Han har en tid hävt sig upp på alla fyra, men nu står han kvar så länge och liksom gungar framåt, men vet inte riktigt hur han ska göra, ibland så häver han sig framåt och landar på magen (ser ut som en säl ;) och ibland så låser det sig och han blir rädd och skriker och gråter tills man plockar upp honom. Min lilla plupp, måste du vara så framåt, du får gärna vara lite mer bebis ett tag till :)
Första advent har varit och jag och A har smyckat en adventsstake och vi har myst. Jag har även varit ute och handlat lite julklappar så det är inte så mkt kvar :) Känns skönt att jag ligger så mkt bättre till mot förra året, ganska lustigt för då hade vi "bara" en knodd.
Det är mysigt och roligt att få gå och välja julklappar till våra små killar, jag myser verkligen....Men så ser jag något som fångar mig, något som jag tänker mig att en liten treårig flicka skulle gilla, min lilla treåriga Ester skulle jag vilja köpa julklappar till också. Så växer den där klumpen, gråten som vill komma fram och jag känner mig tyngd :( Jag älskar julen, har alltid gjort, men nu är det också en del sorg i det hela, allt som borde vara men som inte är, det gör ont och det är en sådan paradox för det som jag har är så otroligt mer underbart just p.g.a att det inte är som det borde vara, jag njuter så av det vi har, precis samtidigt som hjärtat gråter av saknad...Det går liksom inte att förklara hur man kan bära dessa två totala motsatser på en gång, men jag gör det. Jag är superlycklig och superförtvivlad på en och samma gång.
Här nedan sitter och mina killar och myser framför en morgonfilm ;) :)
