Inte som jag befarat...

Arvids dopdag var ju just Arvids dag, men när man har en storasyster som inte syns att hon är med då hon inte är med fysiskt, så känns det viktigt för oss att hon nämns så att det tydliggörs att hon är med. Precis så gjorde prästen vid Arvids dop. Han började dopet med att prata om att vi var i en gammal kyrka där många upplevt det största av lyckor och de största av sorger och att vi ju vet vad det innebär och talade sen om vår Ester och att hon var med oss där och alltid. Efter det skulle jag sjunga en sång till Arvid, ja ni kan ju tänka er hur det gick, med gråten i halsen och det känslomässiga i att sjunga för sitt barn.Men det kändes bra ändå, jag sjöng ju för Arvid och ingen annan och han bryr sig inte om att mamma får kråkröst lite då och då ;)
Våra nära och kära tyckte att det var så fint att Ester nämndes och tyckte att man riktigt kunde känna hennes närvaro. Flera hade besökt graven innan dopakten och flera hade lämnat små gåvor till storasyster såsom ljus och rosor. Efter dopakten gick jag, Arvid och min fina vän till Ester och lämnade en rosa kanin där det stod "min älskling" på. Jag blev så rörd över alla gåvor och hur alla nämner henne och minns henne trots att många aldrig sett henne mer än då jag gick med magen och på kort efteråt.
Jag njuter av allt vi får uppleva och göra med och för Arvid såsom att få ha dop =0) men det är ju också en påminnelse om det som vi och Ester aldrig fick eller får och det gör ont. Men sorgen finns där och kommer alltid att göra det och den får finnas där, den är en del av mig/oss och jag skulle aldrig vilja förtränga den, för det kan inte var på ngt annat vis då hon inte finns vid liv.
Men än så länge har det jag befarat inte inträffat iallafall inte bland de som verkligen bryr sig om oss...Ester har inte glömts bort och ingen förväntar sig eller tror att vi ska "komma över" henne och hon nämns och vi får prata om henne hur mkt vi vill.
Jag skattar mig lycklig att få ha såna människor omkring mig för de behövs när man måste leva med det omöjliga..sorgen och saknaden efter sitt barn.

Kärlek till er alla // Jessica