Jag har tänkt mkt på det där med mössa till lilla "trull". Till Ester och Arvid hade vi köpt hjälmmössor, men har ju sett så söta mössor (på anda barn) som inte har snören. Tycker att det vore bättre med en mössa utan snören när de är så där små. Jag knöt visserligen aldrig snörena, men vill inte ha hängande snören heller och det blir inte så fint att bara klippa av.
Var hittar man såna där söta små, tunna babymössor?
fredag 29 april 2011
Syskon
För några veckor sedan såg jag och maken en sån otroligt söt bamsebody på Lindex och den fanns ju i nyfödd strl (56) och upp till 92 som Arvid ibland kan ha och nog behöver i sommar. Vi tyckte absolut att syskonen ska få ha likadana :)
Jag kan tycka att det kan bli för mkt om man klär dem helt lika jämt, men det är väldigt sött å göra ändå ;) vi kunde inte låta bli att köpa iallalfall.
bilden är lånad från Lindex hemsida.
Jag kan tycka att det kan bli för mkt om man klär dem helt lika jämt, men det är väldigt sött å göra ändå ;) vi kunde inte låta bli att köpa iallalfall.
bilden är lånad från Lindex hemsida.
söndag 17 april 2011
Älskade busungen
Arvid min älskade busunge :) min underbara son.
1,5 år har du hunnit bli och har så mycket vilja och livsglädje. Mitt hjärta spritter av lycka för att du är just du. Du är omtänksam och hjälpsam, du pratar massor men på ditt eget vis och det är inte alltid jag förstår, som jag älskar att få vara med dig och lyssna på det du har att säga.
Du har sån koll på vad du kan och det du inte kan testar du ändå och det blir du superduktig på riktigt snabbt. Det är som att du ser ngn göra ngt och tittar noga och sen bara gör det själv. Jag älskar att du har sån vetgirighet och hur du vill prova på det mesta.
Du är mycket för ordning och reda, var sak på sin plats och du har sån koll. Du tycker så mkt om att hjälpa till med allt från disk, dammsugning till att dammtorka eller vattna blommor :)
Du är gosig och givmild och jag skulle kunna pussa och krama dig hur mycket som helst, och jag får det ju väldigt ofta också.
Du är mitt hjärtas stora skatt!
Jag älskar dig Arvid
1,5 år har du hunnit bli och har så mycket vilja och livsglädje. Mitt hjärta spritter av lycka för att du är just du. Du är omtänksam och hjälpsam, du pratar massor men på ditt eget vis och det är inte alltid jag förstår, som jag älskar att få vara med dig och lyssna på det du har att säga.
Du har sån koll på vad du kan och det du inte kan testar du ändå och det blir du superduktig på riktigt snabbt. Det är som att du ser ngn göra ngt och tittar noga och sen bara gör det själv. Jag älskar att du har sån vetgirighet och hur du vill prova på det mesta.
Du är mycket för ordning och reda, var sak på sin plats och du har sån koll. Du tycker så mkt om att hjälpa till med allt från disk, dammsugning till att dammtorka eller vattna blommor :)
Du är gosig och givmild och jag skulle kunna pussa och krama dig hur mycket som helst, och jag får det ju väldigt ofta också.
Du är mitt hjärtas stora skatt!
Jag älskar dig Arvid
fredag 25 mars 2011
Min lilla älskling!
Varje dag kan jag se på min son och bara känna sån lycka och en sån kärlek att det gör ont. När han skruttar iväg med sin pappa mot trappen till nedervåningen för att byta blöja, eller när jag ska klä på mig och han springer och hämtar mina plagg (utan att jag säger ngt) han vet precis att mamma först ska ha sin bh och han vet var dem ligger ;) underbara unge =0)
Igår var vi på öppna förskolan och det var fikadags, vi hade gjort smörgås med ost och han gick glatt emot en låg barnstol, men den var upptagen av en tjej som bara hämtat påfyllning så han blev bortmotad. Han såg så sårad ut och aj vad det gör ont i mammahjärtat. Men han blev nöjd när mamma erbjöd sitt knä, som tur var.
Alltså jag tycker alltid att det är jobbigt att se när ngn blir sårad eller känner sig utanför och så, men att se sitt barn, fy det är hemskt och då var detta väldigt lindrigt.
A är så himla snäll och försiktig mot andra barn och man kan se hur han blir förnärmad när andra barn tar leksaker från honom, men ändå låter han dem ta dem. Det går ju fort över och han hittar ngt annat. Det är svårt ibland att veta hur man ska göra, för jag vill ju inte att han alltid ska låta sig köras över, men så länge han inte blir mer ledsen eller arg utan verkar finna sig i att göra ngt nytt, så gör jag ingen stor grej av det. Det jag kan tycka är tråkigt är att han kan ha så roligt med ngt och så blir han avbruten för att ngn annan fattar intresse för det och tar den.
Men visst tar han också saker av andra, men lämnar lika glatt tillbaka det. Det är ju så, de lär sig ju det sociala samspelet nu.
Igår köpte vi även en ny bok till Arvid efter att ha sett en sån härlig bok som http://lillaangelyne.blogspot.com/ fått till sina lilla tjej och de väntar också syskon. Den busiga bebben heter den och har flikar man kan lyfta och handlar just om att vänta syskon. Hoppas att Arvid ska gilla den.
