Ja så känner väl de flesta???
Men jag fattar inte hur en del hinner med så mycket??!!
Jag tycker att jag springer och sliter och har mig och inner inte ens hälften av vad jag borde eller vill hinna.
Barn ska matas, sövas, bytas blöjor på o.s.v. STtr hund behöver gå på promenader flera ggr om dagen och utfodras och så behövs det en hel del pälsvård, klovård o.s.v
Tvätt ska tvättas, hängas, vikas och läggas in. Jag vill blogga, ta hand om foton, framkalla?? Jag ligger efter flera år med att framkalla kort. Jag är iallafall glad över att jag gjort fotobok till Ester och även frö Arvids första tid, men han är ju snart 2 år, jag har mer än 1 1/2 år att göra för :P jag måste nog kämpa lite till.
*Städa?
*Ha trevligt
* Åka på utflykter..... Ja hur mkt vill man inte hinna med helt enkelt???
Igår åkte vi på en spontantripp till Skansen, vad härligt! Vi bara struntade i all disk och så och drog. Myyys. Ska lägga upp lite bilder sen....
Idag fyllde fina maken år också och det har ätits tårta och mysts.
Jag känner att jag måste och vill ta tag i det där med vikten. Jag måste för min egen skull.
Äääh jag återkommer med ett mer positivt inlägg snart.
Kramis på er alla
fredag 29 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
Förlossningen...
Nu har jag äntligen gett mig på att skriva ner en liten förlossningsberättelse.
Einars födelse!
Jag fick komma in kl. 15.00 fredagen den 1 juli 2011 för att sätta igång förlossningen.
Kl. 16.00 lägger de prostaglandin gel som ska verka i sex timmar och sedan få en ny bedömning, jobbig väntan, vi väljer att gå runt lite på söder.
Efter sex timmar har inte mycket hänt förutom att mina dammandragningar ökat och läkaren beslutar att lägga in en ny dos gel. Och jag misströstar och känner att näe det här kommer att ta lång tid, det känns jobbigt.
Kl: 23.35 får jag då andra dosen gel och får sova med ännu mer sammandragningar. Kl 6.00 den 2 juli undersöks jag på nytt och har 1,5 cm lång tapp kvar jämfört med tidigare två så egentligen hade inte mkt mer hänt. Nästa läkare beslutar om att fortsätta med cervixdilatation och jag känner hoppet komma åter, minns att det gick fort då det gjordes med Arvid.
Kl:06.15 sätts en kateter in som fylls med koksaltlösning för att ”lura” livmodertappen om att huvudet trycker på. Den ska dras i då och då, men den ”ploppar” fort ut.
Kl:06.55 får jag antibiotikadropp
09.15 görs amniotomi och fostervattnet är klart och jag känner en lättnad över det då Esters var fullt av mekonium. och nu är jag öppen 2-3 cm och värkarna kommer direkt och är intensiva och täta.
09.40 får jag ryggbedövning. Jag skulle ha fått det innan vattnet togs, men narkosläkaren fick såklart akutlarm så då vart det en stund efter istället. Phuuu, hade varit skönt å fått innan, men jag fick i sista stund ändå :P. Vårt barnmorsketeam var underbara och hade verkligen kollat igenom mina/våra önskemål och gjorde allt de kunde för att följa det. De beställde ryggbedövning i god tid men ja akutlarm rår ingen på.
Einars hjärtljud sjunker drastiskt vid varje värk och går inte tillbaka fort, men återhämtar sig ändock. Barnmorskan kommer in i rummet och lämnar oss inte.
I förlossningsrapporten står ”komplicerade variabler ses inför DR. Berger.
Jag får byta ställning flera ggr för att se om det blir bättre, det blir lite bättre, men ändå så att det påverkar. Värkarna blir nu glesare vilket ju är vanligt vid ryggbedövning och värkstimulerande dropp kopplas på kl: 10.37
kl.11.12 den 2 juli 2011 föds Einar med navelsträngen hårt lindad runt halsen och vi fick förklaringen till varför hjärtljuden sjönk. Han skrek fort och lyckan var total. Han var så fin vår lille gosse.
Jag känner att jag vill göra det igen, jag längtar redan efter fler barn, men nu måste jag nog låta min kropp få vila lite från graviditeter och förlossningar, men ååh som jag längtar. Äntligen fick jag uppleva en underbar förlossning, trots att den hade sina komplikationer. Framförallt ska jag njuta för fullt av de underbara gossarna vi haft lyckan att få.
Ta hand om er alla därute i livet och alla saknade små i himlen.
Einars födelse!
Jag fick komma in kl. 15.00 fredagen den 1 juli 2011 för att sätta igång förlossningen.
Kl. 16.00 lägger de prostaglandin gel som ska verka i sex timmar och sedan få en ny bedömning, jobbig väntan, vi väljer att gå runt lite på söder.
Efter sex timmar har inte mycket hänt förutom att mina dammandragningar ökat och läkaren beslutar att lägga in en ny dos gel. Och jag misströstar och känner att näe det här kommer att ta lång tid, det känns jobbigt.
Kl: 23.35 får jag då andra dosen gel och får sova med ännu mer sammandragningar. Kl 6.00 den 2 juli undersöks jag på nytt och har 1,5 cm lång tapp kvar jämfört med tidigare två så egentligen hade inte mkt mer hänt. Nästa läkare beslutar om att fortsätta med cervixdilatation och jag känner hoppet komma åter, minns att det gick fort då det gjordes med Arvid.
Kl:06.15 sätts en kateter in som fylls med koksaltlösning för att ”lura” livmodertappen om att huvudet trycker på. Den ska dras i då och då, men den ”ploppar” fort ut.
Kl:06.55 får jag antibiotikadropp
09.15 görs amniotomi och fostervattnet är klart och jag känner en lättnad över det då Esters var fullt av mekonium. och nu är jag öppen 2-3 cm och värkarna kommer direkt och är intensiva och täta.
09.40 får jag ryggbedövning. Jag skulle ha fått det innan vattnet togs, men narkosläkaren fick såklart akutlarm så då vart det en stund efter istället. Phuuu, hade varit skönt å fått innan, men jag fick i sista stund ändå :P. Vårt barnmorsketeam var underbara och hade verkligen kollat igenom mina/våra önskemål och gjorde allt de kunde för att följa det. De beställde ryggbedövning i god tid men ja akutlarm rår ingen på.
Einars hjärtljud sjunker drastiskt vid varje värk och går inte tillbaka fort, men återhämtar sig ändock. Barnmorskan kommer in i rummet och lämnar oss inte.
I förlossningsrapporten står ”komplicerade variabler ses inför DR. Berger.
Jag får byta ställning flera ggr för att se om det blir bättre, det blir lite bättre, men ändå så att det påverkar. Värkarna blir nu glesare vilket ju är vanligt vid ryggbedövning och värkstimulerande dropp kopplas på kl: 10.37
kl.11.12 den 2 juli 2011 föds Einar med navelsträngen hårt lindad runt halsen och vi fick förklaringen till varför hjärtljuden sjönk. Han skrek fort och lyckan var total. Han var så fin vår lille gosse.
Jag känner att jag vill göra det igen, jag längtar redan efter fler barn, men nu måste jag nog låta min kropp få vila lite från graviditeter och förlossningar, men ååh som jag längtar. Äntligen fick jag uppleva en underbar förlossning, trots att den hade sina komplikationer. Framförallt ska jag njuta för fullt av de underbara gossarna vi haft lyckan att få.
