Jag var häromdagen och skulle handla ett kort att skicka till en vän. Och i kortstället såg jag dessa kort som man ger till de som fått barn.....
Det blev en flicka!!!
Jag fick aldrig ett sådant kort då vi fick Ester :( och det gör ont. Jag hade velat få ett sånt. Men vi fick kondoleanser, blombuketter och kort med beklagar sorgen på. Det kändes såklart jättefint att man tänkte på oss. Men glädjen då? Glädjen vi också kände över att få ett sånt ljuvligt och perfekt flickebarn! Vi var ju också så stolta! Det blev en ficka, för det blev det. En alldeles underbar dotter fick vi och hon finns kvar, i oss, i våra hjärtan, i våra minnen, en familjemedlem som inte får leva med oss men ändå är så med... Ja för oss är hon så tydligt med hela tiden, vi räknar med henne och pratar om henne jämt, hon har en självklar plats i vår familj och framförallt i våra hjärtan. Vår älskade lilla flicka.
Jessica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag antar att det är så att folk inte vet riktigt hur de skall förhålla sig till sorg, hur skall de kunna när vi som drabbats inte har en aning om hur man skall vare sig bete sig eller vad som är "normalt" att känna.
SvaraRaderaSorgen är ju i sig en enorm svår balansgång!
Men ja, ett grattis för att man blivit förldrar,det var det snålt med och det handlar nog mest om bekräftelsen om den förlossning och de ögoblick man fick med de barn vi ej fick med oss hem, så som vi borde ha haft.
stora kramar
Jag kan ju verkligen förstå att det är jättesvårt att möta någon i sorg, det är det ju alltid och så i den sorg som vi hamnade i som också hade med sig glädjen i att få se vårt efterlängtade barn att få ha fött fram sitt första barn. Ja hur ska man göra, kan man gratulera? Jag förstår ju att det är svårt.
SvaraRadera