bokälskande kille

Vår lilla kille tycker väldigt mycket om böcker. Han har en del favoriter och flera gånger om dagen så sitter man med en liten kille i knät som har en bok i sitt knä :)

Men om jag och pappan är upptagna så kan man hitta honom hängandes över vardagsrumsbordet över en bok eller sittandes själv i fåtöljen eller soffan.
Idag hittade jag honom i självaste boklådan ;) Ja varför inte? =0)

Min underbara väldigt viljestarka gosse :)

Tänk att vår lille gosse har blivit 16 månader. Tiden går alldeles för fort och många ggr vill jag bara pausa lite, eller få sätta tiden på slow motion iallafall en liten stund.
Han är så gosig min lilla son, man får ofta spontana kramar och pussar och frågar man får man oftast en extra puss.
Han kommer ofta med en bok i handen och vill sitta i knät och så ska vi titta på alla bilder. Han är duktig på att peka ut var t.ex. kaninen är när jag frågar.

Det är ju underbart att han växer och jag älskar att följa hans utveckling och att få njuta så av honom, men det är ju med en viss vemod också för man lämnar ju en tid bakom sig också. Men så är livets gång och det är bara att njuta.

Arvid har en vilja av stål och lika starkt motsätter han sig min ;) iallfall om han själv inte vill samma sak. Jag kan förstå honom, det är ju det enda sätt han kan uttrycka sin motvilja på och genom att springa iväg och krumbukta sig ur ens famn ;)

Det som är extra kul i dagsläget och varit ett tag är att få gå i trappor och bara hålla mamma och pappa i en hand. Han är jätteduktig. Ngt annat som är kul är att sitta på pottan när mamma går på toaletten, men helst med kläder och blöja på ;) men han får sitta och ibland tar jag av blöja och då blir det kortare sitt, men tids nog kommer det.

Bjuder på bilder på vår son provsittandes en fåtölj som han nog väldigt gärna skulel vilja ha hemma :) varje gång vi har gått förbi en sådan ska det sittas och han ser verkligen ut att mysa.
Min älskade mysbubbe <3

utlovade bilder...

Jag skulle ju ha bloggat för några dgr sedan och hade ju lovat en bild.
Men jag har varit så otroligt trött (är fortfarande och borde gått och lagt mig redan;)
Det har varit lite stormiga tankar och känslor som gjort att orken försvann och ja då blev det inget bloggande.

Iallafall, i torsdags så var vi iväg på något som funnits i mina tankar och oroat lång tid. Men allt gick bra......



Vårt tredje underverk, älskade lilla Trull lever, växer och verkar må bra i magen min :)
Fantastiskt att få bära ännu ett liv. Men det är oroligt och nervöst även denna gång, visserligen lite lugnare denna gång, men jag hade ju hoppats på att få känna mig lugnare än vad jag gör :(
Måtte det bara gå bra en gång till. Jag har ju så svårt att tro det. Men jag hoppas och jag längtar och jag älskar <3

I torsdags kom så också äntligen en paket fram, ett paket som jag varit orolig för att det inte skulle komma fram. Men det kom fram och den gladde och det värmde mitt hjärta så oerhört. En fin människa jag bryr mig så mkt om, blev rörd och glad och jag är tacksam för att jag varit delaktig till det <3

Nu får det räcka för denna gång. Snart ska ju uppdatera om min älskade Arvid också <3

Jessica

svårt för att gå och lägga mig...

Jag är en sån nattuggla!
Jag har alltid suttit uppe om nätterna, är som mest effektivast sena kvällar och nätter. Jag kan möblera om rum, städa, måla och ja jag vet inte allt.
Men maken är morgonpigg och kvällstrött och sonen ja han verkar ju inte vilja sova alls han. Tidig morgon åker man upp vare sig man är nattuggla eller ej =0)
Jag vet ju att jag åker upp och hur sjukt trött jag kommer att vara, ändå så kommer jag mig inte för att gå och lägga mig.