Ta hand om er alla därute i livet och alla saknade små i himlen.
onsdag 13 juli 2011
Vagnpromenad
Jo idag var vi på promenad ute i skogen med vår Carena double swing ("tvillingvagn")
Det gick riktigt bra, den är riktigt skön att köra och funkade bra på upptrampade stigar. Nu är det lite svårt att veta hur det funkar med barn i då minstingen hade magknip och bara skrek och ville bli buren och efter en stund ville ju stora killen gå :) så det slutade ju med att jag drog omkring en tom vagn och hade ett barn i bärsjal och en gåendes bredvid :) Det var en underbar promenad iallafall. Får se om jag får prova samma runda med barn i nästa gång. Vi har ju också gått med vagnen på stan och den är hur skön som helst. Vi är väldigt nöjda, men undrar ju hur vi tänkte?? För vi kan inte dra in vagnen i huset utan att behöva fälla ihop och så, vi har så trång hall ;)
Ja, ja, chassit får stå i förrådet och så får man bära in och ut liggdelen, helt enkelt :)
Det gick riktigt bra, den är riktigt skön att köra och funkade bra på upptrampade stigar. Nu är det lite svårt att veta hur det funkar med barn i då minstingen hade magknip och bara skrek och ville bli buren och efter en stund ville ju stora killen gå :) så det slutade ju med att jag drog omkring en tom vagn och hade ett barn i bärsjal och en gåendes bredvid :) Det var en underbar promenad iallafall. Får se om jag får prova samma runda med barn i nästa gång. Vi har ju också gått med vagnen på stan och den är hur skön som helst. Vi är väldigt nöjda, men undrar ju hur vi tänkte?? För vi kan inte dra in vagnen i huset utan att behöva fälla ihop och så, vi har så trång hall ;)
Ja, ja, chassit får stå i förrådet och så får man bära in och ut liggdelen, helt enkelt :)
tisdag 12 juli 2011
Att alltid undra och aldrig få veta =0(
Jag funderar ofta och tänker så mycket på vår lilla tjej. Hur skulle vår flicka vara idag? vilken slags personlighet? Lugn och iakttagande som sin pappa eller sprallig och impulsiv som mig?
Ikväll såg jag på so you think you can dance (ett underbart dansprogram på femman) och tårarna kom med tankarna....undrar om Ester skulle tyckt lika mycket om att dansa som mig? Saker som jag älskar att göra funderar jag mycket på om hon också skulle ha gillat och såklart funderar jag på vad hon skulle kunna tänkas ha gillat som jag inte gillar. Det gör så ont att jag aldrig kommer att få följa henne i livet, att jag ska sakna henne under resten av mitt liv. Jag saknar henne så och kärleken är så stor och det smärtar att inte kunna få utlopp för det på det sätt som skulle behövas. Jag öser kärlek över våra pojkar och min man och andra jag älskar. Men man har ju liksom kärlek för var och en och det jag har för Ester spränger mig i bitar ibland, just för att jag inte får pussa och krama henne som jag kan med hennes bröder.
Jag tänker ju såklart ofta även på vad mina killar kommer att tycka om men jag får ju följa dem så jag kommer ju att få se det och har ju redan sett vad de gillar nu, så det är ju inte samma undran.
Idag skulle vi köpa nya blommor och plantera om hos Ester men hittade inget som vi verkligen föll för, det mesta var också överblommat och det såg trist ut, vi hann inte åka runt så mycket heller så det blev inget omplanterande idag :(
Jag vill ju att hon ska ha det fint. Jag är inte så att jag går omkring och får dåligt samvete om vi inte hinner med, för de levande måste gå före skötandet av graven, men när jag inte hinner med som tänkt och önskat som blir jag ledsen och det är för att jag har en längtan dit, att få sitta där en stund och göra fint och ja, det är liksom en plats som är vikt för henne och då blir liksom alla tankar fokuserad på henne, inget annat upptar tiden just då, för jag är där för att tänka på och göra fint för Ester.
Inser att jag just nu har väldigt mycket hormoner i mig och vi är i en omvälvande tid med en ny familjemedlem och då är väldigt känslig, så det är ju naturligt att även Ester tar mer plats igen. Jag känner att familjen är väldigt mkt i fokus, min älskade familj. Jag är så enormt tacksam för det jag har och väldigt lycklig, men min sorg och saknad och framförallt kärlek till min dotter finns ju också och jag vill inte vara utan något av dem. Jag får idag uppleva det jag skulle fått uppleva för 21 månader sedan...Då skulle en liten Ester fått vara med och hjälpa och sköta om en liten lillebror så som Arvid gör med sin lillebror idag. Det är så underbart att se min lilla "stora" pojke vara så mån om sin lillebror. Jag är så ledsen för att Arvid inte fått uppleva sin storasyster så. Nu får jag ju se hur det skulle ha varit och det får mig såklart också att fundera på hur det skulle varit idag om Ester fått leva?? Vi skulle ju haft tre små barn här hemma. Hur skulle det varit med tre fantastiska barn här hemma. Jag kommer ju alltid att ha ett barn för lite här hemma och det spelar ingen roll hur många barn jag får, så kommer jag ju undra hur det skulle varit med 3, 4 , 5 barn. Jag kommer aldrig att få veta hur det skulle varit. Det är så orättvist, smärtsamt och ja hur sjutton ska jag beskriva hur det känns?? Finns egentligen inga ord som kan beskriva det riktigt bra.
Ääh vad svårt det är att beskriva sina känslor och tankar ibland, blir säkert jättesnurrigt inlägg det här.
Ikväll såg jag på so you think you can dance (ett underbart dansprogram på femman) och tårarna kom med tankarna....undrar om Ester skulle tyckt lika mycket om att dansa som mig? Saker som jag älskar att göra funderar jag mycket på om hon också skulle ha gillat och såklart funderar jag på vad hon skulle kunna tänkas ha gillat som jag inte gillar. Det gör så ont att jag aldrig kommer att få följa henne i livet, att jag ska sakna henne under resten av mitt liv. Jag saknar henne så och kärleken är så stor och det smärtar att inte kunna få utlopp för det på det sätt som skulle behövas. Jag öser kärlek över våra pojkar och min man och andra jag älskar. Men man har ju liksom kärlek för var och en och det jag har för Ester spränger mig i bitar ibland, just för att jag inte får pussa och krama henne som jag kan med hennes bröder.
Jag tänker ju såklart ofta även på vad mina killar kommer att tycka om men jag får ju följa dem så jag kommer ju att få se det och har ju redan sett vad de gillar nu, så det är ju inte samma undran.
Idag skulle vi köpa nya blommor och plantera om hos Ester men hittade inget som vi verkligen föll för, det mesta var också överblommat och det såg trist ut, vi hann inte åka runt så mycket heller så det blev inget omplanterande idag :(
Jag vill ju att hon ska ha det fint. Jag är inte så att jag går omkring och får dåligt samvete om vi inte hinner med, för de levande måste gå före skötandet av graven, men när jag inte hinner med som tänkt och önskat som blir jag ledsen och det är för att jag har en längtan dit, att få sitta där en stund och göra fint och ja, det är liksom en plats som är vikt för henne och då blir liksom alla tankar fokuserad på henne, inget annat upptar tiden just då, för jag är där för att tänka på och göra fint för Ester.
