söndag 22 maj 2011

Sorg, saknad och oro.

Jag tänker ju varje dag på vår älskade Ester, men ibland så har jag perioder då det liksom gör för ont att verkligen sakna, så jag trycker undan den där väldiga saknaden.
Nu när jag är gravid så kommer ju tankarna på graviditeten med henne upp till ytan. Jag saknar så att få vara så där lycklig som jag var då. Självklart är jag lycklig och förväntansfull även nu och var även med Arvid, men jag bär ju på en helt annan rädsla. De flesta är väl mer eller mindre oroliga då de är gravida, men det går aldrig att jämföra den rädslan mot den rädsla man bär när man mist ett barn. Den där lilla "glimten" av rädsla man bär på då man inte vet hur det verkligen känns att mista, den är helt annan mot denna.
Imorgon har vi Tul (tillväxtultraljud) och då ska det även göras en flödesmätning. Jag är orolig då lilla "Trull" varit busig och lite väl lugn, men visst har jag känt lite rörelser. Men jag är orolig om det rör sig för lite i magen och jag är orolig om det rör sig för mycket, om det värker och drar lite på ställen jag inte haft tidigare o.s.v.
Saknaden efter Ester har också varit så där extra tung nu och så var det ju då jag var gravid med Arvid också.
Många gånger har jag suttit vid datorn och velat skriva om saknaden efter henne, hur ont det gör, men jag finner liksom inte orden, de vill inte fram. Jag känner så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna beskriva i ord. Min saknade älskade lilla tjej.
jag har en längtan efter att titta på alla hennes kort, men mäktar inte riktigt med det. Jag tittar då extra mycket på tavlan och de andra korten vi har framme på henne och så ger jag henne en puss. Ååhh vad jag önskar att jag kunde få pussa henne i verkligheten, det värker så i mitt hjärta.

Jag vill också ha alla mina barn vid liv, jag är så avundsjuk på de som har det. Jag förstår ju att de som inte har något barn vid liv är avundsjuka på mig. Ingen ska behöva förlora sina barn och jag lider även med de som inte lyckas bli gravida år efter år och får kämpa så.

En stor kram till er alla.

Till Ester mitt hjärta, min lysande stjärna du finns alltid med mig och du är älskad!

1 kommentar:

  1. Fina Jessica känner igen mig i mycket av det du skriver. Om att det ibland är svårt att sätta ord på allt man känner. Alla känslor är så över mäktiga så det är omöjligt att finna ord som fullt och hållet kan beskriva allt man känner.

    Jag håller mina tummar hårt att allt ser bra ut idag med lilla Trull på tul och glödesmätningen.

    Massa kramar

    SvaraRadera