Idag den 30 maj 2009, skulle du ha blivit åtta månader. Det känns så märkligt att det har gått åtta månader, så långt och ändå så kort. Förra året denna tid gick jag med dig i magen och var så lycklig och så stolt. Jag är så stolt nu, att jag fick bära dig, att jag och din pappa fick dig. Jag har älskat dig från första stund och älskar dig för evigt.
Varje dag utan dig är tung och fylld av saknad men också så mycket kärlek. Jag älskar dig mitt barn. Men månadsdagarna ger en annan tyngd, det blir så tydligt hur tiden går. Jag inser att jag kommer få ha det så resten av mitt liv och jag saknar dig lika mycket varje dag, så kommer det vara resten av mitt liv.
Hur hade du varit som en nio månader gammal, liten tjej?
Jag tror du hade fått pappas ljusa lockiga hår (det såg så ut), undrar om du hade fått mina bruna ögon. Vi kommer alltid att få undra över det och hur du skulle vara. Du var så busig och rörlig i magen, hade du varit så i livet utanför också? Vår underbara, älskade Ester, vi ville att du skulle få upptäcka och leva livet. Nu får vi bära dig med oss för alltid i våra hjärtan och tankar, din älskade pappa och jag. Vi är en familj. Grattis till dig på din månadsdag.
Jag älskar dig Ester // Din mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar