagda på en gång och jag sattes på penicillin och sattes igång som planerat dagen efter,
När vi nu vart gravida igen så kom ju rädslan upp igen, men vi har hållit oss relativt lugna och proverna har varit fina....Tills idag!!!
Idag ringde jag och frågade om svaret kommit in och om det visade på ngt, och jag insåg när svaret inte blev som jag tänkt att jag faktiskt räknat med bra svar. När sköterska säger att ja du har grupp B-streptococker så kände jag hur benen vek sig och när hon sa att hon skulle se om jag skulle behandlas mot det så sa jag att det måste jag, annars kommer jag inte att fixa detta. har du mkt besvär frågar hon då, nej sa jag men mitt första barn dog av bakterier sa jag och bröt ihop och bara grät, jag kunde inte ens andas. Jag kunde knappt säga mitt nummer som hon ville ha så att de kunde få ringa upp mig. Hon försökte lugna mig och sa lugnt till mig att andas, vilket jag faktiskt knappt kunde, blev faktiskt överrumplad över hur jag bara rasade. En stund efter ringde läkaren upp mig (denna läkare är jämt överhopad med jobb) och frågade mig hur jag mådde. Jo, det var väl okej sa jag, jag blev lite chockad och rädd, var inte beredd på det här. Fick höra att 15% av alla gravida tyvärr drabbas av bakterier och infektioner och får kämpa så här, det är dock väldigt få som mister barn såsom vi gjorde med Ester. Nu har vi ju bra hjälp och kommer att hålla koll, men det skrämmer mig så oerhört ändå.
Denna graviditet har hittills gått så fort, men jag känner nu att det nog kommer att kännas som att vi aldrig kommer att komma i mål. Men jag hoppas så och ska verkligen försöka tänka positivt. Jag som de senaste veckorna faktiskt känt mig riktigt glad i denna graviditet, liksom tagit till mig det mer och kunnat njuta mer än förra gången. Nu tynger det där orosmolnet lite mer igen. Jag sörjer att jag aldrig kommer att få den där lugna och hellyckliga graviditeten. Jag avundas de som fått genomgå flera såna. Jag vill också! Känner mig som ett grinigt barn som känner att jag inte får det som så många andra får.
Men får vi ett till levande barn så är det värt allt, det är ju det som är det viktiga och som är min högsta önskan. Får vi ett till levande syskon skattar jag mig lycklig, det är det jag ska lägga mitt fokus på. Vi ska komma dit, vi ska få ett levande knyte med oss hem, det måste bli så.
Nu är det dags för ett litet piller och sen sängen.
Ta hand om er! // Jessica
torsdag 17 mars 2011
Fort, fort, fort går tiden.
Jag känner mig rätt ofta lite överkörd av tiden :P
Det går så fort! Arvid växer som attan och det är ju underbart men jag skulle gärna vilja känna att jag hann med att stanna upp lite och njuta ännu mer, att jag kände att jag hängde med.
jag är inne i v.23 helt plötsligt! Vad hände? Och jag som inte tagit magbilder. Jag tog iallafall på dag 22+0 så nu får vi hoppas att vi kommer ihåg att ta lite då och då.
Vi förbereder oss så gott vi kan här hemma på tillökningen i familjen. Vi hoppas ju så att det ska gå bra och inhandlar och förbereder för det. Vi har nu köpt en syskonvagn, det var lite nervigt, den känns så stor jämfört med vad man är van vid. Men det blir nog bra. Vi packade upp den igår för att se så att allt var med, då upptäckte vi att chassit var snett, det syntes tydligt att den varit utsatt för en väldig press för stålet var skadat och helt böjt. Vi fick åka tillbaka med den och nu har de beställt hem ett nytt chassi som ska komma om 1-2 veckor. Tur att vi var ute i god tid. Vi hoppas att vagnen ska passa oss bra. Det är en stor investering i vagn, de är inte så billiga direkt.
Så här ser vagnen ut en 2011 års modell
Vi ska ju ha en liggdel till en början så då ser det ut som nedan fast vi har helsvart vagn. Egentligen ville vi ha båda barnen vända mot oss, men hittade ingen som var riktigt bra eller så var de för dyra.
Det går så fort! Arvid växer som attan och det är ju underbart men jag skulle gärna vilja känna att jag hann med att stanna upp lite och njuta ännu mer, att jag kände att jag hängde med.
jag är inne i v.23 helt plötsligt! Vad hände? Och jag som inte tagit magbilder. Jag tog iallafall på dag 22+0 så nu får vi hoppas att vi kommer ihåg att ta lite då och då.
Vi förbereder oss så gott vi kan här hemma på tillökningen i familjen. Vi hoppas ju så att det ska gå bra och inhandlar och förbereder för det. Vi har nu köpt en syskonvagn, det var lite nervigt, den känns så stor jämfört med vad man är van vid. Men det blir nog bra. Vi packade upp den igår för att se så att allt var med, då upptäckte vi att chassit var snett, det syntes tydligt att den varit utsatt för en väldig press för stålet var skadat och helt böjt. Vi fick åka tillbaka med den och nu har de beställt hem ett nytt chassi som ska komma om 1-2 veckor. Tur att vi var ute i god tid. Vi hoppas att vagnen ska passa oss bra. Det är en stor investering i vagn, de är inte så billiga direkt.
Så här ser vagnen ut en 2011 års modell
Vi ska ju ha en liggdel till en början så då ser det ut som nedan fast vi har helsvart vagn. Egentligen ville vi ha båda barnen vända mot oss, men hittade ingen som var riktigt bra eller så var de för dyra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
