Barnrummet....

Ja, Barnrummet är boklart ;) en del detaljer kvar och så förståss inreda ;)
Men Arvids säng är inflyttad och alla leksaker + matta och det leks en hel del där redan :)
När det gått ett par dgr och jag målat och målat och så, då kände jag att vad sjutton skulle jag ge mig på det här?! Nu?!
Men jag är så glad för att jag bara bestämde mig för det, för det blir så bra. Arvid tycker om att leka där och jag sitter gärna där med grabbarna :)
Jag vill ju göra fint med namnvimplat och foton på dem uppe och så, men det får ta sin tid. Nu ska vi ha julmys och gå på marknader mm :)
Hur har ni andra det så här i juletid? Det är ju lite tudelat, saknaden gör lite extra ont i såna här högtider...Men jag myser massor och njuter så av killarnas förundran :)


God jul på er!

Byte.....

Det var inte länge sedan barnrummet blev klart med härligt ljusgröna väggar och fina gardiner mm och nu ska vi byta rum :) haha
Ja, jag tycker att det är sånt slöseri när vi bara har två "sovrum" att vi ska ha det stora att bara sova i. Grabbarna ska dela på det stora rummet och vi får sova i det lilla. Så jag har baxat möbler mellan rummen och är i full färd med att förbereda inför ommålning av väggarna i deras blivande rum, så just nu sover vi alla i det lilla rummet, trångt och mysigt ;)
Vad mkt lekyta de kommer att få :) Jag får återkomma med lite bilder, men såklart har jag ju missat att ta före bilder :( :P Jajaja det överlever vi :D

Tjing tjing

Juletid och saknad!

Här hemma rusar tiden känns det som. E vill framåt men färdas mest bakåt just nu och blir tvärilsk eftersom att han då kommer längre ifrån det han vill åt :P
Han har en tid hävt sig upp på alla fyra, men nu står han kvar så länge och liksom gungar framåt, men vet inte riktigt hur han ska göra, ibland så häver han sig framåt och landar på magen (ser ut som en säl ;) och ibland så låser det sig och han blir rädd och skriker och gråter tills man plockar upp honom. Min lilla plupp, måste du vara så framåt, du får gärna vara lite mer bebis ett tag till :)

Första advent har varit och jag och A har smyckat en adventsstake och vi har myst. Jag har även varit ute och handlat lite julklappar så det är inte så mkt kvar :) Känns skönt att jag ligger så mkt bättre till mot förra året, ganska lustigt för då hade vi "bara" en knodd.
Det är mysigt och roligt att få gå och välja julklappar till våra små killar, jag myser verkligen....Men så ser jag något som fångar mig, något som jag tänker mig att en liten treårig flicka skulle gilla, min lilla treåriga Ester skulle jag vilja köpa julklappar till också. Så växer den där klumpen, gråten som vill komma fram och jag känner mig tyngd :( Jag älskar julen, har alltid gjort, men nu är det också en del sorg i det hela, allt som borde vara men som inte är, det gör ont och det är en sådan paradox för det som jag har är så otroligt mer underbart just p.g.a att det inte är som det borde vara, jag njuter så av det vi har, precis samtidigt som hjärtat gråter av saknad...Det går liksom inte att förklara hur man kan bära dessa två totala motsatser på en gång, men jag gör det. Jag är superlycklig och superförtvivlad på en och samma gång.

Här nedan sitter och mina killar och myser framför en morgonfilm ;) :)

Ojojoj inte många knop

Oj oj oj, nej här på bloggen går det trögt, men i livet går det fort, fort, fort.
Våra små växer så fort och lille Einar vill så mkt mer än han egentligen kan och kämpar så. Han är ursinnig flera ggr om dagen...för att han åker längre och längre bort från det han vill åt, han färdas nämligen baklänges nu vår lille gosse :) hihihi

Vår tvååring har en ganska jobbig självständighetsutveckling just nu och vill inte acceptera nej alla gånger hur mkt jag än ståndaktigt och väldigt lugnt står emot :P

Vi är friska och livet är bra, men nu när vi lackar mot juletider och när jag som idag skulle handla julklappar, ja då kommer saknaden efter vår lilla tjej, en liten tjej som jag så gärna vill få handla julklappar åt.

Hade tänkt bjuda på bild, men det får bli en annan gång, hör en liten börja gny och måste lämna datorn.

Kram

barnsaker och leksaker överallt...

Ja så ser det ju äntligen ut hemma hos oss och man snubblar och trampar på dem, senast idag råkade jag trampa på en av As bilar som då gick sönder....Oohh aj sa jag ynkligt, stackars mammas fot och då vart inte goa sonen arg, men han tittade på bilen och konstaterade att den var trasig och sen var det inte mer med det :)
På kvällarna om jag inte hunnit plocka undan tillräckligt så plockar maken och muttrar lite...Och jag bara ler :) för det stör mig inte, inte ett endaste dugg. Jag är så lycklig över att vi har ett hem som överallt bevisar att vi har två levande gossar här hemma, det är precis så här jag vill ha det. Jag säger skrattande till maken att låta det ligga, vi ska ändå snart gå och lägga oss och när vi vaknar kommer de ändå fram så varför köra slut på oss med att plocka och plocka när det faktiskt inte behövs.

ooooops nu vaknar ena gossen...på återseende

Dop....

Igår den 29 oktober döptes vår fina lilla Einar.
Det har ju varit grått, trist och regnigt ett bra tag nu och även idag den 30 men igår så sken solen och vi fick en underbar dag. Jag tror att Ester kommer med solen till oss :)
Dopet gick jättebra och Einar var på strålande humör och sjöng med i sångerna :D haha underbar unge. Storebror fick hjälpa till att hälla upp dopvattnet och gjorde det med stor andakt. Han ville också väldigt gärna "hjälpa till" med att blåsa ut dopljuset hihi (vilket han försöker göra på bilden) så det fick han göra och så tände vi det då vi skulle tåga ut igen :)

Som vanligt gör man alldeles för mycket mat och fika så vi skickade med mat till en del ;) haha och fikabröd också. När klockan närmade sig 16.30 sa jag att nu får vi avsluta och åka hem med grabbarna, vi var helt slut allihopa :P

Vilka otroliga gåvor Einar fick och även vi föräldrar. Jag är så nöjd och glad över dagen.

En sån där dag...

Idag har det varit en sån där dag då jag känt mig sååå otillräcklig :(
En dag då jag undrat om jag gjort rätt i att ha A hemma med mig och E?!
A har under en period trotsat, gnällt och gapat och också blivit så ledsen, det kan vara att jag stänger en dörr och när jag då sedan öppnar den så gråter han för det osv.
Vad göra, hur ska man tänka. Vi kan ju också ha såna underbar dagar och han är ju så mån och go om och med sin lillebror.
Mina fina gossar. Jo jag gör nog rätt, men ibland tvivlar man och oroar sig och ibland är man rent av väldigt trött, särskilt då man aldrig får sova middag :P

Hoppas att ni alla har det bra därute.

Kram

Igår fyllde vår älskade Arvid två år. Kan knappt fatta att det är två år sedan jag födde fram ett barn som skrek..... som jag grät då, allt släppte, jag kunde inte sluta gråta, jag var så lycklig. Nu är den lilla plutten två år.

Vår fantastiska killes födelsedag började såklart med sång på morgonen och paket i sängen :) det impar inte jättemycket på denna herre som utbrister Heeeej!!! till sin lillebror och börjar gosa med honom :) *kärlek* Den gossen vet vad som är viktigt i livet. Iallafall så öppnar han sedan glatt sina paket och strålar som solen.
Har jag sagt hur fantastisk han är ;) hihihi

Det var en strålande dag med solsken och vi valde att åka till skansen då vi alla var lediga. Där tiggde påfågeln mat och Arvid tyckte att den var lite påflugen och blev lite småskraj :)

sedan åt vi god mat och tårta.

Jag som annars är sån där som ska fota hela tiden fotade faktiskt inte så mycket denna dag, men som vi har myst, så då gör det ju inget att man inte fotat allt :)

Vilken fantastisk dag och så mycket kärlek och lycka jag känner.
Så här glad är man på sin födelsedagsmorgon :)

måndag 10 oktober 2011

Tävling...