Ha det gott därute
Igår var vi på öppna förskolan och det var fikadags, vi hade gjort smörgås med ost och han gick glatt emot en låg barnstol, men den var upptagen av en tjej som bara hämtat påfyllning så han blev bortmotad. Han såg så sårad ut och aj vad det gör ont i mammahjärtat. Men han blev nöjd när mamma erbjöd sitt knä, som tur var.
Alltså jag tycker alltid att det är jobbigt att se när ngn blir sårad eller känner sig utanför och så, men att se sitt barn, fy det är hemskt och då var detta väldigt lindrigt.
A är så himla snäll och försiktig mot andra barn och man kan se hur han blir förnärmad när andra barn tar leksaker från honom, men ändå låter han dem ta dem. Det går ju fort över och han hittar ngt annat. Det är svårt ibland att veta hur man ska göra, för jag vill ju inte att han alltid ska låta sig köras över, men så länge han inte blir mer ledsen eller arg utan verkar finna sig i att göra ngt nytt, så gör jag ingen stor grej av det. Det jag kan tycka är tråkigt är att han kan ha så roligt med ngt och så blir han avbruten för att ngn annan fattar intresse för det och tar den.
Men visst tar han också saker av andra, men lämnar lika glatt tillbaka det. Det är ju så, de lär sig ju det sociala samspelet nu.
Igår köpte vi även en ny bok till Arvid efter att ha sett en sån härlig bok som http://lillaangelyne.blogspot.com/ fått till sina lilla tjej och de väntar också syskon. Den busiga bebben heter den och har flikar man kan lyfta och handlar just om att vänta syskon. Hoppas att Arvid ska gilla den.
Ha det gott därute
söndag 20 mars 2011
En härlig och solig vårdag
Den 20 mars 2010 var också en härlig vårdag som bjöd på solsken och rinnande smältvatten och den dagen döptes vår lilla gogubbe :)
Så här liten, go och fin var vår gogubbe då :)
Underbart att det var lika härligt idag. Det gör så mycket för humöret att få njuta av solens värme mot ansiktet och man kan känna hur man liksom tankar energi. Det var väl behövt för oss, det har märkts på både maken och mig hur skärrade vi blev av bakterierna, vår energi har verkligen inte varit hög. Jag kämpar varje dag mot min ångest, den ligger och lurar under ytan, men jag ska njuta av de stunder då jag kan koppla av och njuta av vårsol och annat härligt omkring oss. Jag skattar mig så lycklig över vår gosse som liksom fyller upp min tid. Jag bara njuter då han kommer med en bok i ena handen och tar min hand i den andra och drar mig till fåtöljen och så ska han sitta i mitt knä, där sitter vi och tittar på bilder och pratar om vad som är på dem. Han har väldig koll på vad som är vad då jag frågar var de olika sakerna är på bilderna. Även om oron är stor så kan jag njuta av det jag har. I magen känner jag också Trull (ni vet, tripp, trapp, Trull ;) det är skönt att få de där bevisen på att h*n lever därinne.
Idag har Arvid babysimmat med sin pappa och jag har suttit vid sidan om och njutit av att titta på dem.
Här är övning kast med litet barn ;) det säger rätt mkt om övningen, och Arvid hade kul.
Så här liten, go och fin var vår gogubbe då :)
Underbart att det var lika härligt idag. Det gör så mycket för humöret att få njuta av solens värme mot ansiktet och man kan känna hur man liksom tankar energi. Det var väl behövt för oss, det har märkts på både maken och mig hur skärrade vi blev av bakterierna, vår energi har verkligen inte varit hög. Jag kämpar varje dag mot min ångest, den ligger och lurar under ytan, men jag ska njuta av de stunder då jag kan koppla av och njuta av vårsol och annat härligt omkring oss. Jag skattar mig så lycklig över vår gosse som liksom fyller upp min tid. Jag bara njuter då han kommer med en bok i ena handen och tar min hand i den andra och drar mig till fåtöljen och så ska han sitta i mitt knä, där sitter vi och tittar på bilder och pratar om vad som är på dem. Han har väldig koll på vad som är vad då jag frågar var de olika sakerna är på bilderna. Även om oron är stor så kan jag njuta av det jag har. I magen känner jag också Trull (ni vet, tripp, trapp, Trull ;) det är skönt att få de där bevisen på att h*n lever därinne.
Idag har Arvid babysimmat med sin pappa och jag har suttit vid sidan om och njutit av att titta på dem.
Här är övning kast med litet barn ;) det säger rätt mkt om övningen, och Arvid hade kul.
lördag 19 mars 2011
Förbaskade bakterier
Har jag nämnt hur mycket jag avskyr bakterier?
Vår älskade Ester förlorade ju livet för att en förbaskad bakterie infekterade moderkakan och hinnorna.
Under graviditeten med Arvid var vi ju livrädda för bakterier men av alla odlingar som togs var det bara vid ett tillfälle som det visade på bakterier och det var dagen innan jag skulle sättas igång. Vi blev då inlagda på en gång och jag sattes på penicillin och sattes igång som planerat dagen efter,
När vi nu vart gravida igen så kom ju rädslan upp igen, men vi har hållit oss relativt lugna och proverna har varit fina....Tills idag!!!