Nu sitter jag ju här och skriver och det är nog så att jag tänker och grubblar mest på kvällar och nätter, men det är också då jag kommer på en massa lösningar på saker och ting. Jag känner mig med kreativ kväll/nattetid.

Ikväll är en riktig grubbelkväll. Känner en oro inför morgondagen, vill liksom inte att den ska komma, fast jag ändå längtar efter den.

Snart är det dags för att dela med mig av lite bilder känner jag, ge litemer liv i bloggen. Kanske kommer det imorgon.

Kram på er // Jessica

Tankar!

Mina tankar den senaste tiden går väldigt mkt åt en vän som går igenom ngt förjävligt nu. Förlusten av ett barn och jag vet ju vad det innebär. Men denna fina människa har nu fått uppleva förlusten av sitt andra barn. Det värker så oerhört i mig och jag önskar som så många ggr efter att vi förlorat Ester, att jag hade förmågan att förändra, att kunna trolla. Jag är så arg för att små barn inte får leva och för att en del ska behöva uppleva så mkt smärta och förlust.
Ja, fina vän, du är i mina tankar varje dag och jag bara önska att jag kunde bära din smärta om så bara för en liten stund, så du fick lite vila och ro. Jag önskar dig ett levande syskon, så fort det bara går. För vi vet ju att ett syskon aldrig ersätter de vi har förlorat eller tar bort sorgen, men det gör det mindre smärtsamt att bära, för famnen är fylld och ännu mer kärlek hjälper hjärtat att må så mkt bättre.

All kärlek till er därute som kämpar för att få barn i ert liv, levande barn som fyller er vardag och ert hjärta med så mkt liv och kärlek att sorgen och saknaden blir så mkt mindre smärtsam att bära.

Jessica

Tidsbrist, orkbrist....

Här hemma är det som vanligt, massor med saker som skulle behövas göras, men har jag inte tidsbrist så är det orken som tryter. Jag vet ju också att ju mer tiden går, desto mer blir det att göra så det är en ond cirkel.
Vi bor ju i ett trevåningshus och toa, tvätt och sånt är på källarplan och där är det inte barnvänligt på ngt sätt. Det betyder att jag inte får ngt gjort av det då jag är ensam hemma med lillbus om dagarna eftersom att jag inte kan vara där nere och hålla på. När maken är hemma så är det ju en massa annat som ska göras, vi har en stor hund som ska rastas, skötas och underhållas hon med.

Jag känner mig konstant trött och orkar liksom inte ta tag i större grejer, utan lägger ju all energi på lillbus, det är ju så härligt att vara med honom.
Om två dgr ska maken vara ledig ett par dgr på raken så jag hoppas på att finna lite energi och få lite gjort, frågan är bara var jag ska börja :P

Ta hand om er därute/ Jessica

bloggtorka

Ja, jag har inte bloggat på jättelänge......
Det har inte berott på att jag inte har haft ngt att skriva om, tvärtom har det varit för mkt så inläggen hade blivit hur långa som helst och jag kunde inte sålla.
Jag har också varit så otroligt trött och orken har inte riktigt funnits.
Nu är det ju inte så många som har min bloggadress så det är inte så många som läser här, så jag är nog inte saknad så...Men jag saknar bloggandet, saknar att få skriva lite om livet, vardagen och djupare saker, ja det som liksom vandrar i mitt huvud och vill ut.

Så lilla blogg, jag har inte glömt bort dig och jag saknar dig faktiskt. Vi hörs snart igen. Kram

Min lilla plutt har blivit ett år!!!

Jag kan knappt fatta att det gått ett år! FANTASTISKT!!!!
Det finns inte ord för att beskriva hur mycket denna lilla kille lyst upp våra liv =0)

Arvid blev firad på självaste ettårsdagen med paketöppning kl.06.00 då pappan kom hem efter nattjobb :) Då fick han en dragleksak i form av ett lokomotiv från Brio och den gick han och drog hela dagen :) under dagen kom också hans farfar med fru och firade honom, så då blev det tårta i form av en morotskaka (en variant med mindre socker).
På lördagen kom mormor och moster med familj samt gudmor med familj och det vara så mysigt och roligt och massor av fina presenter har han fått. På lördagen hade mamman bakat en chokladtårta med choklad mousse på mörk choklad så även här vart det mindre socker och den uppskattades =0)

Världens bästa Arvid GRATTIS!! Mamma älskar dig!