Hela livet känns lite som jag jagar just nu, jag jagar tid och minnen....ska jag hinna mata E innan A blir övertrött och inte kunna somna...ska jag hinna innan ngn utav barnen vaknar osv :P
Jag känner att jag jagar tid och ändå hinner jag inte med och det känns som att jag inte räcker till :P
Jag är trött och slutkörd, maken har jobbat tolvtimmarspass fre-sö och ikväll 14-22 och så även imorgon, det är körigt ensam med två såpass små barn och som inte direkt följer varandras tider :P
Oavsett så skulle jag ju aldrig vilja byta mitt liv mot ngt annat, för jag älskar mina små trots grin, skrik och sovvägran ;P

Att jaga minnen.... Då vi miste Ester så hade vi ändå ngn slags sinnesnärvaro att ta kort. men i efterhand så var det så mycket som vi tyckte att vi missat, så mkt vi hade velat ha kvar som minnen. Då Arvid kom så jagade vi minnen, det var ganska psykiskt jobbigt för jag tänkte hela tiden att jag måste fota det, jag måste filma det för jag kanske aldrig mer får chansen (jag trodde länge att vi inte skulle få behålla honom) så vi sparade, vi sparade minnen helt enkelt. Jag har ju släppt det där tvångsmässiga sparandet av minnen nu, jag sparar minnen fortfarande men på ett annat sätt :) jag säga till mig själv, minns det här, den här känslan, den här sinnesbilden och så tar jag en mentalbild i mitt huvud och så bara njuter jag av stunden, utan att förstöra den genom att springa och hämta kameror.

Men när man nu samlade minnen så där frenetiskt så gjorde vi avtryck hos Lifestone och de är ju jättevackra, men sen gäller det ju att ha råd att göra till alla barn man får :P
Nu såg jag att de har en tävling där man kan skicka in en bebisbild och vinna ett avtryck så nu har jag gjort det :)
Nu har jag ju inte ngn jättestor vänkrets eller läsarkrets heller men jag måste ju försöka, så om ni tycker att vår älskade Einar är så söt som jag, så får ni gärna få rösta på honom :)
Be gärna lite vänner också ;)
Synd bara att den är felvänd på deras sida :/
http://www.lifestone.com/sv/bebistavling/

Esters 3årsdag

Ja så har den 30 september varit ett år till....
Ett år till utan min älskade Ester i livet :(
Jag saknar en liten treårig flicka springandes här hemma och det värker och jag gråter. Hela kroppen känner och jag har haft sån ångest och jag har känt mig spänd och gråtfärdig hela september. Jag har känt mig så sprängfylld att om jag satt mig ner och försökt forma ord så har jag gråtit hejdlöst. Jag har gråtit så där så jag tappat andan och inte ett ljud har kommit fram för trots öppen mun.
Jag försöker forma ord som ska kunna förmedla det jag tänker och känner, men de orden finns inte....
Inom känns det som en atombomb har exploderat mitt hjärta på nytt, sådär i miljonersatombitar precis som då hjärtat inte längre slog. Jag hör på andra som inte mist någon som stått så nära som ens barn gör, att de tror att det ska göra mindre ont med tiden. Jag tycker inte att det gör mindre ont alls, det krävs så lite för att var där igen, att känna den där fruktansvärda smärtan och känna hur man bara vill skrika det där avgrundsskriket och gråta så fruktansvärt att man ej får fram ett ljud. Det krävs bara en ton, en viss sång, musik...en doft...ett par ord...ett ord..ett barn...en flicka i åldern Ester skulle vara i nu...just nu är en treårig lite flicka svår att se och samtidigt söker min blick dem, för att se vad jag kunde ha i mitt liv om livet bara hade fått stanna.
Jag kan verka densamma på ytan men inombords är jag för alltid annorlunda och jag bär på en saknad för stor för att bära och ändå är det just det jag måste göra....bära den livet ut :(

Och tro inte för något i världen att jag inte är lycklig för det jag har i livet idag. För jag kan inte vara lyckligare än jag är för de små älskade bröderna mitt liv har utökats med, två fantastiska barn som omhuldar mitt hjärta med den kärlek de visar och min kärlek till mina barn är det som håller ihop de miljonersatombitar som sprängdes itu... De är min själs balsam och jag älskar dem mer än ord någonsin kan återge.

Den 30 september har för fjärde gången gett oss vackert väder med strålande sol (det var vackert väder även dagen då hon föddes) vid graven lämnades blommor och presenter och vi tände ljus och fikade, vi släppte upp ballonger med meddelanden och sände all vår kärlek.
Min älskade Ester även om du inte är med vid liv så är du med oss i livet ändå, i våra hjärtan och själar är du alltid med och din dag och att du kom skall alltid firas.
Jag älskar dig!

.............

Ja, jag försöker planera dop, framförallt att göra inbjudan. Vill ju göra personligt och fint och allt, men fantasin och kreativiteten finns inte just nu. Vill ju också baka och planera inför kalas, för självklart ska vi ha kalas för Ester och bara två veckor efter, för fina Arvid. Jag vill ju också att det ska kännas roligt för det är ju egentligen roligt, att jag/vi ska fira våra barn. Men just nu gör det så ont för i tankarna rullar orden hon borde ha levt, om vi bara fått rätt koll och hjälp så skulle hon ha levt, om jag bara tagit min gnagande känsla i mig på allvar, men jag fattade inte vad det var som stred i mig jag tror idag att Ester försökte kommunicera med mig att hon behövde komma ut och jag förstod inte :( jag är så fruktansvärt ledsen och på det så lägger jag nu dåligt samvete för att jag inte njuter tillräckligt av nuet, av att få baka, planera och göra fint för de små som lever med mig.

Flåt mina deppiga inlägg, men det är här jag kan få ut mina tunga tankar

Det värker så :(

Jag skriver inte så mkt just nu, har inte orken, jag letar febrilt efter den och under tiden så bara kör jag på ändå, med allt som man måste och lite till.
Jag saknar så. Tiden före årsdagar är så ofantligt jobbig. Det känns som om någon slagit mig hårt i magen, jag tappar andan. Jag är så otroligt trött, vill bara sova, ändå så kan jag inte sova bra :(
Idag satt jag och läste i DN, märkte inte att jag plötsligt var bland insända texter om bortgångna. Jag läste om en ung flicka och det var så fint skrivet...Tårarna ville inte sluta och jag tänkte på min dotter, min Ester. Jag saknar så!
Treårsdagen närmar sig...Tre år!!! Kan inte förstå att jag tvingats leva utan henne så länge och ändå känns det så nära. Jag har såna minnesbilder, det är som en film som spelar upp sig i mitt huvud. Jag ser allt så klart, känner allt lika starkt, känner dofterna, känslan av hennes kropp och hud, ja allt. Jag kommer alltid att minnas, man glömmer inte. Jag tror heller inte att det någonsin kommer att blekna, det är för starkt, för smärtsamt och så otroligt kärleksfullt.
Kärleken för Ester kommer ju alltid att vara lika stor.

Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar vara en bättre mamma för min pojkar just nu, jag orkar inte med allt jag skulle vilja. Men kramar och pussar i massor får de och min famn är alltid öppen för mina älskade små.


Kramar från en förtvivlad mamma

Mina älskade små gossar

Ni förgyller mitt liv! Jag älskar er!

Tar mig lite tid att göra ett snabbt inlägg :P

Ja, tiden är knapp för annat än barn just nu. Våra killar sover sällan samtidigt så först vid 22-23 om kvällarna är man barnfri och då har det varit en hel del timmar av skrik och man är rätt matt :P dessutom har man en hel del måsten att göra då, ja för en del måsten måste man ta tag i om man ska ha något att klä sig i utan att lukta eller se för jäklig ut ;)

Jag har länge velat skriva om när vi i juli var på skansen.
Vi har varit där i flera omgångar i år, vi älskar skansen och vi hoppas på att få komma iväg dit snart igen.
Det är så mysigt och vi hade det underbart.
Arvid fick åka minislänggungan och köra bilar och det tyckte han var så roligt att det var svårt att få honom att gå av ;)
När jag stod där vid banan med bilarna så kom en sån överväldigande lyckokänsla i mig, jag var så rörd att tårarna rann. Jag har många ggr då jag och maken gått där vara vi tänkt just då vi gått förbi dessa "åkattraktioner" att en dag kanske våra barn får åka där så som vi gjort som barn. Den här dagen i juli stod jag där och tittade på min överlyckliga son som styrde bilen för glatta livet och hade så roligt :) I min famn höll jag vår yngsta son och jag kände mig så lycklig, äntligen var vi där, där vi så länge velat vara. Älskade liv lämna aldrig någon av oss för tidigt igen.

Bilbanan


Slänggunga :)


Einar sov ju mest ;)


Lunch ;)

Hej på er som läser!

Jag har en liten kille med kolik och det gör att jag har väldigt lite tid och ork att skriva inlägg och lägga in bilder, hinner knappt med mig själv ibland känns det som. Bloggen har inte prioriterats som det varit nu.
Har egentligen massor att skriva om och härliga bilder att dela med mig av...och så fort tid och ork kommer åter så kommer jag att lägga in det. Plötsligt händer det =0) jodå, tiden kan ju komma plötsligt och jag hoppas att det blir väldigt snart.

Tack för alla era kommentarer på mina inlägg! Det är roligt att få respons och få höra andras tankar och åsikter om det jag skrivit och tänkt på.

Nu måste jag stoppa mig själv i säng och hoppas på lite sömn.

Kram på er

Jag behöver fler timmar

Ja så känner väl de flesta???
Men jag fattar inte hur en del hinner med så mycket??!!
Jag tycker att jag springer och sliter och har mig och inner inte ens hälften av vad jag borde eller vill hinna.
Barn ska matas, sövas, bytas blöjor på o.s.v. STtr hund behöver gå på promenader flera ggr om dagen och utfodras och så behövs det en hel del pälsvård, klovård o.s.v
Tvätt ska tvättas, hängas, vikas och läggas in. Jag vill blogga, ta hand om foton, framkalla?? Jag ligger efter flera år med att framkalla kort. Jag är iallafall glad över att jag gjort fotobok till Ester och även frö Arvids första tid, men han är ju snart 2 år, jag har mer än 1 1/2 år att göra för :P jag måste nog kämpa lite till.
*Städa?
*Ha trevligt
* Åka på utflykter..... Ja hur mkt vill man inte hinna med helt enkelt???

Igår åkte vi på en spontantripp till Skansen, vad härligt! Vi bara struntade i all disk och så och drog. Myyys. Ska lägga upp lite bilder sen....

Idag fyllde fina maken år också och det har ätits tårta och mysts.
Jag känner att jag måste och vill ta tag i det där med vikten. Jag måste för min egen skull.

Äääh jag återkommer med ett mer positivt inlägg snart.

Kramis på er alla

Förlossningen...

Nu har jag äntligen gett mig på att skriva ner en liten förlossningsberättelse.

Einars födelse!

Jag fick komma in kl. 15.00 fredagen den 1 juli 2011 för att sätta igång förlossningen.

Kl. 16.00 lägger de prostaglandin gel som ska verka i sex timmar och sedan få en ny bedömning, jobbig väntan, vi väljer att gå runt lite på söder.
Efter sex timmar har inte mycket hänt förutom att mina dammandragningar ökat och läkaren beslutar att lägga in en ny dos gel. Och jag misströstar och känner att näe det här kommer att ta lång tid, det känns jobbigt.

Kl: 23.35 får jag då andra dosen gel och får sova med ännu mer sammandragningar. Kl 6.00 den 2 juli undersöks jag på nytt och har 1,5 cm lång tapp kvar jämfört med tidigare två så egentligen hade inte mkt mer hänt. Nästa läkare beslutar om att fortsätta med cervixdilatation och jag känner hoppet komma åter, minns att det gick fort då det gjordes med Arvid.

Kl:06.15 sätts en kateter in som fylls med koksaltlösning för att ”lura” livmodertappen om att huvudet trycker på. Den ska dras i då och då, men den ”ploppar” fort ut.

Kl:06.55 får jag antibiotikadropp

09.15 görs amniotomi och fostervattnet är klart och jag känner en lättnad över det då Esters var fullt av mekonium. och nu är jag öppen 2-3 cm och värkarna kommer direkt och är intensiva och täta.

09.40 får jag ryggbedövning. Jag skulle ha fått det innan vattnet togs, men narkosläkaren fick såklart akutlarm så då vart det en stund efter istället. Phuuu, hade varit skönt å fått innan, men jag fick i sista stund ändå :P. Vårt barnmorsketeam var underbara och hade verkligen kollat igenom mina/våra önskemål och gjorde allt de kunde för att följa det. De beställde ryggbedövning i god tid men ja akutlarm rår ingen på.

Einars hjärtljud sjunker drastiskt vid varje värk och går inte tillbaka fort, men återhämtar sig ändock. Barnmorskan kommer in i rummet och lämnar oss inte.
I förlossningsrapporten står ”komplicerade variabler ses inför DR. Berger.
Jag får byta ställning flera ggr för att se om det blir bättre, det blir lite bättre, men ändå så att det påverkar. Värkarna blir nu glesare vilket ju är vanligt vid ryggbedövning och värkstimulerande dropp kopplas på kl: 10.37

kl.11.12 den 2 juli 2011 föds Einar med navelsträngen hårt lindad runt halsen och vi fick förklaringen till varför hjärtljuden sjönk. Han skrek fort och lyckan var total. Han var så fin vår lille gosse.

Jag känner att jag vill göra det igen, jag längtar redan efter fler barn, men nu måste jag nog låta min kropp få vila lite från graviditeter och förlossningar, men ååh som jag längtar. Äntligen fick jag uppleva en underbar förlossning, trots att den hade sina komplikationer. Framförallt ska jag njuta för fullt av de underbara gossarna vi haft lyckan att få.

Ta hand om er alla därute i livet och alla saknade små i himlen.

Vagnpromenad

Jo idag var vi på promenad ute i skogen med vår Carena double swing ("tvillingvagn")
Det gick riktigt bra, den är riktigt skön att köra och funkade bra på upptrampade stigar. Nu är det lite svårt att veta hur det funkar med barn i då minstingen hade magknip och bara skrek och ville bli buren och efter en stund ville ju stora killen gå :) så det slutade ju med att jag drog omkring en tom vagn och hade ett barn i bärsjal och en gåendes bredvid :) Det var en underbar promenad iallafall. Får se om jag får prova samma runda med barn i nästa gång. Vi har ju också gått med vagnen på stan och den är hur skön som helst. Vi är väldigt nöjda, men undrar ju hur vi tänkte?? För vi kan inte dra in vagnen i huset utan att behöva fälla ihop och så, vi har så trång hall ;)
Ja, ja, chassit får stå i förrådet och så får man bära in och ut liggdelen, helt enkelt :)

Att alltid undra och aldrig få veta =0(

Jag funderar ofta och tänker så mycket på vår lilla tjej. Hur skulle vår flicka vara idag? vilken slags personlighet? Lugn och iakttagande som sin pappa eller sprallig och impulsiv som mig?
Ikväll såg jag på so you think you can dance (ett underbart dansprogram på femman) och tårarna kom med tankarna....undrar om Ester skulle tyckt lika mycket om att dansa som mig? Saker som jag älskar att göra funderar jag mycket på om hon också skulle ha gillat och såklart funderar jag på vad hon skulle kunna tänkas ha gillat som jag inte gillar. Det gör så ont att jag aldrig kommer att få följa henne i livet, att jag ska sakna henne under resten av mitt liv. Jag saknar henne så och kärleken är så stor och det smärtar att inte kunna få utlopp för det på det sätt som skulle behövas. Jag öser kärlek över våra pojkar och min man och andra jag älskar. Men man har ju liksom kärlek för var och en och det jag har för Ester spränger mig i bitar ibland, just för att jag inte får pussa och krama henne som jag kan med hennes bröder.
Jag tänker ju såklart ofta även på vad mina killar kommer att tycka om men jag får ju följa dem så jag kommer ju att få se det och har ju redan sett vad de gillar nu, så det är ju inte samma undran.

Idag skulle vi köpa nya blommor och plantera om hos Ester men hittade inget som vi verkligen föll för, det mesta var också överblommat och det såg trist ut, vi hann inte åka runt så mycket heller så det blev inget omplanterande idag :(
Jag vill ju att hon ska ha det fint. Jag är inte så att jag går omkring och får dåligt samvete om vi inte hinner med, för de levande måste gå före skötandet av graven, men när jag inte hinner med som tänkt och önskat som blir jag ledsen och det är för att jag har en längtan dit, att få sitta där en stund och göra fint och ja, det är liksom en plats som är vikt för henne och då blir liksom alla tankar fokuserad på henne, inget annat upptar tiden just då, för jag är där för att tänka på och göra fint för Ester.

Inser att jag just nu har väldigt mycket hormoner i mig och vi är i en omvälvande tid med en ny familjemedlem och då är väldigt känslig, så det är ju naturligt att även Ester tar mer plats igen. Jag känner att familjen är väldigt mkt i fokus, min älskade familj. Jag är så enormt tacksam för det jag har och väldigt lycklig, men min sorg och saknad och framförallt kärlek till min dotter finns ju också och jag vill inte vara utan något av dem. Jag får idag uppleva det jag skulle fått uppleva för 21 månader sedan...Då skulle en liten Ester fått vara med och hjälpa och sköta om en liten lillebror så som Arvid gör med sin lillebror idag. Det är så underbart att se min lilla "stora" pojke vara så mån om sin lillebror. Jag är så ledsen för att Arvid inte fått uppleva sin storasyster så. Nu får jag ju se hur det skulle ha varit och det får mig såklart också att fundera på hur det skulle varit idag om Ester fått leva?? Vi skulle ju haft tre små barn här hemma. Hur skulle det varit med tre fantastiska barn här hemma. Jag kommer ju alltid att ha ett barn för lite här hemma och det spelar ingen roll hur många barn jag får, så kommer jag ju undra hur det skulle varit med 3, 4 , 5 barn. Jag kommer aldrig att få veta hur det skulle varit. Det är så orättvist, smärtsamt och ja hur sjutton ska jag beskriva hur det känns?? Finns egentligen inga ord som kan beskriva det riktigt bra.
Ääh vad svårt det är att beskriva sina känslor och tankar ibland, blir säkert jättesnurrigt inlägg det här.

