Det blir nog så...

att vi får lägga husplanerna på is, vi får säga upp reservationen på tomten och vänta. Vi har inte råd men framförallt så har vi inte energin. Det var bara ett ögonblick sedan vi förlorade Ester och vi har levt i sorg, vi har väntat på lilla Arvid och det var 9 tuffa månader och även då han kommit levande ut till oss så var rädslan ändå stor att vi inte skulle få behålla honom. Vi har helt enkelt inte orken att dra ett sånt stort projekt som att bygga ett nytt hus och anlägga trädgård från start. Arvid förtjänar två pigga föräldrar som orkar med. Vi får hoppas att vi med tiden kan få vårt egna hus, vi ska iallafall flytta om några år, det har vi bestämt. Det känns iallafall skönt att ha bestämt sig och jag känner mig lugnare inombords.

Frid åt alla, kram Jessica