Ja, jag försöker planera dop, framförallt att göra inbjudan. Vill ju göra personligt och fint och allt, men fantasin och kreativiteten finns inte just nu. Vill ju också baka och planera inför kalas, för självklart ska vi ha kalas för Ester och bara två veckor efter, för fina Arvid. Jag vill ju också att det ska kännas roligt för det är ju egentligen roligt, att jag/vi ska fira våra barn. Men just nu gör det så ont för i tankarna rullar orden hon borde ha levt, om vi bara fått rätt koll och hjälp så skulle hon ha levt, om jag bara tagit min gnagande känsla i mig på allvar, men jag fattade inte vad det var som stred i mig jag tror idag att Ester försökte kommunicera med mig att hon behövde komma ut och jag förstod inte :( jag är så fruktansvärt ledsen och på det så lägger jag nu dåligt samvete för att jag inte njuter tillräckligt av nuet, av att få baka, planera och göra fint för de små som lever med mig.
Flåt mina deppiga inlägg, men det är här jag kan få ut mina tunga tankar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dina barn är jätte fina, och du gör säkert så gott du kan. Och jag är säker på att med ditt stora hjärta känner dina barn som du skev, att din famn alltid finns öppen för dom.
SvaraRaderaDet blir säkert jätte bra på lilla Trulls dop :)
Du är bra som du är. Och tid, tankar och kärlek till Ester måste med få ta sin tid. Alla barn, vart dom än befinner sig delar på sin mammas fina kärlek. Kram