Loppis!

Ja i sommar har jag gått på fler loppis än jag har på flera år, det har varit loppis överallt och på flera ställen samtidigt så man har inte ens hunnit gå på alla. Jag gillar att gå runt och kika och ibland fyndar jag också. Sist så köpte jag två böcker, en "synt" en kulbana, ett pussel och en pulka för 107 kr jag har inget kort på pulkan, men den var också i väldigt gott skick =0)
Jag tycker att jag fyndade rejält.

Jag har tidigare fyndat en påse med klossar för 10 kr och fisher price elefant med klossar att sortera och när man dra i elefanten så låter den i tre olika melodier och så snurrar klossen på ryggen runt för 40 spänn.

Det är tur man kan köpa lite begagnat för annars blir det inte många leksaker, det är skitdyrt.

tvåårsdagen!

Tvåårsdagen intågande har känts av i mig i flera veckor. Jag har haft ångest, varit så ledsen och mina projekt har gått åt skogen. Igår försökte jag att baka en chokladkaka som jag skulle använda till tårtbaket och det sket sig rejält och jag blev bara så ledsen och besviken för jag har aldrig misslyckats med den och jag gav upp för kvällen. Tanken var att jag skulle baka en tidigt på morgonen igen, men jag var helt slut och tänkte att det nog inte är ngn mening att göra det. Jag kände mig värdelös som mamma men bestämde att det fick bli en köpetårta.
När jag vaknade imorse var det disigt och jag vara så ledsen. Men under morgonen började det klarna både vädermässigt men också med alla förberedelser och så.
En tårta inköptes och vi mötte upp mormor (min mamma) och så uppvaktade vi födelsedagsbarnet.
När vi kom till graven stod där två gravljus uppiffade med blommor på och ett rosa troll =0) Jag blev så glad ända in i hjärteroten.
Vi och Esters mormor lämnade presenter, fyllde ballonger med helium och skrev meddelande på och så sjöng vi för Ester och sände upp ballongerna till himlen. De flög ikapp, långt, långt upp tills vi inte längre kunde se dem =0)
Vi satte upp lyktorna för vintern och så spelade vi en sång för Ester "Ett liv" av the real group för den säger allt som vi känner.
Sedan åkte vi hem till oss och fikade, tände Esters tvåårsljus och hennes ljus från namnceremonin och ljusstake. God tårta var det och jag kände en slags frid till slut.
Det blev en fin dag som gav mig en känsla av ro trots allt. En vacker dag och det är ju inte konstigt, det är ju Esters dag.
När vi åkte in till förlossningen dagen då Ester föddes, var det sol och härligt höstväder och jag hade endast en kofta på mig. Förra året var det lite blåsigt, men klarblå himmel och sol. Idag var det underbart och jag har nog aldrig upplevt en vackrare höstdag, helt perfekt helt enkelt.

Älskade Ester, jag kände att du var så närvarande idag och jag hoppas att du blev glad över hur vi firade dig.
GRATTIS! Min vackra prinsessa! Jag älskar dig!

Mamma

Jag önskar....

Jag önskar att vi hade fått mer tid.
Jag önskar att vi hade fått mer minnen
Jag önskar jag hade fler bilder på oss och dig
Mest av allt önskar jag att du var här i livet.
Jag saknar och älskar dig så oerhört Ester.

Mamma

Mitt ljus i livet...

Måste visa det lilla livet som ger så mkt i den stora världen, ja min iallafall
Min lilla gos som lärde sig gå vid 9 1/2 månads ålder men inte vågade fullt ut förrän han var 11 månader. Nu går han mest hela tiden, även utomhus och han skrattar så han kiknar ibland för att han tycker att det är så roligt =0)

En vecka kvar...

