Förbaskade bakterier

Har jag nämnt hur mycket jag avskyr bakterier?

Vår älskade Ester förlorade ju livet för att en förbaskad bakterie infekterade moderkakan och hinnorna.
Under graviditeten med Arvid var vi ju livrädda för bakterier men av alla odlingar som togs var det bara vid ett tillfälle som det visade på bakterier och det var dagen innan jag skulle sättas igång. Vi blev då inlagda på en gång och jag sattes på penicillin och sattes igång som planerat dagen efter,
När vi nu vart gravida igen så kom ju rädslan upp igen, men vi har hållit oss relativt lugna och proverna har varit fina....Tills idag!!!
Idag ringde jag och frågade om svaret kommit in och om det visade på ngt, och jag insåg när svaret inte blev som jag tänkt att jag faktiskt räknat med bra svar. När sköterska säger att ja du har grupp B-streptococker så kände jag hur benen vek sig och när hon sa att hon skulle se om jag skulle behandlas mot det så sa jag att det måste jag, annars kommer jag inte att fixa detta. har du mkt besvär frågar hon då, nej sa jag men mitt första barn dog av bakterier sa jag och bröt ihop och bara grät, jag kunde inte ens andas. Jag kunde knappt säga mitt nummer som hon ville ha så att de kunde få ringa upp mig. Hon försökte lugna mig och sa lugnt till mig att andas, vilket jag faktiskt knappt kunde, blev faktiskt överrumplad över hur jag bara rasade. En stund efter ringde läkaren upp mig (denna läkare är jämt överhopad med jobb) och frågade mig hur jag mådde. Jo, det var väl okej sa jag, jag blev lite chockad och rädd, var inte beredd på det här. Fick höra att 15% av alla gravida tyvärr drabbas av bakterier och infektioner och får kämpa så här, det är dock väldigt få som mister barn såsom vi gjorde med Ester. Nu har vi ju bra hjälp och kommer att hålla koll, men det skrämmer mig så oerhört ändå.

Denna graviditet har hittills gått så fort, men jag känner nu att det nog kommer att kännas som att vi aldrig kommer att komma i mål. Men jag hoppas så och ska verkligen försöka tänka positivt. Jag som de senaste veckorna faktiskt känt mig riktigt glad i denna graviditet, liksom tagit till mig det mer och kunnat njuta mer än förra gången. Nu tynger det där orosmolnet lite mer igen. Jag sörjer att jag aldrig kommer att få den där lugna och hellyckliga graviditeten. Jag avundas de som fått genomgå flera såna. Jag vill också! Känner mig som ett grinigt barn som känner att jag inte får det som så många andra får.
Men får vi ett till levande barn så är det värt allt, det är ju det som är det viktiga och som är min högsta önskan. Får vi ett till levande syskon skattar jag mig lycklig, det är det jag ska lägga mitt fokus på. Vi ska komma dit, vi ska få ett levande knyte med oss hem, det måste bli så.
Nu är det dags för ett litet piller och sen sängen.

Ta hand om er! // Jessica