31:a maj 2009 Mors dag!

Idag är det morsdag!
Det är första mors-dagen då jag själv är mamma. Men jag är inte vilken mamma som helst, jag har inte mitt älskade barn i min famn. Jag blev grattad så fint av Esters pappa och jag kände stolthet, kärlek, vemod och sorg.

Jag är en stolt mamma, jag är så stolt över att jag fick bli din mamma Ester. Du vackra, ljuva mest underbara flicka. Men jag önskar så att jag hade fått uppleva morsdag med dig i min famn och att du och din pappa "firade" mig. Jag kan inte låta bli att fundera, på hur denna dag skulle sett ut om du vore här. Å vad vi skulle ha myst tillsammans, älskade gos.
Idag har jag tittat på kort på dig och oss och jag har gråtit, gråtit ut så mycket smärta. All kärlek jag har till dig som du inte får ta del av på det sätt jag önskat för både dig och mig. Det gör så ont, så fruktansvärt ont. Jag saknar dig varje stund i livet och på en dag som denna blir det inte mindre.

Det har varit en tung helg då Esters månadsdag varit och nu morsdag. Vi våndas också med en stor oro för Liten, lever du Liten?
Kommer jag att få uppleva morsdag med ett levande barn 2010?