Inser att jag just nu har väldigt mycket hormoner i mig och vi är i en omvälvande tid med en ny familjemedlem och då är väldigt känslig, så det är ju naturligt att även Ester tar mer plats igen. Jag känner att familjen är väldigt mkt i fokus, min älskade familj. Jag är så enormt tacksam för det jag har och väldigt lycklig, men min sorg och saknad och framförallt kärlek till min dotter finns ju också och jag vill inte vara utan något av dem. Jag får idag uppleva det jag skulle fått uppleva för 21 månader sedan...Då skulle en liten Ester fått vara med och hjälpa och sköta om en liten lillebror så som Arvid gör med sin lillebror idag. Det är så underbart att se min lilla "stora" pojke vara så mån om sin lillebror. Jag är så ledsen för att Arvid inte fått uppleva sin storasyster så. Nu får jag ju se hur det skulle ha varit och det får mig såklart också att fundera på hur det skulle varit idag om Ester fått leva?? Vi skulle ju haft tre små barn här hemma. Hur skulle det varit med tre fantastiska barn här hemma. Jag kommer ju alltid att ha ett barn för lite här hemma och det spelar ingen roll hur många barn jag får, så kommer jag ju undra hur det skulle varit med 3, 4 , 5 barn. Jag kommer aldrig att få veta hur det skulle varit. Det är så orättvist, smärtsamt och ja hur sjutton ska jag beskriva hur det känns?? Finns egentligen inga ord som kan beskriva det riktigt bra.
Ääh vad svårt det är att beskriva sina känslor och tankar ibland, blir säkert jättesnurrigt inlägg det här.
lördag 9 juli 2011
Lilla Trull har anlänt :)
Ja, så kom då äntligen vår älskade lilla Trull, en lillebror :)
Den 2 juli 11.12 tittade han ut så idag har han redan varit hos oss i en vecka :)
Jag åkte in den fredagen den 1 juli på eftermiddagen för att sättas igång, efter en dos gel trodde läkaren att en till dos gel skulle sätta igång värkar och allt av sig själv... Men se det ville visst inte min kropp. så jag fick sova över och vackert vänta till på lördagen :P
Som jag själv trodde så behövdes en s.k ruschkateter (en slags ballongkateter) som de fyller med vatten som skapar en tryck neråt och får livmodertappen att tro att barnet trycker på. För precis som storebror så låg Trull högt upp och tryckte således inte på.
Men jag ska skriva mer om förlossningen en annan dag, jag är så trött efter många nätter då jag fått ställa klockan för att amma, ge tillägg var tredje timme då lillen har gulsot och vi ville undvika solning. Igår hade det äntligen vänt och vikten börjat öka igen istället för att minska :P det har varit slitigt och jag är väldigt trött....Men åååhhh så lycklig. Han är ljuvlig vår lilla Einar :) Ja Einar blir hans namn :)
Tänk att vi har fått vårt tredje kärleksbarn!!!! Det är fantastisk och jag känner sån vördnad. Tankarna vandrar ofta till våra gossars syster, en älskad liten flicka som borde fått leva här på jorden med oss. Saknaden känns så där extra mycket då ett nytt litet liv har kommit.
Jag älskar så det gör ont, alla mina barn, på jorden och i himlen.
tisdag 28 juni 2011
8 år som gift kvinna :)
Ja, idag har jag och maken varit gifta i åtta år :)
Tänk att jag funnit den mest underbar mannen för mig och att vi tillsammans skapat tre fantastiska barn, skapade av kärlek.
Vi har varit så konsumerade av att det närmar sig nedkomst av liten "trull" och allt fixande och trixande inför det och ordna med barn- och hundvakt m.m. Så vi glömde bort att planera in ngt speciellt dagen till ära. jag hade dessutom bokat in mig hos frisören :P kände mig jättedum då jag kom på det. Iallfall så tänker jag att det var väl fint att göra sig fin för maken på bröllopsdagen :P
Idag har det varit otroligt varmt och vi har varit rätt trötta och inte kunnat komma på vad vi ska äta ens. Arvid stackarn har blivit förkyld och nu går jag och oroar mig för att jag ska bli sjuk och ligga med feber och föda (jag och mitt katastroftänkande) Han är vid gott humör ändå vår tappra kille, han är verkligen inte den gnälliga typen.
Dessutom blev han stungen av ett bi idag, precis efter att jag och maken konstaterat att klövern slagit ut så mkt i vår gräsmatta och att vi måste klippa den så att inte Arvid trampar på ett bi eller så :/ Visst är det typiskt!? Som tur är har jag införskaffat lite bra att ha saker till medicinskåpet så vi strök lite xylocain på (bedövningssalva) Det stod inget om att man inte kan ha det p små barn så jag hoppas att det var ok. Iallafall så grät han väldigt lite och sen var det full fart å leka igen, han är så go vår kille. :)
Idag har vi påbörjat med att sätta upp vår nya paviljong på altanen och den blir så bra, vår förra flög ett parasoll in i och lämnade stora hål i taket :( så den var bara å kassera då vi inte hittade nytt tak, denna gång har vi köpt en som man kan köpa tak till separat.
Jag har fortfarande inte laddat in bilder i datorn så att jag kan dela med mig, måste ta tag i det, det är ju roligt att få visa lite och säkert roligare att läsa en blogg med lite bilder.
Nu är det sängen so kallar på mig. Ha det gott därute // Jessica
Tänk att jag funnit den mest underbar mannen för mig och att vi tillsammans skapat tre fantastiska barn, skapade av kärlek.
Vi har varit så konsumerade av att det närmar sig nedkomst av liten "trull" och allt fixande och trixande inför det och ordna med barn- och hundvakt m.m. Så vi glömde bort att planera in ngt speciellt dagen till ära. jag hade dessutom bokat in mig hos frisören :P kände mig jättedum då jag kom på det. Iallfall så tänker jag att det var väl fint att göra sig fin för maken på bröllopsdagen :P
Idag har det varit otroligt varmt och vi har varit rätt trötta och inte kunnat komma på vad vi ska äta ens. Arvid stackarn har blivit förkyld och nu går jag och oroar mig för att jag ska bli sjuk och ligga med feber och föda (jag och mitt katastroftänkande) Han är vid gott humör ändå vår tappra kille, han är verkligen inte den gnälliga typen.
Dessutom blev han stungen av ett bi idag, precis efter att jag och maken konstaterat att klövern slagit ut så mkt i vår gräsmatta och att vi måste klippa den så att inte Arvid trampar på ett bi eller så :/ Visst är det typiskt!? Som tur är har jag införskaffat lite bra att ha saker till medicinskåpet så vi strök lite xylocain på (bedövningssalva) Det stod inget om att man inte kan ha det p små barn så jag hoppas att det var ok. Iallafall så grät han väldigt lite och sen var det full fart å leka igen, han är så go vår kille. :)
Idag har vi påbörjat med att sätta upp vår nya paviljong på altanen och den blir så bra, vår förra flög ett parasoll in i och lämnade stora hål i taket :( så den var bara å kassera då vi inte hittade nytt tak, denna gång har vi köpt en som man kan köpa tak till separat.
Jag har fortfarande inte laddat in bilder i datorn så att jag kan dela med mig, måste ta tag i det, det är ju roligt att få visa lite och säkert roligare att läsa en blogg med lite bilder.