Lilla Trull har anlänt :)

Ja, så kom då äntligen vår älskade lilla Trull, en lillebror :)
Den 2 juli 11.12 tittade han ut så idag har han redan varit hos oss i en vecka :)
Jag åkte in den fredagen den 1 juli på eftermiddagen för att sättas igång, efter en dos gel trodde läkaren att en till dos gel skulle sätta igång värkar och allt av sig själv... Men se det ville visst inte min kropp. så jag fick sova över och vackert vänta till på lördagen :P
Som jag själv trodde så behövdes en s.k ruschkateter (en slags ballongkateter) som de fyller med vatten som skapar en tryck neråt och får livmodertappen att tro att barnet trycker på. För precis som storebror så låg Trull högt upp och tryckte således inte på.
Men jag ska skriva mer om förlossningen en annan dag, jag är så trött efter många nätter då jag fått ställa klockan för att amma, ge tillägg var tredje timme då lillen har gulsot och vi ville undvika solning. Igår hade det äntligen vänt och vikten börjat öka igen istället för att minska :P det har varit slitigt och jag är väldigt trött....Men åååhhh så lycklig. Han är ljuvlig vår lilla Einar :) Ja Einar blir hans namn :)
Tänk att vi har fått vårt tredje kärleksbarn!!!! Det är fantastisk och jag känner sån vördnad. Tankarna vandrar ofta till våra gossars syster, en älskad liten flicka som borde fått leva här på jorden med oss. Saknaden känns så där extra mycket då ett nytt litet liv har kommit.
Jag älskar så det gör ont, alla mina barn, på jorden och i himlen.

8 år som gift kvinna :)

Ja, idag har jag och maken varit gifta i åtta år :)
Tänk att jag funnit den mest underbar mannen för mig och att vi tillsammans skapat tre fantastiska barn, skapade av kärlek.
Vi har varit så konsumerade av att det närmar sig nedkomst av liten "trull" och allt fixande och trixande inför det och ordna med barn- och hundvakt m.m. Så vi glömde bort att planera in ngt speciellt dagen till ära. jag hade dessutom bokat in mig hos frisören :P kände mig jättedum då jag kom på det. Iallfall så tänker jag att det var väl fint att göra sig fin för maken på bröllopsdagen :P
Idag har det varit otroligt varmt och vi har varit rätt trötta och inte kunnat komma på vad vi ska äta ens. Arvid stackarn har blivit förkyld och nu går jag och oroar mig för att jag ska bli sjuk och ligga med feber och föda (jag och mitt katastroftänkande) Han är vid gott humör ändå vår tappra kille, han är verkligen inte den gnälliga typen.
Dessutom blev han stungen av ett bi idag, precis efter att jag och maken konstaterat att klövern slagit ut så mkt i vår gräsmatta och att vi måste klippa den så att inte Arvid trampar på ett bi eller så :/ Visst är det typiskt!? Som tur är har jag införskaffat lite bra att ha saker till medicinskåpet så vi strök lite xylocain på (bedövningssalva) Det stod inget om att man inte kan ha det p små barn så jag hoppas att det var ok. Iallafall så grät han väldigt lite och sen var det full fart å leka igen, han är så go vår kille. :)

Idag har vi påbörjat med att sätta upp vår nya paviljong på altanen och den blir så bra, vår förra flög ett parasoll in i och lämnade stora hål i taket :( så den var bara å kassera då vi inte hittade nytt tak, denna gång har vi köpt en som man kan köpa tak till separat.

Jag har fortfarande inte laddat in bilder i datorn så att jag kan dela med mig, måste ta tag i det, det är ju roligt att få visa lite och säkert roligare att läsa en blogg med lite bilder.

Nu är det sängen so kallar på mig. Ha det gott därute // Jessica

Inhandlat lite till "trull!

Japp, idag drog jag med mig min kära mor för lite shopping.
jag har haft sånt dåligt samvete som inte köpt och ordnat mer inför "trull´s" ankomst.
Nu har jag införskaffat tyg så att jag kan sy filt, precis som jag gjort till det äldre syskonen. Så nu måste jag sätta mig vid symaskinen snarast :)
Jag har köpt lite härligt tunna sommarkläder och "åka hem" outfiten, men insåg nu när jag packat upp allt att jag missade att ha för lite kallare väder, det kanske inte är kanonvarmt och jag måste ju se till så att det finns en sån outfit också. Ja ja får väl ge mig ut och handla lite till, stackars mig ;)
Nu har tredje underverket fått en egen speldosa, det blev såklart i djunglisartemat i form av en elefant. Det blev samma melodi som Esters (det verkar bara finnas två olika melodier) Nu kan jag höra den melodin utan att börja störtgråta och den är så fin.

Nu håller jag på att tvätta upp de nya kläderna och har redan tvättat upp och lagt in de kläder som ska ärvas :)

Vi har fått datum för igångsättning nu också, nu har vi ett datum där vi vet att vi får komma in och kanske att "trull" vill komma ut det datumet, men annars dagen efter. Jag får hoppas att det går smidigt.

Jag har lite svårt att förstå att vi snart kommer att få se vårt tredje kärleksbarn och jag håller hårt taget i positiva repet, som leder till att vi ska få åka hem med vårt tredje underverk och att Arvid ska få ett syskon som får växa upp med honom, ett syskon att leva med med.

Det är nära nu.

Jessica

Midsommarhelgen!

Undrade så hur midsommarafton skulle bli med tanke på vädret bara dagen innan. Men midsommarafton bjöd på härligt väder och vi var på hembygdsgården och mös :)
Nu hade de totalt missbedömt hur många besökare som kunde antas komma för leksakerna till fiskdammen tog slut och det blev en del tårar, det såg även ut som att fikat och korven började sina och det bara 2 1/2 h in på firandet. Roligt att det var så många där, synd att allt inte räckte bara.
Även i år saknade vi en liten midsommarflicka. Det kändes i hjärtat att se flickor i åldern som Ester skulle varit i, springandes med somriga klänningar och midsommarkransar på huvudet. Vi var iallafall vid graven och lämnade en härligt somrig bukett från trädgården, den vart så fin.
Vår midsommarkille, var inte så impad på dansen kring stången och ville inte medverka ;) men tittade storögt på alla som hoppade omkring :) Alla bilar på parkeringen var roliga att titta på och de små ponnysarna gick ju också an att kika på.
Mormor var också med och efteråt åkte vi hem och grillade.
Jag får lägga in bilder lite senare, för jag har inte laddat in dem i datorn ännu :P
Hoppas att ni alla har haft en härlig midsommar.

Jessica

Hur mysigt är det itne att få sova brdvid sin lilla älskling!? Älskar så mycket!




Bjuder på en magbild v.36+0

Nerver, nerver, nerver....

I mitt huvud rusar allting på, har hur mkt som helst att göra och vill göra. Kroppen orkar inte med och jag ser hur mkt som jag inte kommer att hinna med. Jag vet att bebis inte kommer att märka ngt alls av det jag inte hunnit med. Sätter alltid så höga förväntningar och mål :P

I fredags hade vi en supertuff dag, skulle in på vanlig koll hos bm och jag var lite hispig. Ja då ska det ju såklart vara ngt. Vi gjorde en ctg kurva som inte var så bra och bm ville att jag skulle ligga kvar längre. Den blev ju bra till slut, men jag fick träffa jourläkare som kollade extra med ul på fostervatten och rörelser mm, mest som en extragrej tror jag. Min bästa bm vet ju hur jag funkar att jag skulle gå och fundera och ha mig hela helgen, så hon och läkaren bokar in mig för en till ctg på kvällen och ytterligare en på lördagmorgonen. Det såg bra ut både på fredagskvällen och lördagsmorgonen så sen kunde vi koppla av. Vilken fantastisk hjälp vi har, vår bm är fantastisk.

Jag har så mkt jag velat skriva om, lite jobbiga men också helt underbar saker, men orden har inte velat komma ur mig på ngt vis.
Något fantastiskt vi var med om i lördags var att ett par vänner vi lärt känna då vi förlorade Ester var inne på förlossningen då jag låg med ctg. När jag var klar och på väg ut hör jag från deras sal hur deras lille skriker och har kommit ut till världen :) fantastisk känsla och jag vart så upprymd, lördagen blev en riktigt bra dag.

Igår var vi på tillväxtultraljud, den sista och nu ligger på bebben på + 5% måste vara krut i navelsträngen nu ;)
På väg till bilen träffar vi på vår underbara kurator som fanns med då vi förlorade Ester och under tiden vi väntade Arvid. Vi mötte även vår fantastiska präst som utförde Esters namnceremoni och begravning samt Arvids dop :)
De vart så glada för vår skull och det kändes som ett gott tecken att vi träffade dem.

Nu måste jag sluta skriva, för sängen har kallat alldeles för länge på mig ;P

Ha det gott där ute.

