Jaha har jag blivit en blogger nu???

Ja, jag har funderat så mycket kring det här med att blogga...
Har jämt så mycket tankar i mitt huvud och så mycket jag egentligen vill skriva ner, men när jag nu sitter här så vet jag inte vad jag ska skriva. Det är ju ganska läskigt att blotta sitt inre så här på internet, även fast jag gjort det förr fast på annat forum.
Mycket i mitt liv handlar ju just nu om att hitta mig själv igen i den verklighet jag nu hamnat i efter att vårt första efterlängtade barn kom och lämnade oss den 30 september 2008.

Det är svårt att beskriva i ord, vad som händer i en när man förlorar sitt barn. Man kan ju använda sig att metaforer...Vad hände med den väg jag hade i livet????.....
Jag åkte på en bred motorväg, den var behaglig och man kunde liksom skönja vad som låg framför, jag behövde inte växla och tänka så mkt på hastigheten, jag valde denna väg och såg fram emot allt som jag såg komma på den...Så helt plötsligt raserades vägen och jag kom på villovägar...Vägen jag var på kan jag aldrig återvända till utan nu jag har hamnat på en ganska snäv och snirklig väg med massor av stora hindrande block, där det krävs massor av koncentration och där jag behöver stanna ofta på rastplatser...Jag behöver försöka orientera mig på min nya väg...Jag valde inte att hamna på denna väg och ändå måste jag acceptera att jag är här och försöka hitta nya fina vägar som leder bort från den otroligt svåra jag är på just nu, sorgens och smärtans väg. Jag tycker jag är en bit på väg...sorgen och smärtan bär jag med mig, det är priset för den stora kärleken jag har för mitt älskade barn, men jag fann en liten undangömd avfart på den "svarta"vägen och jag har hamnat på en ny...lite ljusare är det oftast, även om mörkret hittar hit också...


Jessica