Nu är det sängen so kallar på mig. Ha det gott därute // Jessica
söndag 26 juni 2011
Inhandlat lite till "trull!
Japp, idag drog jag med mig min kära mor för lite shopping.
jag har haft sånt dåligt samvete som inte köpt och ordnat mer inför "trull´s" ankomst.
Nu har jag införskaffat tyg så att jag kan sy filt, precis som jag gjort till det äldre syskonen. Så nu måste jag sätta mig vid symaskinen snarast :)
Jag har köpt lite härligt tunna sommarkläder och "åka hem" outfiten, men insåg nu när jag packat upp allt att jag missade att ha för lite kallare väder, det kanske inte är kanonvarmt och jag måste ju se till så att det finns en sån outfit också. Ja ja får väl ge mig ut och handla lite till, stackars mig ;)
Nu har tredje underverket fått en egen speldosa, det blev såklart i djunglisartemat i form av en elefant. Det blev samma melodi som Esters (det verkar bara finnas två olika melodier) Nu kan jag höra den melodin utan att börja störtgråta och den är så fin.
Nu håller jag på att tvätta upp de nya kläderna och har redan tvättat upp och lagt in de kläder som ska ärvas :)
Vi har fått datum för igångsättning nu också, nu har vi ett datum där vi vet att vi får komma in och kanske att "trull" vill komma ut det datumet, men annars dagen efter. Jag får hoppas att det går smidigt.
Jag har lite svårt att förstå att vi snart kommer att få se vårt tredje kärleksbarn och jag håller hårt taget i positiva repet, som leder till att vi ska få åka hem med vårt tredje underverk och att Arvid ska få ett syskon som får växa upp med honom, ett syskon att leva med med.
Det är nära nu.
Jessica
jag har haft sånt dåligt samvete som inte köpt och ordnat mer inför "trull´s" ankomst.
Nu har jag införskaffat tyg så att jag kan sy filt, precis som jag gjort till det äldre syskonen. Så nu måste jag sätta mig vid symaskinen snarast :)
Jag har köpt lite härligt tunna sommarkläder och "åka hem" outfiten, men insåg nu när jag packat upp allt att jag missade att ha för lite kallare väder, det kanske inte är kanonvarmt och jag måste ju se till så att det finns en sån outfit också. Ja ja får väl ge mig ut och handla lite till, stackars mig ;)
Nu har tredje underverket fått en egen speldosa, det blev såklart i djunglisartemat i form av en elefant. Det blev samma melodi som Esters (det verkar bara finnas två olika melodier) Nu kan jag höra den melodin utan att börja störtgråta och den är så fin.
Nu håller jag på att tvätta upp de nya kläderna och har redan tvättat upp och lagt in de kläder som ska ärvas :)
Vi har fått datum för igångsättning nu också, nu har vi ett datum där vi vet att vi får komma in och kanske att "trull" vill komma ut det datumet, men annars dagen efter. Jag får hoppas att det går smidigt.
Jag har lite svårt att förstå att vi snart kommer att få se vårt tredje kärleksbarn och jag håller hårt taget i positiva repet, som leder till att vi ska få åka hem med vårt tredje underverk och att Arvid ska få ett syskon som får växa upp med honom, ett syskon att leva med med.
Det är nära nu.
Jessica
Midsommarhelgen!
Undrade så hur midsommarafton skulle bli med tanke på vädret bara dagen innan. Men midsommarafton bjöd på härligt väder och vi var på hembygdsgården och mös :)
Nu hade de totalt missbedömt hur många besökare som kunde antas komma för leksakerna till fiskdammen tog slut och det blev en del tårar, det såg även ut som att fikat och korven började sina och det bara 2 1/2 h in på firandet. Roligt att det var så många där, synd att allt inte räckte bara.
Även i år saknade vi en liten midsommarflicka. Det kändes i hjärtat att se flickor i åldern som Ester skulle varit i, springandes med somriga klänningar och midsommarkransar på huvudet. Vi var iallafall vid graven och lämnade en härligt somrig bukett från trädgården, den vart så fin.
Vår midsommarkille, var inte så impad på dansen kring stången och ville inte medverka ;) men tittade storögt på alla som hoppade omkring :) Alla bilar på parkeringen var roliga att titta på och de små ponnysarna gick ju också an att kika på.
Mormor var också med och efteråt åkte vi hem och grillade.
Jag får lägga in bilder lite senare, för jag har inte laddat in dem i datorn ännu :P
Hoppas att ni alla har haft en härlig midsommar.
Jessica
Nu hade de totalt missbedömt hur många besökare som kunde antas komma för leksakerna till fiskdammen tog slut och det blev en del tårar, det såg även ut som att fikat och korven började sina och det bara 2 1/2 h in på firandet. Roligt att det var så många där, synd att allt inte räckte bara.
Även i år saknade vi en liten midsommarflicka. Det kändes i hjärtat att se flickor i åldern som Ester skulle varit i, springandes med somriga klänningar och midsommarkransar på huvudet. Vi var iallafall vid graven och lämnade en härligt somrig bukett från trädgården, den vart så fin.
Vår midsommarkille, var inte så impad på dansen kring stången och ville inte medverka ;) men tittade storögt på alla som hoppade omkring :) Alla bilar på parkeringen var roliga att titta på och de små ponnysarna gick ju också an att kika på.
Mormor var också med och efteråt åkte vi hem och grillade.
Jag får lägga in bilder lite senare, för jag har inte laddat in dem i datorn ännu :P
Hoppas att ni alla har haft en härlig midsommar.
Jessica
onsdag 22 juni 2011
Nerver, nerver, nerver....
I mitt huvud rusar allting på, har hur mkt som helst att göra och vill göra. Kroppen orkar inte med och jag ser hur mkt som jag inte kommer att hinna med. Jag vet att bebis inte kommer att märka ngt alls av det jag inte hunnit med. Sätter alltid så höga förväntningar och mål :P
I fredags hade vi en supertuff dag, skulle in på vanlig koll hos bm och jag var lite hispig. Ja då ska det ju såklart vara ngt. Vi gjorde en ctg kurva som inte var så bra och bm ville att jag skulle ligga kvar längre. Den blev ju bra till slut, men jag fick träffa jourläkare som kollade extra med ul på fostervatten och rörelser mm, mest som en extragrej tror jag. Min bästa bm vet ju hur jag funkar att jag skulle gå och fundera och ha mig hela helgen, så hon och läkaren bokar in mig för en till ctg på kvällen och ytterligare en på lördagmorgonen. Det såg bra ut både på fredagskvällen och lördagsmorgonen så sen kunde vi koppla av. Vilken fantastisk hjälp vi har, vår bm är fantastisk.
Jag har så mkt jag velat skriva om, lite jobbiga men också helt underbar saker, men orden har inte velat komma ur mig på ngt vis.
Något fantastiskt vi var med om i lördags var att ett par vänner vi lärt känna då vi förlorade Ester var inne på förlossningen då jag låg med ctg. När jag var klar och på väg ut hör jag från deras sal hur deras lille skriker och har kommit ut till världen :) fantastisk känsla och jag vart så upprymd, lördagen blev en riktigt bra dag.
Igår var vi på tillväxtultraljud, den sista och nu ligger på bebben på + 5% måste vara krut i navelsträngen nu ;)
På väg till bilen träffar vi på vår underbara kurator som fanns med då vi förlorade Ester och under tiden vi väntade Arvid. Vi mötte även vår fantastiska präst som utförde Esters namnceremoni och begravning samt Arvids dop :)
De vart så glada för vår skull och det kändes som ett gott tecken att vi träffade dem.
Nu måste jag sluta skriva, för sängen har kallat alldeles för länge på mig ;P
Ha det gott där ute.
Jessica
I fredags hade vi en supertuff dag, skulle in på vanlig koll hos bm och jag var lite hispig. Ja då ska det ju såklart vara ngt. Vi gjorde en ctg kurva som inte var så bra och bm ville att jag skulle ligga kvar längre. Den blev ju bra till slut, men jag fick träffa jourläkare som kollade extra med ul på fostervatten och rörelser mm, mest som en extragrej tror jag. Min bästa bm vet ju hur jag funkar att jag skulle gå och fundera och ha mig hela helgen, så hon och läkaren bokar in mig för en till ctg på kvällen och ytterligare en på lördagmorgonen. Det såg bra ut både på fredagskvällen och lördagsmorgonen så sen kunde vi koppla av. Vilken fantastisk hjälp vi har, vår bm är fantastisk.
Jag har så mkt jag velat skriva om, lite jobbiga men också helt underbar saker, men orden har inte velat komma ur mig på ngt vis.
Något fantastiskt vi var med om i lördags var att ett par vänner vi lärt känna då vi förlorade Ester var inne på förlossningen då jag låg med ctg. När jag var klar och på väg ut hör jag från deras sal hur deras lille skriker och har kommit ut till världen :) fantastisk känsla och jag vart så upprymd, lördagen blev en riktigt bra dag.
Igår var vi på tillväxtultraljud, den sista och nu ligger på bebben på + 5% måste vara krut i navelsträngen nu ;)
På väg till bilen träffar vi på vår underbara kurator som fanns med då vi förlorade Ester och under tiden vi väntade Arvid. Vi mötte även vår fantastiska präst som utförde Esters namnceremoni och begravning samt Arvids dop :)
De vart så glada för vår skull och det kändes som ett gott tecken att vi träffade dem.
Nu måste jag sluta skriva, för sängen har kallat alldeles för länge på mig ;P
Ha det gott där ute.
Jessica
onsdag 1 juni 2011
Full rulle!
Full rulle är vad det är nästan jämt :P
Har hur mycket som helst att göra och och ändå är "att göra" listan så nedrans lång. Allt tar sån tid och man har så mkt måsten som att städa, man lagar mat flera ggr om dagen känns det som, man åker och handlar, dammsuger fler ggr om dagen (vi har ju vår goa hund med mkt hår som drar in mkt sand nu) :P o.s.v.
Det är babysim (vilket är så underbart roligt för oss alla) Sen vankas det kalas och det ska inhandlas presenter och jag tiden rusar.
Börjar också inse att vi närmar oss bf, det är inte många veckor kvar till lilla "trull" kommer att titta ut. vi behöver uppdaterar med lite inköp och börja tvätta upp kläder m.m.
Vid varje graviditet har jag tänkt att jag ska varva ner mot slutet, men det har varje gång blivit helt tvärtom. Jag ränner på som en tok trots att jag har svinont och knappt kan röra mig och fixar och donar. Inte en enda gång har jag varit helt klar med allt jag velat, men allt som bebis behövt har alltid funnits. När Ester kom var allt allt så förberett för henne. Skötbordet var fylld med blöjor, salvor ja allt som man hade behövt och även inte behövt. Det gör ont när jag tänker tillbaka på hur vi stod och beundrade allt vi köpt och gjort iordning för henne och bara log och längtade och hur vi fick åka hem utan henne och se allt så där så fint och redo. Vi var så redo.
Nu känner jag mig ngt överrumplad över hur fort tiden har gått, vilket jag dock är väldigt tacksam över att den gjort.
Jag är nog en sån där som verkligen boar, för jag är helt manisk och ska tvätta, städa, skruva, och fixa grejer, vill ha allt klart ja och då menar jag även saker som har med huset att göra, för att vi ska ha mindre att göra sen...men jag vet att vi omöjligt kan vara klara med allt, för det tillkommer ju alltid ngt nytt, så är det ju.
Men nu ska det börjas fixas med bebissaker. Goa storebror Arvid ska få vara med att få plocka fram inför sitt lilla syskons ankomst :)
Snart går maken på semester och det är verkligen inte en dag för tidigt, jag har så ont och varje avlastning gör sån skillnad.
Oj, vilket rörigt inlägg ;)
Nu ska jag ta detta trötta och röriga huvud och lägga på kudden och kroppen ska få vila :)
Ta hand om er! // Jessica
Har hur mycket som helst att göra och och ändå är "att göra" listan så nedrans lång. Allt tar sån tid och man har så mkt måsten som att städa, man lagar mat flera ggr om dagen känns det som, man åker och handlar, dammsuger fler ggr om dagen (vi har ju vår goa hund med mkt hår som drar in mkt sand nu) :P o.s.v.
Det är babysim (vilket är så underbart roligt för oss alla) Sen vankas det kalas och det ska inhandlas presenter och jag tiden rusar.
Börjar också inse att vi närmar oss bf, det är inte många veckor kvar till lilla "trull" kommer att titta ut. vi behöver uppdaterar med lite inköp och börja tvätta upp kläder m.m.
Vid varje graviditet har jag tänkt att jag ska varva ner mot slutet, men det har varje gång blivit helt tvärtom. Jag ränner på som en tok trots att jag har svinont och knappt kan röra mig och fixar och donar. Inte en enda gång har jag varit helt klar med allt jag velat, men allt som bebis behövt har alltid funnits. När Ester kom var allt allt så förberett för henne. Skötbordet var fylld med blöjor, salvor ja allt som man hade behövt och även inte behövt. Det gör ont när jag tänker tillbaka på hur vi stod och beundrade allt vi köpt och gjort iordning för henne och bara log och längtade och hur vi fick åka hem utan henne och se allt så där så fint och redo. Vi var så redo.
Nu känner jag mig ngt överrumplad över hur fort tiden har gått, vilket jag dock är väldigt tacksam över att den gjort.
Jag är nog en sån där som verkligen boar, för jag är helt manisk och ska tvätta, städa, skruva, och fixa grejer, vill ha allt klart ja och då menar jag även saker som har med huset att göra, för att vi ska ha mindre att göra sen...men jag vet att vi omöjligt kan vara klara med allt, för det tillkommer ju alltid ngt nytt, så är det ju.
Men nu ska det börjas fixas med bebissaker. Goa storebror Arvid ska få vara med att få plocka fram inför sitt lilla syskons ankomst :)
Snart går maken på semester och det är verkligen inte en dag för tidigt, jag har så ont och varje avlastning gör sån skillnad.
Oj, vilket rörigt inlägg ;)
Nu ska jag ta detta trötta och röriga huvud och lägga på kudden och kroppen ska få vila :)
Ta hand om er! // Jessica
måndag 30 maj 2011
Morsdag!
Idag kom min underbara lilla son med en bukett blommor i sin famn och räckte så fint över dem till mig.
Åh tack, ska mamma få dem sa jag och han såg så stolt ut. Min söta, goa prins. Han fick en stooor puss.
Det är så underbart att vara mamma, det är så underbart att få uppleva sina barn och jag är så fantastiskt glad att jag får följa Arvid i livet.
