Nu har vi fått vara hemma i hela två veckor utan att behöva åka in till sjukhus för provtagning eller återbesök och vi börjar få kläm på en hel del rutiner. Vi har varit på promenader och åkt och hälsat på storasyster Ester flera ggr. Arvid gillar att åka vagn och bil.
Just nu har lillkillen så jobbigt med magont och magknip, det gör ont i hjärtat att se hur jobbigt han har det och vi försöker med allt. Men inatt fick vi iallafall lite mer sömn, jag hoppas på en ännu bättre natt denna natt.
Lillknodd växer så det knakar och i onsdags då vi var på bvc hade han ökat 440 gr på en vecka och väger nu 3480 gr, skönt att han växer och ökar bra i vikt. Han gick ju ner så mkt och stannade i vikt då han blev så sjuk.
Allhelgona var svår, jag har gråtit så mkt över Ester, önskar så att hon fick vara med oss här i livet. Vi åkte tillsamman allihopa och tände nya ljus i hennes lyktor på graven. Vi lade också ett vacker mosshjärta med vackra dekorationer på hos henne. Vi tände även ljus i kyrkan för henne och alla änglavänner hon har.
När vi åkte hem från BB var det så viktigt att hälsa på Ester, så det var det första vi gjorde på vägen hem. Vad ont det gjorde, men det kändes också så fint att Lillebror fick hälsa på och att Ester var den första vi besökte.
Den 4:e november var det ett år sedan Ester begravdes och det var också en tung dag. Det känns som att det varit så otroligt mkt nu ett tag. Sjukhusvistelser, återbesök, årsdagar mm så jag har liksom knappt hunnit med. Mitt inre har varit så full av känslor och tidsbristen för bloggen har känts av. Jag skulel ha behöva skriva av mig mer om allhelgona, årsdagen för begravningen, mer om Arvid och oron för honom men också glädjen. Han är ljuvlig och jag är så lycklig att han är här hos oss.
En bild på mina killar när vi är hos Ester på hemvägen från BB.
Vilken fin bild vännen!
SvaraRadera