En vecka kvar...Till Esters tvåårsdag.
Det gör för ont å tänka på och jag sysselsätter mig hela tiden. Jag motar bort känslan som sliter i mig och vill få mig att lägga mig sängen och bli liten och bara skrika och gråta. Jag vill ha min lilla tjej! Jag vill ha min Ester här hos mig!
En liten tvååring, så go och glad som hennes lillebror är. Jag tror verkligen att hon hade varit en go och glad tjej som hade tyckt om musik för hon älskade det när hon låg i magen och jag "diggade".
Ännu är ingen present inhandlat, eftersom att jag hela tiden springer bort från denna dag. Idag såg jag hur få dgr det är kvar och jag måste ju göra detta. Jag vill ju köpa ngt fint å lämna på hennes grav. Jag vill baka så vi kan ha kalas, men ändå så finns liksom inte orken för det. Jag går omkring med ständigt dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag endast orkar se de bilder som hänger uppe på Ester, som vi ser varje dag. Dåligt samvete för att jag inte orkat vara vid graven för att det känns som hjärtat slits ur mig på nytt.
Samtidigt med detta har jag en liten kille som bara veckor efter Esters dag blir ett år och jag orkar just nu knappt glädjas åt det. Men det är som det är. Jag gläds ju åt att få ha Arvid här på hans ettårsdag och jag tror att när Ester fått sin tid och hennes dag passerat så kommer det att lätta, då blir det Arvids tid.

Idag var min lillebror på begravning. Han hade bävat för det och inte vetat om han skulle orka. Jag har hela tiden sagt till honom att det skulle betyda allt för hans väns föräldrar. Han gick och kände att det var "värt" det.
Jag har tänkt så mycket på min lillebrors vän och hans föräldrar och på min lillebror. Min lillebror som i natten var på väg till nattbussen hem och såg att ngn låg på vägen. En svårt misshandlad ung man som visade sig vara en vän. En ung man som inte överlevde. En ung man som fick uppleva sin väns sista stund och inget kunna göra. En ung man som hade hela livet framför sig som blev bestulen sitt liv. Ett föräldrapar som miste sitt enda barn.

Varför måste det finnas våld? Varför måste barn och unga människor dö?
Varför kan vi inte alla leva i frid och må bra och bara dö som gamla?
Jag vill ha den utopin, kan jag få önska mig det?

Ta hand om varandra där ute!

Ännu en ängel...

Fick idag veta att en liten flicka i v.24 gått bort i sin mammas mage :(. Nu går de och väntar på värkar och snart ska de få träffa sin flicka, och det kommer att vara alldeles tyst =´(
Det är så hemskt, under alla tidigare år som våra vänner fått barn så har de just fått barn, alldeles levande och friska. Många har två och tre barn och aldrig har ngt hänt...I sommar fick en annan nära vän en son som nästan strök med då han hade hjärtfel, nu opererades han och allt har gått bra. Och så detta!!! Jag fick också veta av en tredje vän idag att hennes släktings son gick bort under förlossningen :(
Usch!! Barn ska inte få dö, jag blir så arg, jag blir så ledsen och jag avskyr all denna maktlöshet.
Känner mig väldigt ledsen idag.

Tänker på er alla fina barn och alla fina sörjande föräldrar. Kram // Jessica

Val och icke val

Ja, igår var det val och jag gick och röstade. Det var ett svårt val i år då partierna fiskar röster genom att låna varandras ord och infallsvinklar med små förändringar. Det har varit svårt att sålla och försöka se vilka som ligger närmast vad jag tror är bäst för Sverige och min egen familj.
Jag har också småskrattat lite åt sverigedemokraterna för att jag naivt trott att de inte skulle komma in i riksdagen. Det är bara att konstatera att ngt händer i Sverige som vi alla måste reagera på, vi måste få Sverige till ett land där alla kan må bra och känna sig trygga i.

