Älskade Liten!

Igår den 26 e maj var vi på rutinultraljud. Jag och maken var så nervösa och hade knappt sovit under natten. På väg till sjukhuset och i väntrummet så mådde jag så illa.
Vi kom in och så började det. Liten låg alldeles stilla.....Sen såg vi ett hjärta ticka och sen vart det en hel del rörelse. Liten verkar vara rätt lugn, varje gång har h*n skrämts genom att ligga jättestilla vid början av varje ultraljud. Barnmorskan gick igenom så noga och berättade om vad hon såg, blev så orolig då hon stannade länge vid hjärtat tills hon sa att hjärtat slår precis som det ska, snabbare än för oss vuxna...Phuuuu. Vi fick också veta att jag har moderkakan i framvägg så det lär dröja innan sparkarna känns ordentligt och innan pappa kan få känna och se på utsidan av magen. Men det är ju bra att veta, så att man inte blir alltför orolig nu när man börjar förvänta sig sånt. Men ja, vi är ju oroliga hela tiden ändå...Men vi hoppas och försöker tänka positivt.

Vi filmade Liten under ultraljudet och så fick vi ul-bilder med oss.
Lilla älskade Liten du är så lugn i magen och det oroar mig. Men du får vara hur lugn du vill, bara du kommer ut alldeles frisk och levande i oktober. Vi väntar och längtar så efter dig och Ester din älskade storasyster vakar nog över oss.
Snart går vi in i femte månaden...Önskar att tiden ska gå jättefort.