Jessica

Full rulle!

Full rulle är vad det är nästan jämt :P
Har hur mycket som helst att göra och och ändå är "att göra" listan så nedrans lång. Allt tar sån tid och man har så mkt måsten som att städa, man lagar mat flera ggr om dagen känns det som, man åker och handlar, dammsuger fler ggr om dagen (vi har ju vår goa hund med mkt hår som drar in mkt sand nu) :P o.s.v.
Det är babysim (vilket är så underbart roligt för oss alla) Sen vankas det kalas och det ska inhandlas presenter och jag tiden rusar.
Börjar också inse att vi närmar oss bf, det är inte många veckor kvar till lilla "trull" kommer att titta ut. vi behöver uppdaterar med lite inköp och börja tvätta upp kläder m.m.
Vid varje graviditet har jag tänkt att jag ska varva ner mot slutet, men det har varje gång blivit helt tvärtom. Jag ränner på som en tok trots att jag har svinont och knappt kan röra mig och fixar och donar. Inte en enda gång har jag varit helt klar med allt jag velat, men allt som bebis behövt har alltid funnits. När Ester kom var allt allt så förberett för henne. Skötbordet var fylld med blöjor, salvor ja allt som man hade behövt och även inte behövt. Det gör ont när jag tänker tillbaka på hur vi stod och beundrade allt vi köpt och gjort iordning för henne och bara log och längtade och hur vi fick åka hem utan henne och se allt så där så fint och redo. Vi var så redo.
Nu känner jag mig ngt överrumplad över hur fort tiden har gått, vilket jag dock är väldigt tacksam över att den gjort.
Jag är nog en sån där som verkligen boar, för jag är helt manisk och ska tvätta, städa, skruva, och fixa grejer, vill ha allt klart ja och då menar jag även saker som har med huset att göra, för att vi ska ha mindre att göra sen...men jag vet att vi omöjligt kan vara klara med allt, för det tillkommer ju alltid ngt nytt, så är det ju.
Men nu ska det börjas fixas med bebissaker. Goa storebror Arvid ska få vara med att få plocka fram inför sitt lilla syskons ankomst :)
Snart går maken på semester och det är verkligen inte en dag för tidigt, jag har så ont och varje avlastning gör sån skillnad.
Oj, vilket rörigt inlägg ;)
Nu ska jag ta detta trötta och röriga huvud och lägga på kudden och kroppen ska få vila :)
Ta hand om er! // Jessica

Morsdag!

Idag kom min underbara lilla son med en bukett blommor i sin famn och räckte så fint över dem till mig.
Åh tack, ska mamma få dem sa jag och han såg så stolt ut. Min söta, goa prins. Han fick en stooor puss.
Det är så underbart att vara mamma, det är så underbart att få uppleva sina barn och jag är så fantastiskt glad att jag får följa Arvid i livet.
Idag är en dag med positivt tänkande och snart har jag två små levande barn hos mig. Det är en fantastisk gåva.

Inser att jag ju inte fotat buketten jag fick, så det ska jag försöka hinna med imorgon och och lägga in en bild på.

Skulle ha uppvaktat min mams idag också, men hon hade fullt upp med att hjälpa min bror att flytta och det gjorde även min man. Det betyder att jag och lilleman var här hemma så jag hade full tupp jag med ;)
iallafall hade jag gjort iordning med kort och choklad som maken skulle tagit med till henne. Men det blev lite stressigt så det glömdes kvar här hemma = jag åt upp chokladen :P ska åka köpa ny liten present å ge nästa gång vi träffas.
Älskar dig lilla mamma!

Massor av kramar till alla mammor därute och kramar till de som längtar och kämpar för att få bli mammor också och en extra värmande kramar till de mammor som mist och saknar sin älskade små.

En tripp trapp stol till vår egna lilla trapp :)

Vår stora "lilla" älskling tycker inte om att sitta i "barnstolar" längre iallafall inte i såna han inte kan klättra i och ur själv :P
Vi har haft såna fajter en tid nu och han vill bara sitta på en vuxenstol bredvid oss :)
Så idag gav vi oss iväg för att köpa en tripp trapp stol i hopp om att han ska tycka att de trä okej att sitta på den. I affären fick han prova och vägrade att gå ner sen, han skulle upp och ner och sitta där en lååång stund ;) affärsbiträdet tyckte att han gott kunde sitta så länge han ville ;) hihi. Vi tyckte att det bådade gott iallafall och han satt så fint vid middagen, ingen bygel eller ngt sele.
Lilla killen känner sig nog stor :)
Han vill så mycket och ger järnet i allt. Han blir så frustrerad då han inte riktigt klarar av det och man kan se att han vet hur det ska gå till praktiskt men att han inte behärskar rätt tekniker ibland. Skam den som ger sig. Han vill så gärna stänga dragkedjan på jackan själv och håller ihop som man ska, men sen att liksom haka i kedjan är ju inte så lätt, så efter en stunds försökande går han med på att vi hjälper till :)
Min fina kille, jag hoppas så att det inte blir allt för jobbigt för honom att få ett syskon.

I övrigt har jag en lite jobbig kväll, med mycket saknad efter vår älskade tjej. Jag har ju tryckt ner mycket känslor ett tag, men nu pyser det åt alla håll och kanter. Jag saknar Ester och jag känner skuldkänslor mot Arvid då jag vet att han kommer få mindre tid av mig snart, det är ju naturligt då en till ska ha uppmärksamhet, men det gör lite ont i mig och jag känner lite oro. Sen är jag också orolig över att "trull" inte ska få följa med oss hem i liv. Ja, det är nog lite mycket just nu känner jag.
Dessutom har vi fortfarande inte köpt så mkt till "trull" inget sådär personligt så att säga. Måste verkligen göra det.
Nej nu är det dags att försöka få hjärnan att sluta fundera och gå och lägg amig.

Gonatt

Betesutsläpp och traktorkörning :)

Häromdagen var vi på betesutsläpp för korna. Vilken upplevelse!
Så härligt att se dem spritta och hoppa av glädje, det smittade verkligen av sig.
Arvid tyckte att det var skoj då de sprang förbi, fram och tillbaka och upp på höbalar och stångades och lekte.
Att de råmade ganska likt så som mamma brukar härma korna var också ngt han bekräftade då han visade att han kände igen ljudet :)





Dagen innan fick Arvid prova på att köra lite traktor i pappas knä :)
För en liten kille som älskar traktorer och andra stora maskiner så var det en häftig upplevelse och man kunde se stoltheten och hänförelsen hos Arvid. Underbara, älskade du! Jag kan aldrig få nog av dig!

perfekt bebis :)

Japp, så är det, det bor en perfekt bebis i min mage, det tycker man ju som förälder om sitt eget barn ;)
Tillväxtultraljudet gick jättebra, vår bebis beräknas väga 1940 gr idag och låg precis på mittkurvan.
Flödet i navelsträngen var också jättebra och visar ju på att moderkakan fungerar alldeles utmärkt :)
Vi fick se fötter, händer, hjärta och ja allt. Där låg vårt tredje underverk och träningsandades och sparkade <3 det är kärlek det.

Jag längtar så efter lilla "trull" och hoppas att det fortsätter att se så här bra ut :)
Tänk om vi i juli sitter i vår trädgård med två levande barn(och fler hoppas jag/vi att det blir :). Det är så stort att orden inte räcker till och en dröm som jag inte trodde kunde uppfyllas då vi satt på förlossningen med vår älskade lilla tjej, livlös i famnen. Då tyckte vi att livet slutat och trodde att det aldrig mer skulle kunna fortsätta eller bli bra igen. Men hoppet är väl det sista som överger en, för vi försökte, vi kämpade och vi har en underbar levande lillebror som snart är storebror. Arvid som är hjälpsam kommer nog att vilja hjälpa till även med sitt lilla syskon. Tänk att vår lilla Arvid kommer att vara en storebror. Men han kommer nog alltid att vara min lilla "bebis" min älskade lilla skrot.

En förhoppningsfull mamma signar ut :)

Sorg, saknad och oro.