Så till ngt som ockuperar mina tankar mycket mer just nu, nämligen mitt icke val....
Jag vill inte vara en mamma som inte har alla sina barn i livet, jag vill inte behöva sakna henne varje dag men jag fick inte vilja. Mitt barn miste livet och jag miste en del av mig. Vi närmar oss tvåårsdagen och min kropp värker, hjärtat och själen värker och så även mitt huvud av all spänningsvärk :(
Om jag kunde så skulle jag välja att få tillbaka min Ester.

Go natt!

Blogga igen...

Jo, jag tänket att jag nog skulle vilja försöka att blogga igen. Det är mycket man ska hinna med på den lilla tid Arvid inte är vaken =0)
Vi bor inte i det enklaste huset då man har småbarn och hund. På källarvåningen finns toan och badrummet och tvättmaskinen och det är allt annat än barnvänligt där nere och inte så lätt å göra det heller. Så Hänga tvätt och stryka mm gör jag bara då A sover. Att gå på toa är en sak tills som inte är så lätt å göra ;) Nu har vi satt en stor resesäng där nere med leksaker i så att man slipper bryta mitt i för att...ja ni kan ju tänka er ;)
Just nu tycker Molly(vovven)att Arvid är lite småläskig, särskilt när han kommer kutande med den där gåvagnen som låter så och fort kommer han också. Så vi får sära lite på dem genom att vistas i det rum Molly inte är i. Sen tycker ju A att M:s mat/vattenställning är jättekul och spännande så den måste vi också förflytta hela tiden från det rum A är i. Full fart är det med andra ord hela tiden.

Arvid kan gå, men väljer oftast att gå med gåvagnen men vill han ngt väldigt gärna så går han dit utan att tänka, han är för rolig =0)
Det händer massor hela tiden och dessa 11 månader som gått har varit så fantasiska och så händelserika. Tänk nästa månad så räknar vi år =0) Arvid fyller ett år i oktober.

Sommaren har bara svischat förbi känns det som, men massor har ju hänt under den såsom att Arvid började ta sina första steg. I övrigt så har sommaren bjudit på en hel del loppis som poppat upp överallt har det känts som. Jag älskar att gå på loppis, det har jag alltid gjort. I år har jag fyndat så mkt fina och roliga leksaker till Arvid och flera av dem har blivit riktiga favoriter. Fischer Price leksaker för 20 - 40 kr en "sorteringsburk" för 10 kr som Arvid ofta sitter och plockar med med bollar, fyrkanter och trekanter. Jag har fyndat duplo, byggstavar m.m. Jättekul är det. Ska lägga upp lite bilder på de fina fynden jag gjort =0)

Nu är hösten här och Esters tvåårsdag närmar sig den 30 september för två år sedan fick jag upp min älskade lilla tjej i min famn. Jag förtränger årsdagens närmande just nu, det är tungt även om det är "lättare" i år än förra. Men också hägrar en ettårsdag, tänk att jag har fött två fina barn och att vi ska ha två kalas nu på hösten, de blir olika men lika värdefulla.

Jessica

sluta blogga??

Jag har funderingar på att sluta blogga, plocka bort allt jag skrivit och ja, lägga ner. Jag har mkt jag behöver få ur mig och att skriva är en bra metod, men jag hinner liksom inte med. Finns för mkt som jag behöver hinna med och orken finns inte.
Jag har ju dessutom väldigt få läsare och det är ju inte så konstigt då jag inte gett adressen till så många. Sen tänker jag, vem vill läsa om mina tankar och lilla vardag?
jag är helt enkelt inge storbloggare och jag skriver väldigt privat och vill inte att bloggen ska bli så stor och därför inte gett ut adressen...Men vad är då vitsen med att blogga??
Ja, funderingar jag har och som jag ska beslut omkring snart.