Idag är en dag med positivt tänkande och snart har jag två små levande barn hos mig. Det är en fantastisk gåva.
Inser att jag ju inte fotat buketten jag fick, så det ska jag försöka hinna med imorgon och och lägga in en bild på.
Skulle ha uppvaktat min mams idag också, men hon hade fullt upp med att hjälpa min bror att flytta och det gjorde även min man. Det betyder att jag och lilleman var här hemma så jag hade full tupp jag med ;)
iallafall hade jag gjort iordning med kort och choklad som maken skulle tagit med till henne. Men det blev lite stressigt så det glömdes kvar här hemma = jag åt upp chokladen :P ska åka köpa ny liten present å ge nästa gång vi träffas.
Älskar dig lilla mamma!
Massor av kramar till alla mammor därute och kramar till de som längtar och kämpar för att få bli mammor också och en extra värmande kramar till de mammor som mist och saknar sin älskade små.
Åh tack, ska mamma få dem sa jag och han såg så stolt ut. Min söta, goa prins. Han fick en stooor puss.
Det är så underbart att vara mamma, det är så underbart att få uppleva sina barn och jag är så fantastiskt glad att jag får följa Arvid i livet.
Idag är en dag med positivt tänkande och snart har jag två små levande barn hos mig. Det är en fantastisk gåva.
Inser att jag ju inte fotat buketten jag fick, så det ska jag försöka hinna med imorgon och och lägga in en bild på.
Skulle ha uppvaktat min mams idag också, men hon hade fullt upp med att hjälpa min bror att flytta och det gjorde även min man. Det betyder att jag och lilleman var här hemma så jag hade full tupp jag med ;)
iallafall hade jag gjort iordning med kort och choklad som maken skulle tagit med till henne. Men det blev lite stressigt så det glömdes kvar här hemma = jag åt upp chokladen :P ska åka köpa ny liten present å ge nästa gång vi träffas.
Älskar dig lilla mamma!
Massor av kramar till alla mammor därute och kramar till de som längtar och kämpar för att få bli mammor också och en extra värmande kramar till de mammor som mist och saknar sin älskade små.
fredag 27 maj 2011
En tripp trapp stol till vår egna lilla trapp :)
Vår stora "lilla" älskling tycker inte om att sitta i "barnstolar" längre iallafall inte i såna han inte kan klättra i och ur själv :P
Vi har haft såna fajter en tid nu och han vill bara sitta på en vuxenstol bredvid oss :)
Så idag gav vi oss iväg för att köpa en tripp trapp stol i hopp om att han ska tycka att de trä okej att sitta på den. I affären fick han prova och vägrade att gå ner sen, han skulle upp och ner och sitta där en lååång stund ;) affärsbiträdet tyckte att han gott kunde sitta så länge han ville ;) hihi. Vi tyckte att det bådade gott iallafall och han satt så fint vid middagen, ingen bygel eller ngt sele.
Lilla killen känner sig nog stor :)
Han vill så mycket och ger järnet i allt. Han blir så frustrerad då han inte riktigt klarar av det och man kan se att han vet hur det ska gå till praktiskt men att han inte behärskar rätt tekniker ibland. Skam den som ger sig. Han vill så gärna stänga dragkedjan på jackan själv och håller ihop som man ska, men sen att liksom haka i kedjan är ju inte så lätt, så efter en stunds försökande går han med på att vi hjälper till :)
Min fina kille, jag hoppas så att det inte blir allt för jobbigt för honom att få ett syskon.
I övrigt har jag en lite jobbig kväll, med mycket saknad efter vår älskade tjej. Jag har ju tryckt ner mycket känslor ett tag, men nu pyser det åt alla håll och kanter. Jag saknar Ester och jag känner skuldkänslor mot Arvid då jag vet att han kommer få mindre tid av mig snart, det är ju naturligt då en till ska ha uppmärksamhet, men det gör lite ont i mig och jag känner lite oro. Sen är jag också orolig över att "trull" inte ska få följa med oss hem i liv. Ja, det är nog lite mycket just nu känner jag.
Dessutom har vi fortfarande inte köpt så mkt till "trull" inget sådär personligt så att säga. Måste verkligen göra det.
Nej nu är det dags att försöka få hjärnan att sluta fundera och gå och lägg amig.
Gonatt
Vi har haft såna fajter en tid nu och han vill bara sitta på en vuxenstol bredvid oss :)
Så idag gav vi oss iväg för att köpa en tripp trapp stol i hopp om att han ska tycka att de trä okej att sitta på den. I affären fick han prova och vägrade att gå ner sen, han skulle upp och ner och sitta där en lååång stund ;) affärsbiträdet tyckte att han gott kunde sitta så länge han ville ;) hihi. Vi tyckte att det bådade gott iallafall och han satt så fint vid middagen, ingen bygel eller ngt sele.
Lilla killen känner sig nog stor :)
Han vill så mycket och ger järnet i allt. Han blir så frustrerad då han inte riktigt klarar av det och man kan se att han vet hur det ska gå till praktiskt men att han inte behärskar rätt tekniker ibland. Skam den som ger sig. Han vill så gärna stänga dragkedjan på jackan själv och håller ihop som man ska, men sen att liksom haka i kedjan är ju inte så lätt, så efter en stunds försökande går han med på att vi hjälper till :)
Min fina kille, jag hoppas så att det inte blir allt för jobbigt för honom att få ett syskon.
I övrigt har jag en lite jobbig kväll, med mycket saknad efter vår älskade tjej. Jag har ju tryckt ner mycket känslor ett tag, men nu pyser det åt alla håll och kanter. Jag saknar Ester och jag känner skuldkänslor mot Arvid då jag vet att han kommer få mindre tid av mig snart, det är ju naturligt då en till ska ha uppmärksamhet, men det gör lite ont i mig och jag känner lite oro. Sen är jag också orolig över att "trull" inte ska få följa med oss hem i liv. Ja, det är nog lite mycket just nu känner jag.
Dessutom har vi fortfarande inte köpt så mkt till "trull" inget sådär personligt så att säga. Måste verkligen göra det.
Nej nu är det dags att försöka få hjärnan att sluta fundera och gå och lägg amig.
Gonatt
måndag 23 maj 2011
Betesutsläpp och traktorkörning :)
Häromdagen var vi på betesutsläpp för korna. Vilken upplevelse!
Så härligt att se dem spritta och hoppa av glädje, det smittade verkligen av sig.
Arvid tyckte att det var skoj då de sprang förbi, fram och tillbaka och upp på höbalar och stångades och lekte.
Att de råmade ganska likt så som mamma brukar härma korna var också ngt han bekräftade då han visade att han kände igen ljudet :)
Dagen innan fick Arvid prova på att köra lite traktor i pappas knä :)
För en liten kille som älskar traktorer och andra stora maskiner så var det en häftig upplevelse och man kunde se stoltheten och hänförelsen hos Arvid. Underbara, älskade du! Jag kan aldrig få nog av dig!
Så härligt att se dem spritta och hoppa av glädje, det smittade verkligen av sig.
Arvid tyckte att det var skoj då de sprang förbi, fram och tillbaka och upp på höbalar och stångades och lekte.