Jag tänker ju varje dag på vår älskade Ester, men ibland så har jag perioder då det liksom gör för ont att verkligen sakna, så jag trycker undan den där väldiga saknaden.
Nu när jag är gravid så kommer ju tankarna på graviditeten med henne upp till ytan. Jag saknar så att få vara så där lycklig som jag var då. Självklart är jag lycklig och förväntansfull även nu och var även med Arvid, men jag bär ju på en helt annan rädsla. De flesta är väl mer eller mindre oroliga då de är gravida, men det går aldrig att jämföra den rädslan mot den rädsla man bär när man mist ett barn. Den där lilla "glimten" av rädsla man bär på då man inte vet hur det verkligen känns att mista, den är helt annan mot denna.
Imorgon har vi Tul (tillväxtultraljud) och då ska det även göras en flödesmätning. Jag är orolig då lilla "Trull" varit busig och lite väl lugn, men visst har jag känt lite rörelser. Men jag är orolig om det rör sig för lite i magen och jag är orolig om det rör sig för mycket, om det värker och drar lite på ställen jag inte haft tidigare o.s.v.
Saknaden efter Ester har också varit så där extra tung nu och så var det ju då jag var gravid med Arvid också.
Många gånger har jag suttit vid datorn och velat skriva om saknaden efter henne, hur ont det gör, men jag finner liksom inte orden, de vill inte fram. Jag känner så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna beskriva i ord. Min saknade älskade lilla tjej.
jag har en längtan efter att titta på alla hennes kort, men mäktar inte riktigt med det. Jag tittar då extra mycket på tavlan och de andra korten vi har framme på henne och så ger jag henne en puss. Ååhh vad jag önskar att jag kunde få pussa henne i verkligheten, det värker så i mitt hjärta.

Jag vill också ha alla mina barn vid liv, jag är så avundsjuk på de som har det. Jag förstår ju att de som inte har något barn vid liv är avundsjuka på mig. Ingen ska behöva förlora sina barn och jag lider även med de som inte lyckas bli gravida år efter år och får kämpa så.

En stor kram till er alla.

Till Ester mitt hjärta, min lysande stjärna du finns alltid med mig och du är älskad!

Nominerad :)

Har fått en nominering av Sandra
Har aldrig fått någon nominering och blev glad. Har ju många ggr känt att jag mest bubblar på för mig själv och är rätt ointressant för andra :) men jag bloggar ju mest för min egen skull.
Iallafall vill jag nominera några jag med. Nu kommer jag ju inte att nominera Sandra eftersom att hon redan fått en hon med :)
Jag nominerar några få av de jag läser då jag har inte har alla i min lista.

http://blaoga.blogspot.com

http://alskade-saknade.blogspot.com

jag lyckas inte få till länkar, är det ngn som vet hur man gör?

Det finns många fina bloggar som fångar mitt hjärta, jag måste bara lära mig å spara adresserna här på min blogg, så jag kan följa dem.

Kram på er alla bloggare och icke bloggare

Tack!

Vill bara tacka för alla fina kommentarer jag får av er goa människor. Det värmer och glädjer.

Kram Jessica

Trött och ledsen :(

Sov som en kratta inatt :( vaknade av och an av min halsbränna (hade inga tabletter kvar hemma mot det) vaknade även av att jag fick ont, måste byta sovställning ofta nu.
Så jag har varit trött hela dagen och jag blir ofta lite nedstämd då jag är trött.
Jag kan fortfarande inte skaka av mig känslan av att det inte kommer att gå bra denna gång. Varför har jag såna tankar och känslor? Hade ju trott och hoppats på att jag skulle vara lugnare denna gång och det har jag väl fram tills för ngn månad sedan.
Jag får lämna prover regelbundet och får komma in så fort jag behöver. Jag är nog rädd att det ska missas ngn bakterie, vet ej varför. Kanske har det lite å göra med att man faktiskt inte vet vilken bakterie som orsakade infektionen på slutet med Ester.
Jag känner mig ledsen att jag drar på mig bakterier, har gjort det i alla mina graviditeter och känner mig misslyckad. Någonstans vet jag att jag inte kan hjälpa det, men ändå gnager det i mig.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på en natt med god sömn så är nog humöret uppe igen.

Kram på er därute // Jessica

nerverna på utsidan.....

........Ja så känns det att det är just nu!
I några dgr har det varit väldigt lugnt i magen och jag som varit så glad för att "Trull" varit en livlig krabat i magen :P
Jag har försökt ha is i magen och tänkt att allt är nog som det ska, men så insåg jag att jag nog faktiskt stoppade huvudet ner i sanden, jag ville helt enkelt inte veta "att" det inte var okej, så jag bestämde själv att det var det. Men igår så kände jag bara att nej, det känns inte som det ska. Jag ringde spec.mvc och lämnade ett meddelande om att jag gärna ville att min bm skulle ringa upp, vilket hon gjorde inom en timme. Jag berättade att jag hade en så jobbig känsla av att "trull" inte mår bra, att allt inte var som det ska. -" Så kan vi ju inte ha det, kom in på en koll då" säger min underbara bm. Så en knapp timme efter vi lagt på var jag inne på spec.mvc och fick göra en ctg kurva som såg bra ut, se på "trull" på ultraljud där de kollade rörelser och fostervattensmängd os.v. således fick jag åka hem med en ok stämpel på vår älskling i magen :) så matt jag vart, jag var mkt mer nervös än jag vågat erkänna och nu släppte det, så skönt det var.

Varför har jag så svårt att kunna tänka mig att det kan gå bra en gång till??
Vet ju de som fött 3 barn på raken utan problem. Men det är väl så att har man en gång varit en av de där 0.5 % så vet man alltför väl vad det innebär, jag kan inte se att risken är så låg, för vi var ju en av dem med Ester och har lika stor risk som alla andra varje gång och den risken känns inte så liten när man varit där, jag vill aldrig uppleva det med fler.

Jag jobbar hårt på att tänka positivt. Men märker att jag är nästan mindre förberedd denna gång. Jag har inte handlat särskilt mkt till detta underverk och tiden tickar ju på, det är inte så många veckor kvar trots allt. Trull ska ju också få en egen speldosa, precis som sina syskon, kläder att åka hem i, jag vill att alla barn ska få sina egna personliga åka hem klädsel som minne. Ja så vi får helt enkelt sätta fart, för jag får svårare och svårare att röra mig med mina bäckensmärtor.

Älskade Trull, du är lika älskad och önskad som din syskon, även om vi är lite sega med förberedelserna.

Härliga vår och sommar

Jag är en person som oftast fått vårdepp, men inte i år och det är riktigt härligt!
Något som jag verkligen gillar med våren är alla loppisar som kommer igång. På senare år har det blivit oerhört poppis med loppis igen, fler säljer och fler som köper. Det har väl blivit lite hippt då det är miljövänligt att återanvända och sen gillar ju de flesta att fynda :) Jag är verkligen en sån som gillar att fynda.
Jag har på två helger fyndat två matstolar (ikeas antilop) i väldigt fina skick för 20 resp. 25 kr styck. En grävskopa för 40 kr och lite annat smått och gott. Just barnleksaker och kläder kan man verkligen fynda i fint skick.
Får lägga in lite bilder på mina fynd, men det får bli en annan dag.

sandlådan klar

Sandlådan blev klar i onsdags och Arvid trivs bra i den. Det har suttits i sandlådan varje dag sedan dess :)
Den blev rätt stor 2x2 i omkrets och 30 cm djup :P så det gick i en hel del sand. Vi åkte till ett grus/sand tag och fick hela släpet fyllt, det var fyllt till bredd och över höjd ;) så vi var lite oroliga att vi skulle bli stoppade av polisen och få böter. Men det gick bra och sandlådan är fylld och vi har en stoor säck över som vi lagt i byggsäck, det är bra att fylla på med då när det behövs. 300 kr för all den sanden och den är jättefin och superbra att bygga med. Det känns bra att vi byggt en stor för nästa år kommer de ju att vara två syskon i den (tänker positivt, det måste gå bra) och så finns det plats för kompisar :)
Jag och Arvid har i denna värme som varit suttit barfota i den svala sanden, super mysigt faktiskt.

Älskade Arvid, lilla hjärtat!

Här hemma grävs det och byggs det för fullt på en sandlåda till Arvid (ja till lilla trull också såklart). Det tar tid och kraft och jag kan inte hjälpa till särskilt mkt då jag har fruktansvärd foglossning :/
Men vår lilla kille är med hela tiden, han går i och ur gropen och gräver jord och lägger i skottkärran. Sedan hjälper han pappa att öppna grinden och hålla. Det är så sött, han har hållt på hela dagarna med sin pappa. Jag själv har mest stått för markservice då jag fått betala dyrt för de spadtag jag gjort. Mina älskade killar kommer dock glatt och sätter sig då jag kommit med lite mat och mellan mål m.m =0)
Nu är det inte mkt kvar att göra på sandlådan, sittbrädan på ena sidan ska fixas till, den behöver "tvingas" lite då brädan liksom tvinnat sig (kommer inte på vad man kallar det) Så det ska fixas imorgon, sedan oljas och på onsdag har vi tillgång till släp igen och då kommer den att fyllas :) jippieee!!!
Ska bli så kul att se hur Arvid gillar att vara iden då den är fylls med sand, han har ju visserligen nöjt sig med att få gräva i vårt grus, men jag hoppas så att detta ska bli roligare. Fyndade dessutom en grävskopa till sandlådan häromdagen, en jättefin för 40 kr, som hittat tycker jag :)

Idag plockade min son en blå liten blomma till mig *KÄRLEK* hur underbart känns det inte när en liten barnhand sätter en blomma i sin, älskade gounge. Jag sa inget om att man inte får plocka blommorna i rabatten ;) Han har låtit bli dem innan och plockade inga fler sen heller.