Idag ringde jag och frågade om svaret kommit in och om det visade på ngt, och jag insåg när svaret inte blev som jag tänkt att jag faktiskt räknat med bra svar. När sköterska säger att ja du har grupp B-streptococker så kände jag hur benen vek sig och när hon sa att hon skulle se om jag skulle behandlas mot det så sa jag att det måste jag, annars kommer jag inte att fixa detta. har du mkt besvär frågar hon då, nej sa jag men mitt första barn dog av bakterier sa jag och bröt ihop och bara grät, jag kunde inte ens andas. Jag kunde knappt säga mitt nummer som hon ville ha så att de kunde få ringa upp mig. Hon försökte lugna mig och sa lugnt till mig att andas, vilket jag faktiskt knappt kunde, blev faktiskt överrumplad över hur jag bara rasade. En stund efter ringde läkaren upp mig (denna läkare är jämt överhopad med jobb) och frågade mig hur jag mådde. Jo, det var väl okej sa jag, jag blev lite chockad och rädd, var inte beredd på det här. Fick höra att 15% av alla gravida tyvärr drabbas av bakterier och infektioner och får kämpa så här, det är dock väldigt få som mister barn såsom vi gjorde med Ester. Nu har vi ju bra hjälp och kommer att hålla koll, men det skrämmer mig så oerhört ändå.
Denna graviditet har hittills gått så fort, men jag känner nu att det nog kommer att kännas som att vi aldrig kommer att komma i mål. Men jag hoppas så och ska verkligen försöka tänka positivt. Jag som de senaste veckorna faktiskt känt mig riktigt glad i denna graviditet, liksom tagit till mig det mer och kunnat njuta mer än förra gången. Nu tynger det där orosmolnet lite mer igen. Jag sörjer att jag aldrig kommer att få den där lugna och hellyckliga graviditeten. Jag avundas de som fått genomgå flera såna. Jag vill också! Känner mig som ett grinigt barn som känner att jag inte får det som så många andra får.
Men får vi ett till levande barn så är det värt allt, det är ju det som är det viktiga och som är min högsta önskan. Får vi ett till levande syskon skattar jag mig lycklig, det är det jag ska lägga mitt fokus på. Vi ska komma dit, vi ska få ett levande knyte med oss hem, det måste bli så.
Nu är det dags för ett litet piller och sen sängen.
Ta hand om er! // Jessica
Vår älskade Ester förlorade ju livet för att en förbaskad bakterie infekterade moderkakan och hinnorna.
Under graviditeten med Arvid var vi ju livrädda för bakterier men av alla odlingar som togs var det bara vid ett tillfälle som det visade på bakterier och det var dagen innan jag skulle sättas igång. Vi blev då inlagda på en gång och jag sattes på penicillin och sattes igång som planerat dagen efter,
När vi nu vart gravida igen så kom ju rädslan upp igen, men vi har hållit oss relativt lugna och proverna har varit fina....Tills idag!!!
Idag ringde jag och frågade om svaret kommit in och om det visade på ngt, och jag insåg när svaret inte blev som jag tänkt att jag faktiskt räknat med bra svar. När sköterska säger att ja du har grupp B-streptococker så kände jag hur benen vek sig och när hon sa att hon skulle se om jag skulle behandlas mot det så sa jag att det måste jag, annars kommer jag inte att fixa detta. har du mkt besvär frågar hon då, nej sa jag men mitt första barn dog av bakterier sa jag och bröt ihop och bara grät, jag kunde inte ens andas. Jag kunde knappt säga mitt nummer som hon ville ha så att de kunde få ringa upp mig. Hon försökte lugna mig och sa lugnt till mig att andas, vilket jag faktiskt knappt kunde, blev faktiskt överrumplad över hur jag bara rasade. En stund efter ringde läkaren upp mig (denna läkare är jämt överhopad med jobb) och frågade mig hur jag mådde. Jo, det var väl okej sa jag, jag blev lite chockad och rädd, var inte beredd på det här. Fick höra att 15% av alla gravida tyvärr drabbas av bakterier och infektioner och får kämpa så här, det är dock väldigt få som mister barn såsom vi gjorde med Ester. Nu har vi ju bra hjälp och kommer att hålla koll, men det skrämmer mig så oerhört ändå.
Denna graviditet har hittills gått så fort, men jag känner nu att det nog kommer att kännas som att vi aldrig kommer att komma i mål. Men jag hoppas så och ska verkligen försöka tänka positivt. Jag som de senaste veckorna faktiskt känt mig riktigt glad i denna graviditet, liksom tagit till mig det mer och kunnat njuta mer än förra gången. Nu tynger det där orosmolnet lite mer igen. Jag sörjer att jag aldrig kommer att få den där lugna och hellyckliga graviditeten. Jag avundas de som fått genomgå flera såna. Jag vill också! Känner mig som ett grinigt barn som känner att jag inte får det som så många andra får.
Men får vi ett till levande barn så är det värt allt, det är ju det som är det viktiga och som är min högsta önskan. Får vi ett till levande syskon skattar jag mig lycklig, det är det jag ska lägga mitt fokus på. Vi ska komma dit, vi ska få ett levande knyte med oss hem, det måste bli så.
Nu är det dags för ett litet piller och sen sängen.