Att de råmade ganska likt så som mamma brukar härma korna var också ngt han bekräftade då han visade att han kände igen ljudet :)
Dagen innan fick Arvid prova på att köra lite traktor i pappas knä :)
För en liten kille som älskar traktorer och andra stora maskiner så var det en häftig upplevelse och man kunde se stoltheten och hänförelsen hos Arvid. Underbara, älskade du! Jag kan aldrig få nog av dig!
perfekt bebis :)
Japp, så är det, det bor en perfekt bebis i min mage, det tycker man ju som förälder om sitt eget barn ;)
Tillväxtultraljudet gick jättebra, vår bebis beräknas väga 1940 gr idag och låg precis på mittkurvan.
Flödet i navelsträngen var också jättebra och visar ju på att moderkakan fungerar alldeles utmärkt :)
Vi fick se fötter, händer, hjärta och ja allt. Där låg vårt tredje underverk och träningsandades och sparkade <3 det är kärlek det.
Jag längtar så efter lilla "trull" och hoppas att det fortsätter att se så här bra ut :)
Tänk om vi i juli sitter i vår trädgård med två levande barn(och fler hoppas jag/vi att det blir :). Det är så stort att orden inte räcker till och en dröm som jag inte trodde kunde uppfyllas då vi satt på förlossningen med vår älskade lilla tjej, livlös i famnen. Då tyckte vi att livet slutat och trodde att det aldrig mer skulle kunna fortsätta eller bli bra igen. Men hoppet är väl det sista som överger en, för vi försökte, vi kämpade och vi har en underbar levande lillebror som snart är storebror. Arvid som är hjälpsam kommer nog att vilja hjälpa till även med sitt lilla syskon. Tänk att vår lilla Arvid kommer att vara en storebror. Men han kommer nog alltid att vara min lilla "bebis" min älskade lilla skrot.
En förhoppningsfull mamma signar ut :)
Tillväxtultraljudet gick jättebra, vår bebis beräknas väga 1940 gr idag och låg precis på mittkurvan.
Flödet i navelsträngen var också jättebra och visar ju på att moderkakan fungerar alldeles utmärkt :)
Vi fick se fötter, händer, hjärta och ja allt. Där låg vårt tredje underverk och träningsandades och sparkade <3 det är kärlek det.
Jag längtar så efter lilla "trull" och hoppas att det fortsätter att se så här bra ut :)
Tänk om vi i juli sitter i vår trädgård med två levande barn(och fler hoppas jag/vi att det blir :). Det är så stort att orden inte räcker till och en dröm som jag inte trodde kunde uppfyllas då vi satt på förlossningen med vår älskade lilla tjej, livlös i famnen. Då tyckte vi att livet slutat och trodde att det aldrig mer skulle kunna fortsätta eller bli bra igen. Men hoppet är väl det sista som överger en, för vi försökte, vi kämpade och vi har en underbar levande lillebror som snart är storebror. Arvid som är hjälpsam kommer nog att vilja hjälpa till även med sitt lilla syskon. Tänk att vår lilla Arvid kommer att vara en storebror. Men han kommer nog alltid att vara min lilla "bebis" min älskade lilla skrot.
En förhoppningsfull mamma signar ut :)
söndag 22 maj 2011
Sorg, saknad och oro.
Jag tänker ju varje dag på vår älskade Ester, men ibland så har jag perioder då det liksom gör för ont att verkligen sakna, så jag trycker undan den där väldiga saknaden.
Nu när jag är gravid så kommer ju tankarna på graviditeten med henne upp till ytan. Jag saknar så att få vara så där lycklig som jag var då. Självklart är jag lycklig och förväntansfull även nu och var även med Arvid, men jag bär ju på en helt annan rädsla. De flesta är väl mer eller mindre oroliga då de är gravida, men det går aldrig att jämföra den rädslan mot den rädsla man bär när man mist ett barn. Den där lilla "glimten" av rädsla man bär på då man inte vet hur det verkligen känns att mista, den är helt annan mot denna.
Imorgon har vi Tul (tillväxtultraljud) och då ska det även göras en flödesmätning. Jag är orolig då lilla "Trull" varit busig och lite väl lugn, men visst har jag känt lite rörelser. Men jag är orolig om det rör sig för lite i magen och jag är orolig om det rör sig för mycket, om det värker och drar lite på ställen jag inte haft tidigare o.s.v.
Saknaden efter Ester har också varit så där extra tung nu och så var det ju då jag var gravid med Arvid också.
Många gånger har jag suttit vid datorn och velat skriva om saknaden efter henne, hur ont det gör, men jag finner liksom inte orden, de vill inte fram. Jag känner så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna beskriva i ord. Min saknade älskade lilla tjej.
jag har en längtan efter att titta på alla hennes kort, men mäktar inte riktigt med det. Jag tittar då extra mycket på tavlan och de andra korten vi har framme på henne och så ger jag henne en puss. Ååhh vad jag önskar att jag kunde få pussa henne i verkligheten, det värker så i mitt hjärta.
Jag vill också ha alla mina barn vid liv, jag är så avundsjuk på de som har det. Jag förstår ju att de som inte har något barn vid liv är avundsjuka på mig. Ingen ska behöva förlora sina barn och jag lider även med de som inte lyckas bli gravida år efter år och får kämpa så.
En stor kram till er alla.
Till Ester mitt hjärta, min lysande stjärna du finns alltid med mig och du är älskad!
Nu när jag är gravid så kommer ju tankarna på graviditeten med henne upp till ytan. Jag saknar så att få vara så där lycklig som jag var då. Självklart är jag lycklig och förväntansfull även nu och var även med Arvid, men jag bär ju på en helt annan rädsla. De flesta är väl mer eller mindre oroliga då de är gravida, men det går aldrig att jämföra den rädslan mot den rädsla man bär när man mist ett barn. Den där lilla "glimten" av rädsla man bär på då man inte vet hur det verkligen känns att mista, den är helt annan mot denna.
Imorgon har vi Tul (tillväxtultraljud) och då ska det även göras en flödesmätning. Jag är orolig då lilla "Trull" varit busig och lite väl lugn, men visst har jag känt lite rörelser. Men jag är orolig om det rör sig för lite i magen och jag är orolig om det rör sig för mycket, om det värker och drar lite på ställen jag inte haft tidigare o.s.v.
Saknaden efter Ester har också varit så där extra tung nu och så var det ju då jag var gravid med Arvid också.
Många gånger har jag suttit vid datorn och velat skriva om saknaden efter henne, hur ont det gör, men jag finner liksom inte orden, de vill inte fram. Jag känner så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna beskriva i ord. Min saknade älskade lilla tjej.
jag har en längtan efter att titta på alla hennes kort, men mäktar inte riktigt med det. Jag tittar då extra mycket på tavlan och de andra korten vi har framme på henne och så ger jag henne en puss. Ååhh vad jag önskar att jag kunde få pussa henne i verkligheten, det värker så i mitt hjärta.
Jag vill också ha alla mina barn vid liv, jag är så avundsjuk på de som har det. Jag förstår ju att de som inte har något barn vid liv är avundsjuka på mig. Ingen ska behöva förlora sina barn och jag lider även med de som inte lyckas bli gravida år efter år och får kämpa så.
En stor kram till er alla.
Till Ester mitt hjärta, min lysande stjärna du finns alltid med mig och du är älskad!
torsdag 19 maj 2011
Nominerad :)
Har fått en nominering av Sandra
Har aldrig fått någon nominering och blev glad. Har ju många ggr känt att jag mest bubblar på för mig själv och är rätt ointressant för andra :) men jag bloggar ju mest för min egen skull.
