Dop....

Igår den 29 oktober döptes vår fina lilla Einar.
Det har ju varit grått, trist och regnigt ett bra tag nu och även idag den 30 men igår så sken solen och vi fick en underbar dag. Jag tror att Ester kommer med solen till oss :)
Dopet gick jättebra och Einar var på strålande humör och sjöng med i sångerna :D haha underbar unge. Storebror fick hjälpa till att hälla upp dopvattnet och gjorde det med stor andakt. Han ville också väldigt gärna "hjälpa till" med att blåsa ut dopljuset hihi (vilket han försöker göra på bilden) så det fick han göra och så tände vi det då vi skulle tåga ut igen :)

Som vanligt gör man alldeles för mycket mat och fika så vi skickade med mat till en del ;) haha och fikabröd också. När klockan närmade sig 16.30 sa jag att nu får vi avsluta och åka hem med grabbarna, vi var helt slut allihopa :P

Vilka otroliga gåvor Einar fick och även vi föräldrar. Jag är så nöjd och glad över dagen.

En sån där dag...

Idag har det varit en sån där dag då jag känt mig sååå otillräcklig :(
En dag då jag undrat om jag gjort rätt i att ha A hemma med mig och E?!
A har under en period trotsat, gnällt och gapat och också blivit så ledsen, det kan vara att jag stänger en dörr och när jag då sedan öppnar den så gråter han för det osv.
Vad göra, hur ska man tänka. Vi kan ju också ha såna underbar dagar och han är ju så mån och go om och med sin lillebror.
Mina fina gossar. Jo jag gör nog rätt, men ibland tvivlar man och oroar sig och ibland är man rent av väldigt trött, särskilt då man aldrig får sova middag :P

Hoppas att ni alla har det bra därute.

Kram

Igår fyllde vår älskade Arvid två år. Kan knappt fatta att det är två år sedan jag födde fram ett barn som skrek..... som jag grät då, allt släppte, jag kunde inte sluta gråta, jag var så lycklig. Nu är den lilla plutten två år.

Vår fantastiska killes födelsedag började såklart med sång på morgonen och paket i sängen :) det impar inte jättemycket på denna herre som utbrister Heeeej!!! till sin lillebror och börjar gosa med honom :) *kärlek* Den gossen vet vad som är viktigt i livet. Iallafall så öppnar han sedan glatt sina paket och strålar som solen.
Har jag sagt hur fantastisk han är ;) hihihi

Det var en strålande dag med solsken och vi valde att åka till skansen då vi alla var lediga. Där tiggde påfågeln mat och Arvid tyckte att den var lite påflugen och blev lite småskraj :)

sedan åt vi god mat och tårta.

Jag som annars är sån där som ska fota hela tiden fotade faktiskt inte så mycket denna dag, men som vi har myst, så då gör det ju inget att man inte fotat allt :)

Vilken fantastisk dag och så mycket kärlek och lycka jag känner.
Så här glad är man på sin födelsedagsmorgon :)

måndag 10 oktober 2011

Tävling...

Hela livet känns lite som jag jagar just nu, jag jagar tid och minnen....ska jag hinna mata E innan A blir övertrött och inte kunna somna...ska jag hinna innan ngn utav barnen vaknar osv :P
Jag känner att jag jagar tid och ändå hinner jag inte med och det känns som att jag inte räcker till :P
Jag är trött och slutkörd, maken har jobbat tolvtimmarspass fre-sö och ikväll 14-22 och så även imorgon, det är körigt ensam med två såpass små barn och som inte direkt följer varandras tider :P
Oavsett så skulle jag ju aldrig vilja byta mitt liv mot ngt annat, för jag älskar mina små trots grin, skrik och sovvägran ;P