Ta hand om er! // Jessica
torsdag 17 mars 2011
Fort, fort, fort går tiden.
Jag känner mig rätt ofta lite överkörd av tiden :P
Det går så fort! Arvid växer som attan och det är ju underbart men jag skulle gärna vilja känna att jag hann med att stanna upp lite och njuta ännu mer, att jag kände att jag hängde med.
jag är inne i v.23 helt plötsligt! Vad hände? Och jag som inte tagit magbilder. Jag tog iallafall på dag 22+0 så nu får vi hoppas att vi kommer ihåg att ta lite då och då.
Vi förbereder oss så gott vi kan här hemma på tillökningen i familjen. Vi hoppas ju så att det ska gå bra och inhandlar och förbereder för det. Vi har nu köpt en syskonvagn, det var lite nervigt, den känns så stor jämfört med vad man är van vid. Men det blir nog bra. Vi packade upp den igår för att se så att allt var med, då upptäckte vi att chassit var snett, det syntes tydligt att den varit utsatt för en väldig press för stålet var skadat och helt böjt. Vi fick åka tillbaka med den och nu har de beställt hem ett nytt chassi som ska komma om 1-2 veckor. Tur att vi var ute i god tid. Vi hoppas att vagnen ska passa oss bra. Det är en stor investering i vagn, de är inte så billiga direkt.
Så här ser vagnen ut en 2011 års modell
Vi ska ju ha en liggdel till en början så då ser det ut som nedan fast vi har helsvart vagn. Egentligen ville vi ha båda barnen vända mot oss, men hittade ingen som var riktigt bra eller så var de för dyra.
Det går så fort! Arvid växer som attan och det är ju underbart men jag skulle gärna vilja känna att jag hann med att stanna upp lite och njuta ännu mer, att jag kände att jag hängde med.
jag är inne i v.23 helt plötsligt! Vad hände? Och jag som inte tagit magbilder. Jag tog iallafall på dag 22+0 så nu får vi hoppas att vi kommer ihåg att ta lite då och då.
Vi förbereder oss så gott vi kan här hemma på tillökningen i familjen. Vi hoppas ju så att det ska gå bra och inhandlar och förbereder för det. Vi har nu köpt en syskonvagn, det var lite nervigt, den känns så stor jämfört med vad man är van vid. Men det blir nog bra. Vi packade upp den igår för att se så att allt var med, då upptäckte vi att chassit var snett, det syntes tydligt att den varit utsatt för en väldig press för stålet var skadat och helt böjt. Vi fick åka tillbaka med den och nu har de beställt hem ett nytt chassi som ska komma om 1-2 veckor. Tur att vi var ute i god tid. Vi hoppas att vagnen ska passa oss bra. Det är en stor investering i vagn, de är inte så billiga direkt.
Så här ser vagnen ut en 2011 års modell
Vi ska ju ha en liggdel till en början så då ser det ut som nedan fast vi har helsvart vagn. Egentligen ville vi ha båda barnen vända mot oss, men hittade ingen som var riktigt bra eller så var de för dyra.
måndag 21 februari 2011
bokälskande kille
Vår lilla kille tycker väldigt mycket om böcker. Han har en del favoriter och flera gånger om dagen så sitter man med en liten kille i knät som har en bok i sitt knä :)
Men om jag och pappan är upptagna så kan man hitta honom hängandes över vardagsrumsbordet över en bok eller sittandes själv i fåtöljen eller soffan.
Idag hittade jag honom i självaste boklådan ;) Ja varför inte? =0)
Men om jag och pappan är upptagna så kan man hitta honom hängandes över vardagsrumsbordet över en bok eller sittandes själv i fåtöljen eller soffan.
Idag hittade jag honom i självaste boklådan ;) Ja varför inte? =0)
söndag 20 februari 2011
Min underbara väldigt viljestarka gosse :)
Tänk att vår lille gosse har blivit 16 månader. Tiden går alldeles för fort och många ggr vill jag bara pausa lite, eller få sätta tiden på slow motion iallafall en liten stund.
Han är så gosig min lilla son, man får ofta spontana kramar och pussar och frågar man får man oftast en extra puss.
Han kommer ofta med en bok i handen och vill sitta i knät och så ska vi titta på alla bilder. Han är duktig på att peka ut var t.ex. kaninen är när jag frågar.
Det är ju underbart att han växer och jag älskar att följa hans utveckling och att få njuta så av honom, men det är ju med en viss vemod också för man lämnar ju en tid bakom sig också. Men så är livets gång och det är bara att njuta.
Arvid har en vilja av stål och lika starkt motsätter han sig min ;) iallfall om han själv inte vill samma sak. Jag kan förstå honom, det är ju det enda sätt han kan uttrycka sin motvilja på och genom att springa iväg och krumbukta sig ur ens famn ;)
Det som är extra kul i dagsläget och varit ett tag är att få gå i trappor och bara hålla mamma och pappa i en hand. Han är jätteduktig. Ngt annat som är kul är att sitta på pottan när mamma går på toaletten, men helst med kläder och blöja på ;) men han får sitta och ibland tar jag av blöja och då blir det kortare sitt, men tids nog kommer det.
Bjuder på bilder på vår son provsittandes en fåtölj som han nog väldigt gärna skulel vilja ha hemma :) varje gång vi har gått förbi en sådan ska det sittas och han ser verkligen ut att mysa.
