Men om jag och pappan är upptagna så kan man hitta honom hängandes över vardagsrumsbordet över en bok eller sittandes själv i fåtöljen eller soffan.
Idag hittade jag honom i självaste boklådan ;) Ja varför inte? =0)
en blogg där jag skriver om mitt liv och mina tankar. Ett liv som raserades då vi förlorade vår älskade dotter. Hur det är att leva med sorgen men även lyckan av att ha fått henne. Vi har även fått lyckan att få två syskon till Ester, lillebror Arvid och lillebror Einar. Under livets gång förändras man men efter en del händelser i livet förändras man fort och drastiskt. Jag är en ny människa med ett barn i himlen och två barn på jorden.
Än en gång, tack för dina kloka ord!
SvaraRaderaOch visst är det bra att stanna upp. Det är bara så svårt att hinna med i alla känslosvängningar. Med E i magen var det tufft nog att vara konstant orolig och sörjande samtidigt. Nu blandas detta med lyckan av den levande. Pjuh. Och däremellan all vardag. Inte undra på att det är tröttsamt emellanåt!
Ja, jag försöker tänka så...att det är tredje graviditeten och allt. Men när jag frågade på spec. mvc om sammandragningarna trodde hon inte att de berodde på täta och "många" graviditeter och det var väl då jag började oroa mig. Trots att jag sett moderkakan. Men du har också haft ont på ett ställe alltså? Min vanliga bm pratade också om livmoderfästen. Det är snett bredvid naveln det gör ont iaf. Inte bara den där sammandragande känslan utan verkligen hiskeligt ont. Nåväl. Det är säkert ingen fara, men oron väcks ju direkt ändå.
Hoppas ni haft en fin helg!!
KRAM