Dåliga samvetet

Jag tänker ständigt på Ester och minnen från då vi kom in på förlossningen och tiden där, spelas som en film, om och om igen för mina ögon. Det smärtar och så mkt att jag måste blockera, jag tillåter mig inte att känna efter utan jag stänger av filmen så fort jag känner den där brännande känslan. Det gör så ont och ibland orkar jag inte gråta. Jag orkar inte för jag är så trött. Jag orkar inte för jag orkar inte vara mamman som mist sitt barn, jag vill inte. Jag känner för att bete mig som ett envist barn och stampa och skrika och lägga mig ner och bara vägra....
Jag avskyr denna maktlöshet, att inte kunna ändra på det omöjliga, nämligen döden.
Vänner har blivit gravida på nytt och jag gratulerar. Visst är jag glad för deras skull men det stinger ändå i mitt hjärta. Jag kan inte hjälpa det. Det gör ont att de ska få ännu ett levande barn (för i min värld så får "alla" andra det) Jag känner avundsjuka på de som får/fått alla sina barn levande. Jag vill ju också ha alla mina barn här. Jag skulle ha två barn springandes/krypandes runt mina ben.
Det stinger fortfarande att se gravida, för det är en sån påminnelse om hur jag själv gick i gravidlyckan och hur den totalt och brutalt grusades sönder :´(
Det gör inte mindre ont med tiden, skillnaden är att man inte får/har tiden att känna den. Jag rusar på och många ggr vänder jag sorgen ryggen medvetet, för den gör för ont. Men jag tar mig tid då och då att verkligen känna, jag sitter och tittar och minns. Jag kan titta på videosnutten, där jag gungar Ester i min famn och sjunger vaggvisa, jag klarar bara en kort mening sen tar gråten över. Det är smärtsamt och det känns som jag var där åter, det känns inte alls långt borta.
Tiden läker inga sår, tiden går bara och ger en mindre tid helt enkelt.
Jag vill så gärna göra det där fina fotoalbumet jag har i mitt huvud om Ester. Men det är så tungt, det gör så ont. Det tar på krafterna och jag har inte haft orken och det dåliga samvetet gnager i mig. Varken Ester eller Arvid har ngt fotoalbum...Dåliga samvete sluta jaga mig.

Jessica

På is...

Japp, vi lägger husköp på is. Jag vet, vi har velat fram och tillbaka. Nu kommer räntorna att stiga och det råder olika meningar om hur mkt, om vi skulle bygga så vet vi ju inte vad räntan kommer ligga på när huset väl är klart, det känns för osäkert. Vi har vänt ut och in på oss själva och funderat på alla möjliga scenarion. Vi kom fram till att vi faktiskt bor bra. Om de skulle höja hyran rätt mkt här där vi bor så har vi samma kostnad som de flesta andra, vi bor vääldigt billigt just nu.Så om vi bor kvar, kan vi spara lite mer, byta ut en bil (som verkligen skulle behövas) och även köpa lite möbler och ja det kostar ju att köpa grejer till ett växande barn. Jag kan även vara hemma lite längre då vi inte behöver ta ut så mkt fp...Så vi känner att även om vi hittat en jättehärlig tomt och allt så kommer nog fler chanser och som sagt det är ju ingen brådska med att flytta.
Så nu fortsätter vi att vara hyresgäster...

Jessica

Väntans tider...

Ja, det är mycket sånt nu...
Vi ska ta en massa beslut och sedan är det bara att vänta på att vårt hus ska bli klart och komma..

Det jag väntar mest på just nu är fina Liams syskon. Jag hoppas på att det blir redan imorgon. Tänker på er Sofia, massor av kärlek och kraft till er.

Det är så häftigt att vänta på en förlossning, en person man väntat så länge på ska komma ut och äntligen ska man få se den perfekta lilla varelsen som man bara har känt på insidan och som buffat utåt så världen härute kan se och känna.
Det är alltid speciellt, men för mig är det extra speciellt med syskon till små änglar i himlen. Dessa syskon är efterlängtade på ett helt annat sätt i sina familjer än familjer som fått behålla alla sina barn. Vi är ett gäng mammor på nätet som haft kontakt och dessa mammor är så speciella för mig och jag gråter då de gråter och gläds med dem när de är glada. Jag väntar och längtar efter alla dessa syskon och de syskon som ännu inte flyttat in i magen på sina speciella mammor.
Det måste gå bra för oss alla, vi har haft nog med sorg.

Här kommer en bild på mina älskade barn