Min älskade mysbubbe <3
Han är så gosig min lilla son, man får ofta spontana kramar och pussar och frågar man får man oftast en extra puss.
Han kommer ofta med en bok i handen och vill sitta i knät och så ska vi titta på alla bilder. Han är duktig på att peka ut var t.ex. kaninen är när jag frågar.
Det är ju underbart att han växer och jag älskar att följa hans utveckling och att få njuta så av honom, men det är ju med en viss vemod också för man lämnar ju en tid bakom sig också. Men så är livets gång och det är bara att njuta.
Arvid har en vilja av stål och lika starkt motsätter han sig min ;) iallfall om han själv inte vill samma sak. Jag kan förstå honom, det är ju det enda sätt han kan uttrycka sin motvilja på och genom att springa iväg och krumbukta sig ur ens famn ;)
Det som är extra kul i dagsläget och varit ett tag är att få gå i trappor och bara hålla mamma och pappa i en hand. Han är jätteduktig. Ngt annat som är kul är att sitta på pottan när mamma går på toaletten, men helst med kläder och blöja på ;) men han får sitta och ibland tar jag av blöja och då blir det kortare sitt, men tids nog kommer det.
Bjuder på bilder på vår son provsittandes en fåtölj som han nog väldigt gärna skulel vilja ha hemma :) varje gång vi har gått förbi en sådan ska det sittas och han ser verkligen ut att mysa.
Min älskade mysbubbe <3
lördag 19 februari 2011
utlovade bilder...
Jag skulle ju ha bloggat för några dgr sedan och hade ju lovat en bild.
Men jag har varit så otroligt trött (är fortfarande och borde gått och lagt mig redan;)
Det har varit lite stormiga tankar och känslor som gjort att orken försvann och ja då blev det inget bloggande.
Iallafall, i torsdags så var vi iväg på något som funnits i mina tankar och oroat lång tid. Men allt gick bra......
Vårt tredje underverk, älskade lilla Trull lever, växer och verkar må bra i magen min :)
Fantastiskt att få bära ännu ett liv. Men det är oroligt och nervöst även denna gång, visserligen lite lugnare denna gång, men jag hade ju hoppats på att få känna mig lugnare än vad jag gör :(
Måtte det bara gå bra en gång till. Jag har ju så svårt att tro det. Men jag hoppas och jag längtar och jag älskar <3
I torsdags kom så också äntligen en paket fram, ett paket som jag varit orolig för att det inte skulle komma fram. Men det kom fram och den gladde och det värmde mitt hjärta så oerhört. En fin människa jag bryr mig så mkt om, blev rörd och glad och jag är tacksam för att jag varit delaktig till det <3
Nu får det räcka för denna gång. Snart ska ju uppdatera om min älskade Arvid också <3
Jessica
Men jag har varit så otroligt trött (är fortfarande och borde gått och lagt mig redan;)
Det har varit lite stormiga tankar och känslor som gjort att orken försvann och ja då blev det inget bloggande.
Iallafall, i torsdags så var vi iväg på något som funnits i mina tankar och oroat lång tid. Men allt gick bra......
Vårt tredje underverk, älskade lilla Trull lever, växer och verkar må bra i magen min :)
Fantastiskt att få bära ännu ett liv. Men det är oroligt och nervöst även denna gång, visserligen lite lugnare denna gång, men jag hade ju hoppats på att få känna mig lugnare än vad jag gör :(
Måtte det bara gå bra en gång till. Jag har ju så svårt att tro det. Men jag hoppas och jag längtar och jag älskar <3
I torsdags kom så också äntligen en paket fram, ett paket som jag varit orolig för att det inte skulle komma fram. Men det kom fram och den gladde och det värmde mitt hjärta så oerhört. En fin människa jag bryr mig så mkt om, blev rörd och glad och jag är tacksam för att jag varit delaktig till det <3
Nu får det räcka för denna gång. Snart ska ju uppdatera om min älskade Arvid också <3
Jessica
onsdag 16 februari 2011
svårt för att gå och lägga mig...
Jag är en sån nattuggla!
Jag har alltid suttit uppe om nätterna, är som mest effektivast sena kvällar och nätter. Jag kan möblera om rum, städa, måla och ja jag vet inte allt.
Men maken är morgonpigg och kvällstrött och sonen ja han verkar ju inte vilja sova alls han. Tidig morgon åker man upp vare sig man är nattuggla eller ej =0)
Jag vet ju att jag åker upp och hur sjukt trött jag kommer att vara, ändå så kommer jag mig inte för att gå och lägga mig.
Nu sitter jag ju här och skriver och det är nog så att jag tänker och grubblar mest på kvällar och nätter, men det är också då jag kommer på en massa lösningar på saker och ting. Jag känner mig med kreativ kväll/nattetid.
Ikväll är en riktig grubbelkväll. Känner en oro inför morgondagen, vill liksom inte att den ska komma, fast jag ändå längtar efter den.
Snart är det dags för att dela med mig av lite bilder känner jag, ge litemer liv i bloggen. Kanske kommer det imorgon.
Kram på er // Jessica
Jag har alltid suttit uppe om nätterna, är som mest effektivast sena kvällar och nätter. Jag kan möblera om rum, städa, måla och ja jag vet inte allt.
