Min lilla älskling!

Varje dag kan jag se på min son och bara känna sån lycka och en sån kärlek att det gör ont. När han skruttar iväg med sin pappa mot trappen till nedervåningen för att byta blöja, eller när jag ska klä på mig och han springer och hämtar mina plagg (utan att jag säger ngt) han vet precis att mamma först ska ha sin bh och han vet var dem ligger ;) underbara unge =0)

Igår var vi på öppna förskolan och det var fikadags, vi hade gjort smörgås med ost och han gick glatt emot en låg barnstol, men den var upptagen av en tjej som bara hämtat påfyllning så han blev bortmotad. Han såg så sårad ut och aj vad det gör ont i mammahjärtat. Men han blev nöjd när mamma erbjöd sitt knä, som tur var.
Alltså jag tycker alltid att det är jobbigt att se när ngn blir sårad eller känner sig utanför och så, men att se sitt barn, fy det är hemskt och då var detta väldigt lindrigt.
A är så himla snäll och försiktig mot andra barn och man kan se hur han blir förnärmad när andra barn tar leksaker från honom, men ändå låter han dem ta dem. Det går ju fort över och han hittar ngt annat. Det är svårt ibland att veta hur man ska göra, för jag vill ju inte att han alltid ska låta sig köras över, men så länge han inte blir mer ledsen eller arg utan verkar finna sig i att göra ngt nytt, så gör jag ingen stor grej av det. Det jag kan tycka är tråkigt är att han kan ha så roligt med ngt och så blir han avbruten för att ngn annan fattar intresse för det och tar den.
Men visst tar han också saker av andra, men lämnar lika glatt tillbaka det. Det är ju så, de lär sig ju det sociala samspelet nu.

Igår köpte vi även en ny bok till Arvid efter att ha sett en sån härlig bok som http://lillaangelyne.blogspot.com/ fått till sina lilla tjej och de väntar också syskon. Den busiga bebben heter den och har flikar man kan lyfta och handlar just om att vänta syskon. Hoppas att Arvid ska gilla den.

Ha det gott därute