Att jaga minnen.... Då vi miste Ester så hade vi ändå ngn slags sinnesnärvaro att ta kort. men i efterhand så var det så mycket som vi tyckte att vi missat, så mkt vi hade velat ha kvar som minnen. Då Arvid kom så jagade vi minnen, det var ganska psykiskt jobbigt för jag tänkte hela tiden att jag måste fota det, jag måste filma det för jag kanske aldrig mer får chansen (jag trodde länge att vi inte skulle få behålla honom) så vi sparade, vi sparade minnen helt enkelt. Jag har ju släppt det där tvångsmässiga sparandet av minnen nu, jag sparar minnen fortfarande men på ett annat sätt :) jag säga till mig själv, minns det här, den här känslan, den här sinnesbilden och så tar jag en mentalbild i mitt huvud och så bara njuter jag av stunden, utan att förstöra den genom att springa och hämta kameror.

Men när man nu samlade minnen så där frenetiskt så gjorde vi avtryck hos Lifestone och de är ju jättevackra, men sen gäller det ju att ha råd att göra till alla barn man får :P
Nu såg jag att de har en tävling där man kan skicka in en bebisbild och vinna ett avtryck så nu har jag gjort det :)
Nu har jag ju inte ngn jättestor vänkrets eller läsarkrets heller men jag måste ju försöka, så om ni tycker att vår älskade Einar är så söt som jag, så får ni gärna få rösta på honom :)
Be gärna lite vänner också ;)
Synd bara att den är felvänd på deras sida :/
http://www.lifestone.com/sv/bebistavling/

Esters 3årsdag

Ja så har den 30 september varit ett år till....
Ett år till utan min älskade Ester i livet :(
Jag saknar en liten treårig flicka springandes här hemma och det värker och jag gråter. Hela kroppen känner och jag har haft sån ångest och jag har känt mig spänd och gråtfärdig hela september. Jag har känt mig så sprängfylld att om jag satt mig ner och försökt forma ord så har jag gråtit hejdlöst. Jag har gråtit så där så jag tappat andan och inte ett ljud har kommit fram för trots öppen mun.
Jag försöker forma ord som ska kunna förmedla det jag tänker och känner, men de orden finns inte....
Inom känns det som en atombomb har exploderat mitt hjärta på nytt, sådär i miljonersatombitar precis som då hjärtat inte längre slog. Jag hör på andra som inte mist någon som stått så nära som ens barn gör, att de tror att det ska göra mindre ont med tiden. Jag tycker inte att det gör mindre ont alls, det krävs så lite för att var där igen, att känna den där fruktansvärda smärtan och känna hur man bara vill skrika det där avgrundsskriket och gråta så fruktansvärt att man ej får fram ett ljud. Det krävs bara en ton, en viss sång, musik...en doft...ett par ord...ett ord..ett barn...en flicka i åldern Ester skulle vara i nu...just nu är en treårig lite flicka svår att se och samtidigt söker min blick dem, för att se vad jag kunde ha i mitt liv om livet bara hade fått stanna.
Jag kan verka densamma på ytan men inombords är jag för alltid annorlunda och jag bär på en saknad för stor för att bära och ändå är det just det jag måste göra....bära den livet ut :(

Och tro inte för något i världen att jag inte är lycklig för det jag har i livet idag. För jag kan inte vara lyckligare än jag är för de små älskade bröderna mitt liv har utökats med, två fantastiska barn som omhuldar mitt hjärta med den kärlek de visar och min kärlek till mina barn är det som håller ihop de miljonersatombitar som sprängdes itu... De är min själs balsam och jag älskar dem mer än ord någonsin kan återge.

Den 30 september har för fjärde gången gett oss vackert väder med strålande sol (det var vackert väder även dagen då hon föddes) vid graven lämnades blommor och presenter och vi tände ljus och fikade, vi släppte upp ballonger med meddelanden och sände all vår kärlek.
Min älskade Ester även om du inte är med vid liv så är du med oss i livet ändå, i våra hjärtan och själar är du alltid med och din dag och att du kom skall alltid firas.
Jag älskar dig!