Men maken är morgonpigg och kvällstrött och sonen ja han verkar ju inte vilja sova alls han. Tidig morgon åker man upp vare sig man är nattuggla eller ej =0)
Jag vet ju att jag åker upp och hur sjukt trött jag kommer att vara, ändå så kommer jag mig inte för att gå och lägga mig.
Nu sitter jag ju här och skriver och det är nog så att jag tänker och grubblar mest på kvällar och nätter, men det är också då jag kommer på en massa lösningar på saker och ting. Jag känner mig med kreativ kväll/nattetid.
Ikväll är en riktig grubbelkväll. Känner en oro inför morgondagen, vill liksom inte att den ska komma, fast jag ändå längtar efter den.
Snart är det dags för att dela med mig av lite bilder känner jag, ge litemer liv i bloggen. Kanske kommer det imorgon.
Kram på er // Jessica
söndag 13 februari 2011
Tankar!
Mina tankar den senaste tiden går väldigt mkt åt en vän som går igenom ngt förjävligt nu. Förlusten av ett barn och jag vet ju vad det innebär. Men denna fina människa har nu fått uppleva förlusten av sitt andra barn. Det värker så oerhört i mig och jag önskar som så många ggr efter att vi förlorat Ester, att jag hade förmågan att förändra, att kunna trolla. Jag är så arg för att små barn inte får leva och för att en del ska behöva uppleva så mkt smärta och förlust.
Ja, fina vän, du är i mina tankar varje dag och jag bara önska att jag kunde bära din smärta om så bara för en liten stund, så du fick lite vila och ro. Jag önskar dig ett levande syskon, så fort det bara går. För vi vet ju att ett syskon aldrig ersätter de vi har förlorat eller tar bort sorgen, men det gör det mindre smärtsamt att bära, för famnen är fylld och ännu mer kärlek hjälper hjärtat att må så mkt bättre.
All kärlek till er därute som kämpar för att få barn i ert liv, levande barn som fyller er vardag och ert hjärta med så mkt liv och kärlek att sorgen och saknaden blir så mkt mindre smärtsam att bära.
Jessica
Ja, fina vän, du är i mina tankar varje dag och jag bara önska att jag kunde bära din smärta om så bara för en liten stund, så du fick lite vila och ro. Jag önskar dig ett levande syskon, så fort det bara går. För vi vet ju att ett syskon aldrig ersätter de vi har förlorat eller tar bort sorgen, men det gör det mindre smärtsamt att bära, för famnen är fylld och ännu mer kärlek hjälper hjärtat att må så mkt bättre.
All kärlek till er därute som kämpar för att få barn i ert liv, levande barn som fyller er vardag och ert hjärta med så mkt liv och kärlek att sorgen och saknaden blir så mkt mindre smärtsam att bära.
Jessica
söndag 6 februari 2011
Tidsbrist, orkbrist....
Här hemma är det som vanligt, massor med saker som skulle behövas göras, men har jag inte tidsbrist så är det orken som tryter. Jag vet ju också att ju mer tiden går, desto mer blir det att göra så det är en ond cirkel.
Vi bor ju i ett trevåningshus och toa, tvätt och sånt är på källarplan och där är det inte barnvänligt på ngt sätt. Det betyder att jag inte får ngt gjort av det då jag är ensam hemma med lillbus om dagarna eftersom att jag inte kan vara där nere och hålla på. När maken är hemma så är det ju en massa annat som ska göras, vi har en stor hund som ska rastas, skötas och underhållas hon med.
Jag känner mig konstant trött och orkar liksom inte ta tag i större grejer, utan lägger ju all energi på lillbus, det är ju så härligt att vara med honom.
Om två dgr ska maken vara ledig ett par dgr på raken så jag hoppas på att finna lite energi och få lite gjort, frågan är bara var jag ska börja :P
Ta hand om er därute/ Jessica
Vi bor ju i ett trevåningshus och toa, tvätt och sånt är på källarplan och där är det inte barnvänligt på ngt sätt. Det betyder att jag inte får ngt gjort av det då jag är ensam hemma med lillbus om dagarna eftersom att jag inte kan vara där nere och hålla på. När maken är hemma så är det ju en massa annat som ska göras, vi har en stor hund som ska rastas, skötas och underhållas hon med.
Jag känner mig konstant trött och orkar liksom inte ta tag i större grejer, utan lägger ju all energi på lillbus, det är ju så härligt att vara med honom.
Om två dgr ska maken vara ledig ett par dgr på raken så jag hoppas på att finna lite energi och få lite gjort, frågan är bara var jag ska börja :P
Ta hand om er därute/ Jessica
fredag 4 februari 2011
bloggtorka
Ja, jag har inte bloggat på jättelänge......
Det har inte berott på att jag inte har haft ngt att skriva om, tvärtom har det varit för mkt så inläggen hade blivit hur långa som helst och jag kunde inte sålla.
Jag har också varit så otroligt trött och orken har inte riktigt funnits.
Nu är det ju inte så många som har min bloggadress så det är inte så många som läser här, så jag är nog inte saknad så...Men jag saknar bloggandet, saknar att få skriva lite om livet, vardagen och djupare saker, ja det som liksom vandrar i mitt huvud och vill ut.
