Nerver, nerver, nerver....

I mitt huvud rusar allting på, har hur mkt som helst att göra och vill göra. Kroppen orkar inte med och jag ser hur mkt som jag inte kommer att hinna med. Jag vet att bebis inte kommer att märka ngt alls av det jag inte hunnit med. Sätter alltid så höga förväntningar och mål :P

I fredags hade vi en supertuff dag, skulle in på vanlig koll hos bm och jag var lite hispig. Ja då ska det ju såklart vara ngt. Vi gjorde en ctg kurva som inte var så bra och bm ville att jag skulle ligga kvar längre. Den blev ju bra till slut, men jag fick träffa jourläkare som kollade extra med ul på fostervatten och rörelser mm, mest som en extragrej tror jag. Min bästa bm vet ju hur jag funkar att jag skulle gå och fundera och ha mig hela helgen, så hon och läkaren bokar in mig för en till ctg på kvällen och ytterligare en på lördagmorgonen. Det såg bra ut både på fredagskvällen och lördagsmorgonen så sen kunde vi koppla av. Vilken fantastisk hjälp vi har, vår bm är fantastisk.

Jag har så mkt jag velat skriva om, lite jobbiga men också helt underbar saker, men orden har inte velat komma ur mig på ngt vis.
Något fantastiskt vi var med om i lördags var att ett par vänner vi lärt känna då vi förlorade Ester var inne på förlossningen då jag låg med ctg. När jag var klar och på väg ut hör jag från deras sal hur deras lille skriker och har kommit ut till världen :) fantastisk känsla och jag vart så upprymd, lördagen blev en riktigt bra dag.

Igår var vi på tillväxtultraljud, den sista och nu ligger på bebben på + 5% måste vara krut i navelsträngen nu ;)
På väg till bilen träffar vi på vår underbara kurator som fanns med då vi förlorade Ester och under tiden vi väntade Arvid. Vi mötte även vår fantastiska präst som utförde Esters namnceremoni och begravning samt Arvids dop :)
De vart så glada för vår skull och det kändes som ett gott tecken att vi träffade dem.

Nu måste jag sluta skriva, för sängen har kallat alldeles för länge på mig ;P

Ha det gott där ute.

Jessica