Iallafall vill jag nominera några jag med. Nu kommer jag ju inte att nominera Sandra eftersom att hon redan fått en hon med :)
Jag nominerar några få av de jag läser då jag har inte har alla i min lista.
http://blaoga.blogspot.com
http://alskade-saknade.blogspot.com
jag lyckas inte få till länkar, är det ngn som vet hur man gör?
Det finns många fina bloggar som fångar mitt hjärta, jag måste bara lära mig å spara adresserna här på min blogg, så jag kan följa dem.
Kram på er alla bloggare och icke bloggare
söndag 15 maj 2011
Tack!
Vill bara tacka för alla fina kommentarer jag får av er goa människor. Det värmer och glädjer.
Kram Jessica
Kram Jessica
Trött och ledsen :(
Sov som en kratta inatt :( vaknade av och an av min halsbränna (hade inga tabletter kvar hemma mot det) vaknade även av att jag fick ont, måste byta sovställning ofta nu.
Så jag har varit trött hela dagen och jag blir ofta lite nedstämd då jag är trött.
Jag kan fortfarande inte skaka av mig känslan av att det inte kommer att gå bra denna gång. Varför har jag såna tankar och känslor? Hade ju trott och hoppats på att jag skulle vara lugnare denna gång och det har jag väl fram tills för ngn månad sedan.
Jag får lämna prover regelbundet och får komma in så fort jag behöver. Jag är nog rädd att det ska missas ngn bakterie, vet ej varför. Kanske har det lite å göra med att man faktiskt inte vet vilken bakterie som orsakade infektionen på slutet med Ester.
Jag känner mig ledsen att jag drar på mig bakterier, har gjort det i alla mina graviditeter och känner mig misslyckad. Någonstans vet jag att jag inte kan hjälpa det, men ändå gnager det i mig.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på en natt med god sömn så är nog humöret uppe igen.
Kram på er därute // Jessica
Så jag har varit trött hela dagen och jag blir ofta lite nedstämd då jag är trött.
Jag kan fortfarande inte skaka av mig känslan av att det inte kommer att gå bra denna gång. Varför har jag såna tankar och känslor? Hade ju trott och hoppats på att jag skulle vara lugnare denna gång och det har jag väl fram tills för ngn månad sedan.
Jag får lämna prover regelbundet och får komma in så fort jag behöver. Jag är nog rädd att det ska missas ngn bakterie, vet ej varför. Kanske har det lite å göra med att man faktiskt inte vet vilken bakterie som orsakade infektionen på slutet med Ester.
Jag känner mig ledsen att jag drar på mig bakterier, har gjort det i alla mina graviditeter och känner mig misslyckad. Någonstans vet jag att jag inte kan hjälpa det, men ändå gnager det i mig.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på en natt med god sömn så är nog humöret uppe igen.
Kram på er därute // Jessica
fredag 13 maj 2011
nerverna på utsidan.....
........Ja så känns det att det är just nu!
I några dgr har det varit väldigt lugnt i magen och jag som varit så glad för att "Trull" varit en livlig krabat i magen :P
Jag har försökt ha is i magen och tänkt att allt är nog som det ska, men så insåg jag att jag nog faktiskt stoppade huvudet ner i sanden, jag ville helt enkelt inte veta "att" det inte var okej, så jag bestämde själv att det var det. Men igår så kände jag bara att nej, det känns inte som det ska. Jag ringde spec.mvc och lämnade ett meddelande om att jag gärna ville att min bm skulle ringa upp, vilket hon gjorde inom en timme. Jag berättade att jag hade en så jobbig känsla av att "trull" inte mår bra, att allt inte var som det ska. -" Så kan vi ju inte ha det, kom in på en koll då" säger min underbara bm. Så en knapp timme efter vi lagt på var jag inne på spec.mvc och fick göra en ctg kurva som såg bra ut, se på "trull" på ultraljud där de kollade rörelser och fostervattensmängd os.v. således fick jag åka hem med en ok stämpel på vår älskling i magen :) så matt jag vart, jag var mkt mer nervös än jag vågat erkänna och nu släppte det, så skönt det var.
Varför har jag så svårt att kunna tänka mig att det kan gå bra en gång till??
Vet ju de som fött 3 barn på raken utan problem. Men det är väl så att har man en gång varit en av de där 0.5 % så vet man alltför väl vad det innebär, jag kan inte se att risken är så låg, för vi var ju en av dem med Ester och har lika stor risk som alla andra varje gång och den risken känns inte så liten när man varit där, jag vill aldrig uppleva det med fler.
Jag jobbar hårt på att tänka positivt. Men märker att jag är nästan mindre förberedd denna gång. Jag har inte handlat särskilt mkt till detta underverk och tiden tickar ju på, det är inte så många veckor kvar trots allt. Trull ska ju också få en egen speldosa, precis som sina syskon, kläder att åka hem i, jag vill att alla barn ska få sina egna personliga åka hem klädsel som minne. Ja så vi får helt enkelt sätta fart, för jag får svårare och svårare att röra mig med mina bäckensmärtor.
Älskade Trull, du är lika älskad och önskad som din syskon, även om vi är lite sega med förberedelserna.
I några dgr har det varit väldigt lugnt i magen och jag som varit så glad för att "Trull" varit en livlig krabat i magen :P
Jag har försökt ha is i magen och tänkt att allt är nog som det ska, men så insåg jag att jag nog faktiskt stoppade huvudet ner i sanden, jag ville helt enkelt inte veta "att" det inte var okej, så jag bestämde själv att det var det. Men igår så kände jag bara att nej, det känns inte som det ska. Jag ringde spec.mvc och lämnade ett meddelande om att jag gärna ville att min bm skulle ringa upp, vilket hon gjorde inom en timme. Jag berättade att jag hade en så jobbig känsla av att "trull" inte mår bra, att allt inte var som det ska. -" Så kan vi ju inte ha det, kom in på en koll då" säger min underbara bm. Så en knapp timme efter vi lagt på var jag inne på spec.mvc och fick göra en ctg kurva som såg bra ut, se på "trull" på ultraljud där de kollade rörelser och fostervattensmängd os.v. således fick jag åka hem med en ok stämpel på vår älskling i magen :) så matt jag vart, jag var mkt mer nervös än jag vågat erkänna och nu släppte det, så skönt det var.
Varför har jag så svårt att kunna tänka mig att det kan gå bra en gång till??
Vet ju de som fött 3 barn på raken utan problem. Men det är väl så att har man en gång varit en av de där 0.5 % så vet man alltför väl vad det innebär, jag kan inte se att risken är så låg, för vi var ju en av dem med Ester och har lika stor risk som alla andra varje gång och den risken känns inte så liten när man varit där, jag vill aldrig uppleva det med fler.
Jag jobbar hårt på att tänka positivt. Men märker att jag är nästan mindre förberedd denna gång. Jag har inte handlat särskilt mkt till detta underverk och tiden tickar ju på, det är inte så många veckor kvar trots allt. Trull ska ju också få en egen speldosa, precis som sina syskon, kläder att åka hem i, jag vill att alla barn ska få sina egna personliga åka hem klädsel som minne. Ja så vi får helt enkelt sätta fart, för jag får svårare och svårare att röra mig med mina bäckensmärtor.
Älskade Trull, du är lika älskad och önskad som din syskon, även om vi är lite sega med förberedelserna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