Jag får lägga in bilder imorgon, för nu behöver jag gå och lägga mig.

Förresten, hur underbart väder har vi inte?? Vi har endast intagit frukost inomhus de senaste dagarna och ja Arvid har ju fått sin kvällsgröt inne också, men iallafall. Jag njuter och hoppas att ni också gör det.
Kram på er alla i vårvärmen.

Jessica

nyföddmössa

Jag har tänkt mkt på det där med mössa till lilla "trull". Till Ester och Arvid hade vi köpt hjälmmössor, men har ju sett så söta mössor (på anda barn) som inte har snören. Tycker att det vore bättre med en mössa utan snören när de är så där små. Jag knöt visserligen aldrig snörena, men vill inte ha hängande snören heller och det blir inte så fint att bara klippa av.
Var hittar man såna där söta små, tunna babymössor?

Syskon

För några veckor sedan såg jag och maken en sån otroligt söt bamsebody på Lindex och den fanns ju i nyfödd strl (56) och upp till 92 som Arvid ibland kan ha och nog behöver i sommar. Vi tyckte absolut att syskonen ska få ha likadana :)
Jag kan tycka att det kan bli för mkt om man klär dem helt lika jämt, men det är väldigt sött å göra ändå ;) vi kunde inte låta bli att köpa iallalfall.


bilden är lånad från Lindex hemsida.

Älskade busungen

Arvid min älskade busunge :) min underbara son.
1,5 år har du hunnit bli och har så mycket vilja och livsglädje. Mitt hjärta spritter av lycka för att du är just du. Du är omtänksam och hjälpsam, du pratar massor men på ditt eget vis och det är inte alltid jag förstår, som jag älskar att få vara med dig och lyssna på det du har att säga.
Du har sån koll på vad du kan och det du inte kan testar du ändå och det blir du superduktig på riktigt snabbt. Det är som att du ser ngn göra ngt och tittar noga och sen bara gör det själv. Jag älskar att du har sån vetgirighet och hur du vill prova på det mesta.
Du är mycket för ordning och reda, var sak på sin plats och du har sån koll. Du tycker så mkt om att hjälpa till med allt från disk, dammsugning till att dammtorka eller vattna blommor :)
Du är gosig och givmild och jag skulle kunna pussa och krama dig hur mycket som helst, och jag får det ju väldigt ofta också.
Du är mitt hjärtas stora skatt!

Jag älskar dig Arvid

Min lilla älskling!

Varje dag kan jag se på min son och bara känna sån lycka och en sån kärlek att det gör ont. När han skruttar iväg med sin pappa mot trappen till nedervåningen för att byta blöja, eller när jag ska klä på mig och han springer och hämtar mina plagg (utan att jag säger ngt) han vet precis att mamma först ska ha sin bh och han vet var dem ligger ;) underbara unge =0)

Igår var vi på öppna förskolan och det var fikadags, vi hade gjort smörgås med ost och han gick glatt emot en låg barnstol, men den var upptagen av en tjej som bara hämtat påfyllning så han blev bortmotad. Han såg så sårad ut och aj vad det gör ont i mammahjärtat. Men han blev nöjd när mamma erbjöd sitt knä, som tur var.
Alltså jag tycker alltid att det är jobbigt att se när ngn blir sårad eller känner sig utanför och så, men att se sitt barn, fy det är hemskt och då var detta väldigt lindrigt.
A är så himla snäll och försiktig mot andra barn och man kan se hur han blir förnärmad när andra barn tar leksaker från honom, men ändå låter han dem ta dem. Det går ju fort över och han hittar ngt annat. Det är svårt ibland att veta hur man ska göra, för jag vill ju inte att han alltid ska låta sig köras över, men så länge han inte blir mer ledsen eller arg utan verkar finna sig i att göra ngt nytt, så gör jag ingen stor grej av det. Det jag kan tycka är tråkigt är att han kan ha så roligt med ngt och så blir han avbruten för att ngn annan fattar intresse för det och tar den.
Men visst tar han också saker av andra, men lämnar lika glatt tillbaka det. Det är ju så, de lär sig ju det sociala samspelet nu.

Igår köpte vi även en ny bok till Arvid efter att ha sett en sån härlig bok som http://lillaangelyne.blogspot.com/ fått till sina lilla tjej och de väntar också syskon. Den busiga bebben heter den och har flikar man kan lyfta och handlar just om att vänta syskon. Hoppas att Arvid ska gilla den.

Ha det gott därute

En härlig och solig vårdag

Den 20 mars 2010 var också en härlig vårdag som bjöd på solsken och rinnande smältvatten och den dagen döptes vår lilla gogubbe :)
Så här liten, go och fin var vår gogubbe då :)


Underbart att det var lika härligt idag. Det gör så mycket för humöret att få njuta av solens värme mot ansiktet och man kan känna hur man liksom tankar energi. Det var väl behövt för oss, det har märkts på både maken och mig hur skärrade vi blev av bakterierna, vår energi har verkligen inte varit hög. Jag kämpar varje dag mot min ångest, den ligger och lurar under ytan, men jag ska njuta av de stunder då jag kan koppla av och njuta av vårsol och annat härligt omkring oss. Jag skattar mig så lycklig över vår gosse som liksom fyller upp min tid. Jag bara njuter då han kommer med en bok i ena handen och tar min hand i den andra och drar mig till fåtöljen och så ska han sitta i mitt knä, där sitter vi och tittar på bilder och pratar om vad som är på dem. Han har väldig koll på vad som är vad då jag frågar var de olika sakerna är på bilderna. Även om oron är stor så kan jag njuta av det jag har. I magen känner jag också Trull (ni vet, tripp, trapp, Trull ;) det är skönt att få de där bevisen på att h*n lever därinne.

Idag har Arvid babysimmat med sin pappa och jag har suttit vid sidan om och njutit av att titta på dem.

Här är övning kast med litet barn ;) det säger rätt mkt om övningen, och Arvid hade kul.

Förbaskade bakterier

Har jag nämnt hur mycket jag avskyr bakterier?

Vår älskade Ester förlorade ju livet för att en förbaskad bakterie infekterade moderkakan och hinnorna.
Under graviditeten med Arvid var vi ju livrädda för bakterier men av alla odlingar som togs var det bara vid ett tillfälle som det visade på bakterier och det var dagen innan jag skulle sättas igång. Vi blev då inlagda på en gång och jag sattes på penicillin och sattes igång som planerat dagen efter,
När vi nu vart gravida igen så kom ju rädslan upp igen, men vi har hållit oss relativt lugna och proverna har varit fina....Tills idag!!!
Idag ringde jag och frågade om svaret kommit in och om det visade på ngt, och jag insåg när svaret inte blev som jag tänkt att jag faktiskt räknat med bra svar. När sköterska säger att ja du har grupp B-streptococker så kände jag hur benen vek sig och när hon sa att hon skulle se om jag skulle behandlas mot det så sa jag att det måste jag, annars kommer jag inte att fixa detta. har du mkt besvär frågar hon då, nej sa jag men mitt första barn dog av bakterier sa jag och bröt ihop och bara grät, jag kunde inte ens andas. Jag kunde knappt säga mitt nummer som hon ville ha så att de kunde få ringa upp mig. Hon försökte lugna mig och sa lugnt till mig att andas, vilket jag faktiskt knappt kunde, blev faktiskt överrumplad över hur jag bara rasade. En stund efter ringde läkaren upp mig (denna läkare är jämt överhopad med jobb) och frågade mig hur jag mådde. Jo, det var väl okej sa jag, jag blev lite chockad och rädd, var inte beredd på det här. Fick höra att 15% av alla gravida tyvärr drabbas av bakterier och infektioner och får kämpa så här, det är dock väldigt få som mister barn såsom vi gjorde med Ester. Nu har vi ju bra hjälp och kommer att hålla koll, men det skrämmer mig så oerhört ändå.

Denna graviditet har hittills gått så fort, men jag känner nu att det nog kommer att kännas som att vi aldrig kommer att komma i mål. Men jag hoppas så och ska verkligen försöka tänka positivt. Jag som de senaste veckorna faktiskt känt mig riktigt glad i denna graviditet, liksom tagit till mig det mer och kunnat njuta mer än förra gången. Nu tynger det där orosmolnet lite mer igen. Jag sörjer att jag aldrig kommer att få den där lugna och hellyckliga graviditeten. Jag avundas de som fått genomgå flera såna. Jag vill också! Känner mig som ett grinigt barn som känner att jag inte får det som så många andra får.
Men får vi ett till levande barn så är det värt allt, det är ju det som är det viktiga och som är min högsta önskan. Får vi ett till levande syskon skattar jag mig lycklig, det är det jag ska lägga mitt fokus på. Vi ska komma dit, vi ska få ett levande knyte med oss hem, det måste bli så.
Nu är det dags för ett litet piller och sen sängen.