Så lilla blogg, jag har inte glömt bort dig och jag saknar dig faktiskt. Vi hörs snart igen. Kram
Det har inte berott på att jag inte har haft ngt att skriva om, tvärtom har det varit för mkt så inläggen hade blivit hur långa som helst och jag kunde inte sålla.
Jag har också varit så otroligt trött och orken har inte riktigt funnits.
Nu är det ju inte så många som har min bloggadress så det är inte så många som läser här, så jag är nog inte saknad så...Men jag saknar bloggandet, saknar att få skriva lite om livet, vardagen och djupare saker, ja det som liksom vandrar i mitt huvud och vill ut.
Så lilla blogg, jag har inte glömt bort dig och jag saknar dig faktiskt. Vi hörs snart igen. Kram
onsdag 20 oktober 2010
Min lilla plutt har blivit ett år!!!
-fokuserad-p%C3%A5-sin-rimbok.gif)
t%C3%A5rta.gif)
-kopia.gif)
-kopia.gif)
Jag kan knappt fatta att det gått ett år! FANTASTISKT!!!!
Det finns inte ord för att beskriva hur mycket denna lilla kille lyst upp våra liv =0)
Arvid blev firad på självaste ettårsdagen med paketöppning kl.06.00 då pappan kom hem efter nattjobb :) Då fick han en dragleksak i form av ett lokomotiv från Brio och den gick han och drog hela dagen :) under dagen kom också hans farfar med fru och firade honom, så då blev det tårta i form av en morotskaka (en variant med mindre socker).
På lördagen kom mormor och moster med familj samt gudmor med familj och det vara så mysigt och roligt och massor av fina presenter har han fått. På lördagen hade mamman bakat en chokladtårta med choklad mousse på mörk choklad så även här vart det mindre socker och den uppskattades =0)
Världens bästa Arvid GRATTIS!! Mamma älskar dig!
söndag 10 oktober 2010
Loppis!
Ja i sommar har jag gått på fler loppis än jag har på flera år, det har varit loppis överallt och på flera ställen samtidigt så man har inte ens hunnit gå på alla. Jag gillar att gå runt och kika och ibland fyndar jag också. Sist så köpte jag två böcker, en "synt" en kulbana, ett pussel och en pulka för 107 kr jag har inget kort på pulkan, men den var också i väldigt gott skick =0)
Jag tycker att jag fyndade rejält.
Jag har tidigare fyndat en påse med klossar för 10 kr och fisher price elefant med klossar att sortera och när man dra i elefanten så låter den i tre olika melodier och så snurrar klossen på ryggen runt för 40 spänn.
Det är tur man kan köpa lite begagnat för annars blir det inte många leksaker, det är skitdyrt.
torsdag 30 september 2010
tvåårsdagen!
Tvåårsdagen intågande har känts av i mig i flera veckor. Jag har haft ångest, varit så ledsen och mina projekt har gått åt skogen. Igår försökte jag att baka en chokladkaka som jag skulle använda till tårtbaket och det sket sig rejält och jag blev bara så ledsen och besviken för jag har aldrig misslyckats med den och jag gav upp för kvällen. Tanken var att jag skulle baka en tidigt på morgonen igen, men jag var helt slut och tänkte att det nog inte är ngn mening att göra det. Jag kände mig värdelös som mamma men bestämde att det fick bli en köpetårta.
När jag vaknade imorse var det disigt och jag vara så ledsen. Men under morgonen började det klarna både vädermässigt men också med alla förberedelser och så.
En tårta inköptes och vi mötte upp mormor (min mamma) och så uppvaktade vi födelsedagsbarnet.
När vi kom till graven stod där två gravljus uppiffade med blommor på och ett rosa troll =0) Jag blev så glad ända in i hjärteroten.
Vi och Esters mormor lämnade presenter, fyllde ballonger med helium och skrev meddelande på och så sjöng vi för Ester och sände upp ballongerna till himlen. De flög ikapp, långt, långt upp tills vi inte längre kunde se dem =0)
Vi satte upp lyktorna för vintern och så spelade vi en sång för Ester "Ett liv" av the real group för den säger allt som vi känner.
Sedan åkte vi hem till oss och fikade, tände Esters tvåårsljus och hennes ljus från namnceremonin och ljusstake. God tårta var det och jag kände en slags frid till slut.
Det blev en fin dag som gav mig en känsla av ro trots allt. En vacker dag och det är ju inte konstigt, det är ju Esters dag.
När vi åkte in till förlossningen dagen då Ester föddes, var det sol och härligt höstväder och jag hade endast en kofta på mig. Förra året var det lite blåsigt, men klarblå himmel och sol. Idag var det underbart och jag har nog aldrig upplevt en vackrare höstdag, helt perfekt helt enkelt.
Älskade Ester, jag kände att du var så närvarande idag och jag hoppas att du blev glad över hur vi firade dig.
GRATTIS! Min vackra prinsessa! Jag älskar dig!
Mamma
söndag 26 september 2010
Jag önskar....
Jag önskar att vi hade fått mer tid.
Jag önskar att vi hade fått mer minnen
Jag önskar jag hade fler bilder på oss och dig
Mest av allt önskar jag att du var här i livet.
Jag saknar och älskar dig så oerhört Ester.
Mamma
Jag önskar att vi hade fått mer minnen
Jag önskar jag hade fler bilder på oss och dig
Mest av allt önskar jag att du var här i livet.
Jag saknar och älskar dig så oerhört Ester.
Mamma
torsdag 23 september 2010
Mitt ljus i livet...
Måste visa det lilla livet som ger så mkt i den stora världen, ja min iallafall
Min lilla gos som lärde sig gå vid 9 1/2 månads ålder men inte vågade fullt ut förrän han var 11 månader. Nu går han mest hela tiden, även utomhus och han skrattar så han kiknar ibland för att han tycker att det är så roligt =0)
En vecka kvar...
En vecka kvar...Till Esters tvåårsdag.
Det gör för ont å tänka på och jag sysselsätter mig hela tiden. Jag motar bort känslan som sliter i mig och vill få mig att lägga mig sängen och bli liten och bara skrika och gråta. Jag vill ha min lilla tjej! Jag vill ha min Ester här hos mig!
En liten tvååring, så go och glad som hennes lillebror är. Jag tror verkligen att hon hade varit en go och glad tjej som hade tyckt om musik för hon älskade det när hon låg i magen och jag "diggade".
Ännu är ingen present inhandlat, eftersom att jag hela tiden springer bort från denna dag. Idag såg jag hur få dgr det är kvar och jag måste ju göra detta. Jag vill ju köpa ngt fint å lämna på hennes grav. Jag vill baka så vi kan ha kalas, men ändå så finns liksom inte orken för det. Jag går omkring med ständigt dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag endast orkar se de bilder som hänger uppe på Ester, som vi ser varje dag. Dåligt samvete för att jag inte orkat vara vid graven för att det känns som hjärtat slits ur mig på nytt.
Samtidigt med detta har jag en liten kille som bara veckor efter Esters dag blir ett år och jag orkar just nu knappt glädjas åt det. Men det är som det är. Jag gläds ju åt att få ha Arvid här på hans ettårsdag och jag tror att när Ester fått sin tid och hennes dag passerat så kommer det att lätta, då blir det Arvids tid.
Idag var min lillebror på begravning. Han hade bävat för det och inte vetat om han skulle orka. Jag har hela tiden sagt till honom att det skulle betyda allt för hans väns föräldrar. Han gick och kände att det var "värt" det.
Jag har tänkt så mycket på min lillebrors vän och hans föräldrar och på min lillebror. Min lillebror som i natten var på väg till nattbussen hem och såg att ngn låg på vägen. En svårt misshandlad ung man som visade sig vara en vän. En ung man som inte överlevde. En ung man som fick uppleva sin väns sista stund och inget kunna göra. En ung man som hade hela livet framför sig som blev bestulen sitt liv. Ett föräldrapar som miste sitt enda barn.
Varför måste det finnas våld? Varför måste barn och unga människor dö?
Varför kan vi inte alla leva i frid och må bra och bara dö som gamla?
Jag vill ha den utopin, kan jag få önska mig det?
Ta hand om varandra där ute!
Det gör för ont å tänka på och jag sysselsätter mig hela tiden. Jag motar bort känslan som sliter i mig och vill få mig att lägga mig sängen och bli liten och bara skrika och gråta. Jag vill ha min lilla tjej! Jag vill ha min Ester här hos mig!
En liten tvååring, så go och glad som hennes lillebror är. Jag tror verkligen att hon hade varit en go och glad tjej som hade tyckt om musik för hon älskade det när hon låg i magen och jag "diggade".
Ännu är ingen present inhandlat, eftersom att jag hela tiden springer bort från denna dag. Idag såg jag hur få dgr det är kvar och jag måste ju göra detta. Jag vill ju köpa ngt fint å lämna på hennes grav. Jag vill baka så vi kan ha kalas, men ändå så finns liksom inte orken för det. Jag går omkring med ständigt dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag endast orkar se de bilder som hänger uppe på Ester, som vi ser varje dag. Dåligt samvete för att jag inte orkat vara vid graven för att det känns som hjärtat slits ur mig på nytt.
Samtidigt med detta har jag en liten kille som bara veckor efter Esters dag blir ett år och jag orkar just nu knappt glädjas åt det. Men det är som det är. Jag gläds ju åt att få ha Arvid här på hans ettårsdag och jag tror att när Ester fått sin tid och hennes dag passerat så kommer det att lätta, då blir det Arvids tid.
Idag var min lillebror på begravning. Han hade bävat för det och inte vetat om han skulle orka. Jag har hela tiden sagt till honom att det skulle betyda allt för hans väns föräldrar. Han gick och kände att det var "värt" det.
Jag har tänkt så mycket på min lillebrors vän och hans föräldrar och på min lillebror. Min lillebror som i natten var på väg till nattbussen hem och såg att ngn låg på vägen. En svårt misshandlad ung man som visade sig vara en vän. En ung man som inte överlevde. En ung man som fick uppleva sin väns sista stund och inget kunna göra. En ung man som hade hela livet framför sig som blev bestulen sitt liv. Ett föräldrapar som miste sitt enda barn.
Varför måste det finnas våld? Varför måste barn och unga människor dö?
Varför kan vi inte alla leva i frid och må bra och bara dö som gamla?
Jag vill ha den utopin, kan jag få önska mig det?
Ta hand om varandra där ute!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