Ta hand om er! // Jessica

Fort, fort, fort går tiden.

Jag känner mig rätt ofta lite överkörd av tiden :P
Det går så fort! Arvid växer som attan och det är ju underbart men jag skulle gärna vilja känna att jag hann med att stanna upp lite och njuta ännu mer, att jag kände att jag hängde med.
jag är inne i v.23 helt plötsligt! Vad hände? Och jag som inte tagit magbilder. Jag tog iallafall på dag 22+0 så nu får vi hoppas att vi kommer ihåg att ta lite då och då.

Vi förbereder oss så gott vi kan här hemma på tillökningen i familjen. Vi hoppas ju så att det ska gå bra och inhandlar och förbereder för det. Vi har nu köpt en syskonvagn, det var lite nervigt, den känns så stor jämfört med vad man är van vid. Men det blir nog bra. Vi packade upp den igår för att se så att allt var med, då upptäckte vi att chassit var snett, det syntes tydligt att den varit utsatt för en väldig press för stålet var skadat och helt böjt. Vi fick åka tillbaka med den och nu har de beställt hem ett nytt chassi som ska komma om 1-2 veckor. Tur att vi var ute i god tid. Vi hoppas att vagnen ska passa oss bra. Det är en stor investering i vagn, de är inte så billiga direkt.

Så här ser vagnen ut en 2011 års modell


Vi ska ju ha en liggdel till en början så då ser det ut som nedan fast vi har helsvart vagn. Egentligen ville vi ha båda barnen vända mot oss, men hittade ingen som var riktigt bra eller så var de för dyra.

bokälskande kille

Vår lilla kille tycker väldigt mycket om böcker. Han har en del favoriter och flera gånger om dagen så sitter man med en liten kille i knät som har en bok i sitt knä :)

Men om jag och pappan är upptagna så kan man hitta honom hängandes över vardagsrumsbordet över en bok eller sittandes själv i fåtöljen eller soffan.
Idag hittade jag honom i självaste boklådan ;) Ja varför inte? =0)

Min underbara väldigt viljestarka gosse :)

Tänk att vår lille gosse har blivit 16 månader. Tiden går alldeles för fort och många ggr vill jag bara pausa lite, eller få sätta tiden på slow motion iallafall en liten stund.
Han är så gosig min lilla son, man får ofta spontana kramar och pussar och frågar man får man oftast en extra puss.
Han kommer ofta med en bok i handen och vill sitta i knät och så ska vi titta på alla bilder. Han är duktig på att peka ut var t.ex. kaninen är när jag frågar.

Det är ju underbart att han växer och jag älskar att följa hans utveckling och att få njuta så av honom, men det är ju med en viss vemod också för man lämnar ju en tid bakom sig också. Men så är livets gång och det är bara att njuta.

Arvid har en vilja av stål och lika starkt motsätter han sig min ;) iallfall om han själv inte vill samma sak. Jag kan förstå honom, det är ju det enda sätt han kan uttrycka sin motvilja på och genom att springa iväg och krumbukta sig ur ens famn ;)

Det som är extra kul i dagsläget och varit ett tag är att få gå i trappor och bara hålla mamma och pappa i en hand. Han är jätteduktig. Ngt annat som är kul är att sitta på pottan när mamma går på toaletten, men helst med kläder och blöja på ;) men han får sitta och ibland tar jag av blöja och då blir det kortare sitt, men tids nog kommer det.

Bjuder på bilder på vår son provsittandes en fåtölj som han nog väldigt gärna skulel vilja ha hemma :) varje gång vi har gått förbi en sådan ska det sittas och han ser verkligen ut att mysa.
Min älskade mysbubbe <3

utlovade bilder...

Jag skulle ju ha bloggat för några dgr sedan och hade ju lovat en bild.
Men jag har varit så otroligt trött (är fortfarande och borde gått och lagt mig redan;)
Det har varit lite stormiga tankar och känslor som gjort att orken försvann och ja då blev det inget bloggande.

Iallafall, i torsdags så var vi iväg på något som funnits i mina tankar och oroat lång tid. Men allt gick bra......



Vårt tredje underverk, älskade lilla Trull lever, växer och verkar må bra i magen min :)
Fantastiskt att få bära ännu ett liv. Men det är oroligt och nervöst även denna gång, visserligen lite lugnare denna gång, men jag hade ju hoppats på att få känna mig lugnare än vad jag gör :(
Måtte det bara gå bra en gång till. Jag har ju så svårt att tro det. Men jag hoppas och jag längtar och jag älskar <3

I torsdags kom så också äntligen en paket fram, ett paket som jag varit orolig för att det inte skulle komma fram. Men det kom fram och den gladde och det värmde mitt hjärta så oerhört. En fin människa jag bryr mig så mkt om, blev rörd och glad och jag är tacksam för att jag varit delaktig till det <3

Nu får det räcka för denna gång. Snart ska ju uppdatera om min älskade Arvid också <3

Jessica

svårt för att gå och lägga mig...

Jag är en sån nattuggla!
Jag har alltid suttit uppe om nätterna, är som mest effektivast sena kvällar och nätter. Jag kan möblera om rum, städa, måla och ja jag vet inte allt.
Men maken är morgonpigg och kvällstrött och sonen ja han verkar ju inte vilja sova alls han. Tidig morgon åker man upp vare sig man är nattuggla eller ej =0)
Jag vet ju att jag åker upp och hur sjukt trött jag kommer att vara, ändå så kommer jag mig inte för att gå och lägga mig.

Nu sitter jag ju här och skriver och det är nog så att jag tänker och grubblar mest på kvällar och nätter, men det är också då jag kommer på en massa lösningar på saker och ting. Jag känner mig med kreativ kväll/nattetid.

Ikväll är en riktig grubbelkväll. Känner en oro inför morgondagen, vill liksom inte att den ska komma, fast jag ändå längtar efter den.

Snart är det dags för att dela med mig av lite bilder känner jag, ge litemer liv i bloggen. Kanske kommer det imorgon.

Kram på er // Jessica

Tankar!

Mina tankar den senaste tiden går väldigt mkt åt en vän som går igenom ngt förjävligt nu. Förlusten av ett barn och jag vet ju vad det innebär. Men denna fina människa har nu fått uppleva förlusten av sitt andra barn. Det värker så oerhört i mig och jag önskar som så många ggr efter att vi förlorat Ester, att jag hade förmågan att förändra, att kunna trolla. Jag är så arg för att små barn inte får leva och för att en del ska behöva uppleva så mkt smärta och förlust.
Ja, fina vän, du är i mina tankar varje dag och jag bara önska att jag kunde bära din smärta om så bara för en liten stund, så du fick lite vila och ro. Jag önskar dig ett levande syskon, så fort det bara går. För vi vet ju att ett syskon aldrig ersätter de vi har förlorat eller tar bort sorgen, men det gör det mindre smärtsamt att bära, för famnen är fylld och ännu mer kärlek hjälper hjärtat att må så mkt bättre.

All kärlek till er därute som kämpar för att få barn i ert liv, levande barn som fyller er vardag och ert hjärta med så mkt liv och kärlek att sorgen och saknaden blir så mkt mindre smärtsam att bära.

Jessica

Tidsbrist, orkbrist....

Här hemma är det som vanligt, massor med saker som skulle behövas göras, men har jag inte tidsbrist så är det orken som tryter. Jag vet ju också att ju mer tiden går, desto mer blir det att göra så det är en ond cirkel.
Vi bor ju i ett trevåningshus och toa, tvätt och sånt är på källarplan och där är det inte barnvänligt på ngt sätt. Det betyder att jag inte får ngt gjort av det då jag är ensam hemma med lillbus om dagarna eftersom att jag inte kan vara där nere och hålla på. När maken är hemma så är det ju en massa annat som ska göras, vi har en stor hund som ska rastas, skötas och underhållas hon med.

Jag känner mig konstant trött och orkar liksom inte ta tag i större grejer, utan lägger ju all energi på lillbus, det är ju så härligt att vara med honom.
Om två dgr ska maken vara ledig ett par dgr på raken så jag hoppas på att finna lite energi och få lite gjort, frågan är bara var jag ska börja :P

Ta hand om er därute/ Jessica

bloggtorka

Ja, jag har inte bloggat på jättelänge......
Det har inte berott på att jag inte har haft ngt att skriva om, tvärtom har det varit för mkt så inläggen hade blivit hur långa som helst och jag kunde inte sålla.
Jag har också varit så otroligt trött och orken har inte riktigt funnits.
Nu är det ju inte så många som har min bloggadress så det är inte så många som läser här, så jag är nog inte saknad så...Men jag saknar bloggandet, saknar att få skriva lite om livet, vardagen och djupare saker, ja det som liksom vandrar i mitt huvud och vill ut.

Så lilla blogg, jag har inte glömt bort dig och jag saknar dig faktiskt. Vi hörs snart igen. Kram